Textilslöjd i hus och gårdar

Idag började ett av Skansens största kulturhistoriska program Lin och Ull. I fyra dagar visar och berättar vi hur lin- och ullfiber bereds och hanteras. Alla moment, från ”ax till limpa” berörs. Lin som odlats på vår åker rycks, förra årets linskörd som rötats under höst och vinter bråkas, skäktas, häcklas, spinns. Lingarn används till vävning, broderi och knyppling. Fåren vid Oktorpsgården klipps, ull kardas, spinns och färgas. Ullgarn används sedan till stickning och vävning. Vävt ylletyg stampas och valkas. Skansens byalag bykar och visar hur man vårdar och tar hand om sina textilier.

Lin och ull

Ett flertal föremål ur samlingarna används för att visa olika arbetsmoment kopplade till linberedning på Älvrosgården.

Det är ett stort program med många olika avdelningar involverade för att programmet ska fungera och rulla perfekt. Det innebär en hel del jobb även för oss som jobbar med de antikvariska frågorna. Rätt föremål och redskap ska finns tillhands för de som visar och berättar för gästerna. Husen och gårdarna bildar tillsammans en stor skattkammare fylld av textilier, redskap för textilt arbete och textilvård. Bäst är det såklart att komma hit och se dem i sin rätta miljö, i rätt kontext. Men som ett smakprov, och för den som vill se föremål var och en för sig, rekommenderas att titta på det lilla urplock vi har hittills fotograferat, digitaliserat och lagt ut på DigitaltMuseum.

Klicka på bilden så kommer du till en sökträff på "textilt arbete" i Skansens samlingar.

Klicka på bilden så kommer du till en sökträff på ”textilt arbete” i Skansens samlingar.

Klicka på den här bilden för att komma till en sökträff på "textil" i Skansens samlingar.

Klicka på den här bilden för att komma till en sökträff på ”textil” i Skansens samlingar.

De föreslagna sökningarna visar en bråkdel av den mångfald av föremålstyper som finns kopplade till textilier, dess tillverkning och vård. Vi strävar efter att föremålen ska vara beskrivna både med bild och text när de publiceras på internet. Det förklarar VAD föremålen är. HUR föremålen används beskrivs dock bäst med praktik. Skansens senaste nyhetsbrev, Skansenbrefvet, uppmannar till att ”lära sig slöjda på distans”, -ett toppen-tips som jag vill dela till så många som möjligt. Flera slöjd- och hantverksmoment har Skansen nämligen beskrivit med film. Självfallet visar en del av dem textila tekniker, så som stickning, nålbindning, vävning, växtfärgning, linberedning och bandvävning! För dig som inte har möjlighet att komma hit och se när våra skickliga pedagoger och hantverkare arbetar är dessa filmer ett bra substitut. Förhoppningsvis fungerar de ännu bättre som inspiration så att du helt enkelt börjar planera nästa Skansenbesök redan nu eller bestämmer dig för att gå en kurs på Skansen i höst!

/Sandra

Dags att sätta upp innanfönster!

Nu börjar kallare vindar svepa in över vårt avlånga land och det är dags att sätta in innanfönster. När vi gjorde omgestaltningen av Boktryckarbostaden 2012 upptäckte vi dock att det saknades innanfönster där. Så vi fick helt enkelt göra nya. Först gjordes ett kulturhistoriskt underlag utifrån bild- och textstudier, sedan togs ett förslag fram anpassat just för Boktryckarbostaden. Nedan kan ni läsa utdrag ur den rapport som byggnadsantikvarien Andreas Lindblad skrev 2012:

”Fönster hade tidigt i historien bara ytterbågar. Innanfönster tillkom under 1700-talets senare del i högreståndsmiljöer och fick under 1800-talet allt större spridning. Vid århundradets senare del var det vanligare att bostadsrummen hade innanfönster. Till en början blev de insatta i karmar som inte var avsedda för innanfönster, vilket visar sig genom att karmarna saknar falsar för innanfönster och att infästningen har lösts med stift in i karmsidan (se Byggförlaget 1998).

I och med projektet att omgestalta Boktryckarbostaden har frågan om innanfönster kommit upp. När byggnaden kom till Skansen tillverkades nya fönster, småspröjsade med 6 rutor i varje luft. Dessa ersatte de fönster som huset hade innan flytten på gatufasaden, vilka bestod av lufter med två rutor i varje. På ett äldre foto kan man dock se att de småspröjsade fönstren fanns mot gården. Troligen har dessa fönster stått som förlaga till de nya som kom till efter flytten. Inget av detta finns dock belagt i arkivmaterial eller uppmätningar.

"Gården vid Södermannagatan 10. Nuv. Södermannagatan 12" Foto: Stockholmskällan,  Salin, Kasper (1856-1919) CC-BY-SA

Innergården på Boktryckarbostadens ursprungliga plats. ”Gården vid Södermannagatan 10. Nuv. Södermannagatan 12” Foto: Stockholmskällan, Salin, Kasper (1856-1919) CC-BY-SA

Utifrån studerat bakgrundsmaterial skulle det vara möjligt att (den fiktiva) familjen som bor i Boktryckarbostaden hade innanfönster. Vi utgår från att fönsterglaset fortfarande var ett dyrt material, därför använder man sig fortfarande av småspröjsade rutor. Modellen, profileringen och spröjsindelningen är lika befintliga fönster som finns i bostaden. Dock är själva bågen smäckrare. Två stift fästs i respektive båges karmsida. Fönstren ska inte ha någon skruv eller dylikt vid mittposten utan står endast med stiften (lika konstruktionen i Kryddboden på Skansen).”

Så fort innanfönstrena i Boktryckarbostaden är uppsatta delar vi en bild på det, ihop med andra innanfönster på Skansen.

/Sandra