Tottie får nya kläder

Sedan ett par år har vi, som många av er vet, arbetat med en omfattande renovering av Tottieska gården på Skansen. Målerier i tak och på väggar har återställts till sitt ursprungliga skick och snickerier har delvis bytts ut, allt med gamla hantverkstekniker. När vi öppnar för gäster senare i år kommer vi visa 1780-tal och hur livet kunde se ut för familjen Tottie som bodde där.

Gården ska ju förstås inte bara renoveras utan befolkas också, och pedagogerna som kommer arbeta där ska kläs i enlighet med tiden. När vi klär pedagoger gör vi det alltid utifrån den tid, plats och sociala miljö som de ska arbeta i. Två personer som levde i samma tid kan ha haft helt olika kläder beroende på om de levde i en stad eller på landsbygden. Hur gott ställt de hade det påverkar förstås också vilka kläder de bar.

För att återskapa historiska plagg behövs bra original. Helst vill vi ha originalplagg som vi kan använda som förebild, men från 1700-talet, som det handlar om nu, är mycket lite bevarat. Har vi inget plagg vill vi i alla fall ha bilder, foton eller målningar. Inför varje ny miljö vi ska göra kläder till samlar vi mycket material och sammanställer allt i ett kunskapsunderlag med texter och bilder. Vi strävar efter att ge en så trovärdig bild som möjligt av det förflutna, och har alltid en vetenskaplig grund för våra ställningstaganden. Kläderna är lika viktiga för att förmedla kunskap, stämning och känsla som byggnader och föremål är.

Vi har varit nere i magasin, rest runt landet och besökt samlingar och granskat gamla plagg från tiden för att se hur de kläder vi nu tillverkar ska vara konstruerade. Symaskinen kom först på 1860-talet, så vid slutet av 1700-talet var alla plagg handsydda. Man bar också helt andra underkläder. Kvinnor bar korsett vilket förstås påverkar hållningen och sättet man rör sig på. För Klädkammaren är material alltid det svåraste när vi ska nytillverka historiska plagg. Varken garn, tråd eller vävda sidentyger ser ut som de gjorde på 1700-talet eftersom tekniker utvecklas och förändras. Vi återanvänder förstås mycket, letar på utförsäljningar och auktioner, på internet och utomlands.

Den skräddare här på Klädkammaren som arbetar med projektet har konstruerat ett mönster till en kjol, en robe och en tröja. En robe är en hellång överklänning som är öppen fram. Den har mycket vidd i nederdelen, ett slags skört som hänger ner bak över kjolen och som kan draperas upp. En tröja, eller caraco, är en sydd kofta. Vi konstruerar även underkläder, och pedagogen kommer bära en särk i tunt linne samt en korsett. Hon får också en specialsydd underkjol, en så kallad stubb.

Pedagogen som kommer arbeta i Tottieska gården har varit på Klädkammaren och blivit mätt, och vi har sytt en toile som hon provat. En toile är ett provplagg man syr i ett enkelt tyg för att kontrollera passformen. Snart beställer vi tyg och börjar sy, och efter ytterligare några provningar under sömnaden är madame Tottie klädd och redo att ta emot i sin gård. Välkommen att följa det fortsatta arbetet med kläderna till familjen Tottie!

"Den här korsetten finns på Löfstad slott, och är förlaga till den vi nu syr."

”Den här korsetten finns på Löfstad slott, och är förlaga till den vi nu syr.”

Här syns tydligt hur korsetten är tillskuren för att forma kroppen.

Här syns tydligt hur korsetten är tillskuren för att forma kroppen.

IMG_1375

Nya rum i Tottieska gården

När det gäller de nya rummens funktioner har vi utgått från arkivmaterialet som finns om Tottieska malmgården och gjort på samma sätt på övervåningen som man på 1930-talet gjorde på bottenvåningen. Vi har valt att på övervåningen gestalta de rum som låg på motsvarande plats på övervåningen när Charles Tottie och Maria Arfwedson byggde och inredde sitt hus på 1770-talet.

Nya rummen

Efter gedigna studier av arkivhandlingar har vår kollega på Gävleborgs museum, Ingela Broström, kunnat knyta värderarnas rörelseriktning i huset vid bouppteckningarna, brandförsäkringshandlingen och värderingshandlingen inför försäljningen 1819. På så vis har hon kunnat koppla de olika rummen till planritningarna och också kunnat göra bedömningar kring hur rummens dignitet förändrats över tid. Jättespännande! Och väldigt viktig information när vi nu arbetar med den fasta inredningen.

De rum vi nu gestaltar är delar av Maria Arfwedssons ”petit apartement”, dvs hennes mer privata rum i malmgården. Rummet på bilden kallas ”Rummet öster om Salen” och har funktionen av ett förmak. Det mindre rummet innanför kallas ”Rummet därinnanför, mot gården”, och har funktionen av Maria Arfwedssons privata läskabinett där också fideikommissets bibliotek förvaras. Rummen har uppkallats efter namnen i bouppteckningen efter Maria Arfwedson 1791.

Vill du läsa mer?

Rapport_Tottieska gården-Beslutsunderlag-Ny-och-omgestaltning-Rumfunktioner-och-rumsnamn_2013-10-04

/Marianne

Slottsbesök på Sturehov

Två gånger om året, en gång innan semestertid och en gång efter semestern, får enheten möjlighet att samlas, umgås och göra något gemensamt. En slags arbetsplatsträff.
IMG_4734I år valde vi att besöka Sturehovs slott där vi fick en visning arrangerad av Stockholms stadsmuseum.

Huvudbyggnaden på Sturehovs slott ritades av Carl Fredrik Adelcrantz och stod färdig 1781. Byggherre var Johan Liljencrantz.

Huvudbyggnaden på Sturehovs slott ritades av Carl Fredrik Adelcrantz och stod färdig 1781. Byggherre var Johan Liljencrantz.

Det var inte en slump att vi valde just den här anläggningen. Den har väldigt mycket gemensamt med vår gårdsanläggning Totteiska gården. Ni som läst vår blogg tidigare känner vid det här laget till att Tottieska gården är det största utvecklingsprojekt som vi jobbar med förtillfället. Sturehovs slott uppfördes 1781 och Tottieska malmgården 1773. De representerar två lantliga sommarboende söder om Stockholm av adlig karaktär. Båda byggnaderna uppfördes av två framgångrika personer: Johan Liljencrantz (1730-1815) respektive Charles Tottie (1703- 1776). Liljencrantz var bland annat Gustav III:s ”finansminister”, ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och ägare av Mariebergs porslinsfabrik.

En detalj på en av slottets cirka tjugo(!) Mariebergskakelugnar.

En detalj på en av slottets cirka tjugo(!) Mariebergskakelugnar.

Under en tid var han även Stockholmsdirektör i Ostindiska Kompaniet (1781-1786), ungefär samtidigt som medlemmar ur handelskontoret Tottie & Arfwedson, med hjälp av Liljencrantz, grundade det Västindiska Kompaniet. Endast sju år efter att Sturehov slott färdigställdes dog Johan Liljencrantz fru Ottiliana Transchiöld. Strax efter att Tottieska malmgården var färdigställd till sitt yttre gick Charles Tottie bort och efterlämnade hans änka Maria Arfwedson till att förvalta gården. Även detta kan ses som en likhet mellan berättelserna på de olika anläggningarna. Detta innebär att det finns bouppteckningar som beskriver de båda anläggningarna och dess lösören vid tiderna strax efter att byggnaderna uppförts.

Ett uppslag ur bouppteckningen efter Ottiliana Liljencrantz. Källa: Svea Hovrätt, Adliga bouppteckningar, SE/RA/420422/01/E IX b/131 (1789 15/1-14/5)

Ett uppslag ur bouppteckningen efter Ottiliana Liljencrantz. Källa: Svea Hovrätt, Adliga bouppteckningar, SE/RA/420422/01/E IX b/131 (1789 15/1-14/5)

Sturehovs slott tillföll Stockholm stad i slutet på 1800-talet men genom gick en kulturhistorisk renovering och restaurering först på 1950-talet under ledning av Gösta Selling (som även var verksam på Skansen under en längre tid). Tottieska gården flyttades till Skansen på 1930-talet och rekonstruerades och återställdes så som det kunde sett ut under Charles Totties levnadstid i huset. Ett stort projekt där Selling också var involverad. I båda fallen har bouppteckningarna använts som källmaterial, ett oerhört värdefullt material som också ligger till grund för det pågående utvecklingsarbetet. På Skansen finns dock bara en bråkdel av den ursprungliga anläggningen, ett hörn av huvudbyggnaden, medan Sturehovs slott som gårdsmiljö är väldigt komplett, med ekonomibyggnader, vägar, trädgårdar, barockträdgård, alléer och jordbruk. Där finns det stora potential och möjligheter att återskapa en komplett gårdsmiljö från 1700-talets slut.

En del av Sturehovs slottanläggning från en ägomätnings karta från 1792. Tillgänglig på Lantmäteriets tjänst "Historiska kartor". Ett ypperligt källmaterial för att rekonstruera och restaurera den yttre miljön.

En del av Sturehovs slottanläggning från en ägomätnings karta från 1792. Tillgänglig på Lantmäteriets tjänst ”Historiska kartor”. Ett ypperligt källmaterial för att rekonstruera och restaurera den yttre miljön.

I väntan på att Tottieska gården blir helt färdigställd så rekommenderar vi varmt ett besök på Sturehovs slott! Stadsmuseet ger bokade visningar med superkunniga guider och i sommar visar Botkyrka kommun slottet varje söndag i juli klockan 12:00 och klockan 14:00 (kostar bara 80 kronor).

/Sandra

För dig som vill lära dig mer om handelskontoren, Ost- och Västindiska kompanien och Skeppsboradeln så finns det en mängd spännande litteratur på ämnet. Bland annat:
Kurt Samuelssons De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815 från 1951, Carl Forsstrands Skeppsbroadeln: minnen och anteckningar från Gustaf III:s Stockholm från 1916, Björn Hallerdts artikel Ostindiefarare och skeppsbroadel i Yppighet och armod i 1700-talets från 1994 och Klas Nybergs och Håkan Jakobssons Borgerskap och grosshandelssocietet i Stockholm: Storköpmän som samhällskraft : 1736-1850, som är färskast på ämnet, från 2012. Om herrgårdar, slott och deras restaureringar har Gösta Selling skrivit oerhört mycket.

Mahogny i Tottieska gården

I samband med det pågående utvecklingsarbetet i Tottieska gården får vi möjlighet att göra djupdykningar i husets och de tidigare ägarnas historia. Ett av de mest spännande rummen som rengjorts och konserverats är ett av gårdens förmak, helt täckt i mahogny. Johan har ställde sig frågan hur det kommer sig att ett rum i svensk malmgård kom att inredas helt i mahogny strax innan 1700-talets slut. För Skansen är detta ingen ny fråga. Detta frågade vi oss redan på 1930-talet. Men kanske kan frågan idag få ett annat svar, eller åtminstone ett mer nyanserat svar. Så här skriver Johan om mahogny och dess väg till Europa, och i förlängning, till ett förmak i Stockholm:

Tottieska gården på Skansen, sett från innergården. Foto: Marie Andersson, Skansen, 2011

Tottieska gården på Skansen, sett från innergården. Foto: Marie Andersson, Skansen, 2011

”På Tottieska gården finns fyra rum med boaseringar utförda i ädelträ, boiserie efter franskans boi (”trä”). Tre av rummen har boaseringar utförda i västindisk ceder och ett rum har boaseringar utförda i så kallad Kubamahogny (Swietenia mahogoni). Om man jämför med andra svenska inredningar från 1700-talets senare del blir man kanske förvånad över den mörka karaktären i rummen på Tottieska gården. Vi har vant oss vid att rumsinteriörer från den tiden präglas av en blond och lätt ton med pärlgrå målning på dörrar och paneler. Men här möter besökaren något helt annat, en inredning som speglar en smaktradition hemmahörande hos en grosshandlarfamilj som hämtar sin inspiration i estetik från de brittiska öarna och material från den nya världen.

Swietenia_mahagoni_Ypey9_PDVirke från mahognyträd (arten Swietenia) kom troligen först till Europa genom att Spanien började kolonialisera delar av Västindien och Sydamerika under 1500-talet. Phillip II av Spanien lät använda mahognyträ i inredningar på palatset El Escorial utanför Madrid. Träets huvudsakliga användning i det spanska riket kom att bli ett material för skeppsbyggnad.

Efter att Frankrike etablerade en koloni i Saint Domingue (nuvarande Haiti) började mahognyträ att finna sin väg till hemlandet och speciellt till hamnstäder som Saint Malo, Nantes, La Rochelle och Bordeaux. I dessa städer vid tiden kring 1700 hade materialet börjat finna en väg in i snickeriverkstäders olika verksamheter. I de brittiskt kontrollerade kolonierna Jamaica och Bahamas fanns det en stor tillgång på mahognyvirke, men inte förrän efter sekelskiftet 1700 kom materialet att exporteras i stora kvantiteter till Europa.

Under 1700-talet ökar exporten av mahogny till Storbritannien. År 1721 tog det brittiska parlamentet bort skatten på importerat trä från de brittiska kolonierna i Västindien. Denna åtgärd fick en omedelbar effekt och importen och bruket av mahogny ökade i Europa. Den ökade tillgången av mahogny på de brittiska öarna och i de brittiska kolonierna gjorde att materialet snabbt fick en genomslagskraft inte bara som ett material för byggnader eller mindre väggfasta föremål, utan även som ett trä för möbler av högre kvalité.  I Frankrike blir materialet högsta mode för olika möbler och inredningar vid tiden kring det sena 1700-talet. Sittmöbler börjar tillverkas i mahogny under 1780-talet.

I Sverige förekommer materialet sparsamt i möbelsnickerier under första hälften av 1700-talet, men materialets popularitet stiger markant under senare delen av 1700-talet och brukas under hela 1800-talet och 1900-talet för påkostade möbler och inredningar.

I förmaket som utgör en del av bostadsviten på bottenvåningen på den Tottieska gården, är väggarna täckta med paneler som bildare en stram arkitektonisk ram till rummet. Väggarnas ytor är uppdelade i arkitektoniska fält inramade av stiliserade pilastrar som vilar på ett postament. Pilastrarna och postamenten bildar en mindre rörelse i väggytan eftersom de är något framskjutna.

Förmaket på bottenvåningen i Tottieska gården. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Förmaket på bottenvåningen i Tottieska gården. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul, Skansen

Upp mot hålkärlslisten avslutas pilastrarna med ett kapitäl format som en mussla. Kapitälet är dekorerat med en vertikalt liggande lagerfestong. Över dörrarna finns partier formade som dörröverstycken med avfasade hörn upptill. Dörröverstycket är dekorerat med en festong av stiliserade lagerblad.

Rummet visar upp en säker klassicism som endast avviker i de skulpterade musselformade kapitälen. Inredningens form verkar säkert förankrad i den tidiga gustavianska stilen men visar ändå upp kvardröjande drag från rokokon. Förmakets formspråk och dess förlagor kan säkerligen attribueras till franska inredningar vid tiden medan materialet och dess behandling med all säkerhet har sina förebilder i inredningar från England och brittiska kolonier.

Samma förmak som ovan. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Samma förmak som ovan, sett ur en annan vinkel. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul, Skansen

Vid eftersökningar har det visat sig svårt att i första taget finna likvärdiga inredningar från tiden i Europa. Hittills har vi endast kunna spåra ett exempel på boaseringar eller väggpaneler i mahogny från 1700-talet. Inredningen har ursprungligen varit placerad i Nantes och där i en byggnad som brukats av det Franska västindiska kompaniet, Compagnie de Indes Occidentales. Inredningen flyttades senare till Kanada och idag finns den uppförd på Chateau Ramezay i Montreal. Huset fungerade under senare delen av 1700-talet som kontor för det franska västindiska kompaniet.  Inredningen anses vara ett arbete av Germain Boffrand tillverkades troligen vid tiden före 1700-talets första hälft.

Grosshandlarfamiljen Totties hade troligen genom sina handelskontakter i det svenska västindiska kompaniet goda möjligheter att importera ädelträ från Västindien för sitt eget och sina kunders behov.  Möjligen kan dessa inredningar i cederträ och mahogny ifrån den idag rivna Tottieska malmgården ha fungerat som ett sätt att visa upp de handelsvaror som ingick i det svenska västindiska kompaniets sortiment. Rummens boaseringar kan ha fungerat som rena skyltvarorna för materialen mahogny och västindisk ceder.”

Källor:
Wikipedia
Nordiska museet  (1980). Skansens hus och gårdar
Loïc du Boisbaudry (1996), Les meubles de port au XVIIIe siècle

”Rummet öster om salen” -ett nytt rum i den Tottieska gården

Skansen arbetar sedan 2012 med att utveckla den Tottieska gården i stadskvarteret. I arbetet ingår att skapa en ny mindre rumssvit på övervåningen. Rumsviten skapas i de rum som tidigare inte haft en kulturhistorisk inredning. Vid planeringen av inredningen av de nya rummen studeras noga de bouppteckningar som finns från familjen Totties tid i huset. Nedan ses ett avsnitt ur Maria Tottie´s bouppteckning  från år 1791. Förteckningen beskriver lösöret i ”Rummet öster om salen”, ett rum som har kommit att bli en förlaga för det nya förmak som Skansen arbetar med att ta fram uppgifter kring under 2014.

Del av bouppteckningen efter Maria Tottie från 1791. Källa: Justitiekollegium 1637-1856, Förmyndarkammaren 1667-1924, Rådhusrättens 1:a avdelning 1850-1924, Bouppteckningar, SE/SSA/0145A/F 1/F 1 A/304 (1791)

Del av bouppteckningen efter Maria Tottie från 1791. Klicka på bilden för att få ett större format!Källa: Justitiekollegium 1637-1856, Förmyndarkammaren 1667-1924, Rådhusrättens 1:a avdelning 1850-1924, Bouppteckningar, SE/SSA/0145A/F 1/F 1 A/304 (1791)

Del av bouppteckningen efter Maria Tottie från 1791. Klicka på bilden för att få ett större format!Källa: Justitiekollegium 1637-1856, Förmyndarkammaren 1667-1924, Rådhusrättens 1:a avdelning 1850-1924, Bouppteckningar, SE/SSA/0145A/F 1/F 1 A/304 (1791)

Del av bouppteckningen efter Maria Tottie från 1791. Klicka på bilden för att få ett större format!Källa: Justitiekollegium 1637-1856, Förmyndarkammaren 1667-1924, Rådhusrättens 1:a avdelning 1850-1924, Bouppteckningar, SE/SSA/0145A/F 1/F 1 A/304 (1791)

Det nya "Rummet öster om salen" under pågående byggnation, sett ifrån dörröppningen mot salen. Elementet kommer att monteras i en kakelugn från tiden. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Det nya förmaket under pågående byggnation, sett ifrån dörröppningen mot salen. Elementet kommer att monteras i en kakelugn från tiden. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Det nya "Rummet öster om salen" under pågående byggnation, sett inifrån rummet. Genom den högra dörröppningen skymtar ytterligare ett nytt rum. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Det nya förmaket under pågående byggnation, sett inifrån rummet. Genom den högra dörröppningen skymtar ytterligare ett nytt rum. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

/Johan och Sandra