Fotografering av 1700-tals fajanser

I vintras invigde vi vår nya kulturhistoriska verkstad som också har plats för en fotostudio. Nu har vår fotograf Thomas en bättre plats för fotografering av våra museiföremål. Fotona är en del av den dokumentation vi gör av föremålen och  de sparas i vår databas. Hela tiden pågår arbetet med att uppdatera databasen och förnya, eller i de flesta fall lägga till foton på för första gången. Delar av våra samlingar går att se på Digitalt museum och där visas också bilderna. Vi jobbar hela tiden med att fler föremål ska kunna visas på webben, ett arbete som sträcker sig många år framåt.
Bilderna är bra för oss för att kunna identifiera föremålen, se hur de ser ut nu eller såg ut tidigare. De är också en inspiration för vem som helst som gillar gamla saker och vill lära sig mer. Digitalt museum och andra museidatabaser på webben gör det möjligt för forskare och allmänhet att på se vad som finns hos museerna. Hela tiden publiceras nya saker från samlingarna.
Vårt senaste fotoprojekt är att gå igenom en stor mängd svenska 1700-tals fajanser. När vi är färdiga kommer de att publiceras på Digitalt museum. De har delvis varit fotograferade tidigare, men inte alla och framför allt fanns inte alla baksidor av fat och tallrikar med. Där oftast de intressanta stämplarna och tecknen som visar varifrån de kommer, när de tillverkades och ibland också vad de kostade.
Några av tallrikarna har inte tillverkarens signatur på baksidan – men genom att vi nu kan jämföra ett stort antal tallrikars handmålade mönster så hoppas vi kunna dra slutsatser även om de anonyma faten. Målarnas handstil gå igen, liksom olika fabrikers varianter av dekor.
Den här fajanssamlingen går i blåvitt och finns i porslinsköket på Skogaholms herrgård. Ett rum där herrgårdens porslin förvarades och visades upp. Vårt porslinskök är inrett med inspiration från ett större sådant på Thureholms slott. Möblerna i rummet kommer också där ifrån. De är målade i vitt och blått med blomsterdekor, precis som fajanserna. Till och med de laggade ämbaren är målade, tillsammans med en yxa och en dammborste!
Johanna, museiassistent
Här ses några av tallrikarna med det så kallade ”humlemotivet” vänta på fotografering. De gröna lapparna är varje tallriks unika id-nummer. Det står också skrivet med liten stil på baksidan.

Här ses några av tallrikarna med det så kallade ”humlemotivet” vänta på fotografering. De gröna lapparna är varje tallriks unika id-nummer. Det står också skrivet med liten stil på baksidan.

Yxan som är målad i vitt och blått som en fajans

Yxan som är målad i vitt och blått som en fajans

Renovering av fasader, tak och fönster på Skogaholms Herrgård

Den vackra huvudbyggnaden på Skogaholms Herrgård, som ursprungligen uppfördes på 1680-talet, håller just nu på att renoveras. När Skogaholms herrgård, som tidigare hade en fasad av rödfärgat liggtimmer, på 1790-talet skulle moderniseras, reveterades (kalkputsades) timmerstommen, så att den kom att se ut som idag. Även fönstren förstorades för att släppa in mer ljus i rummen.

Illustration som visar på hur Skogaholm troligen såg ut innan 1790-talet. Det synliga liggtimret var rödfärgat och knutkedjorna var täckta med vitmålade lisenser. Fönstren var mindre och troligen småspröjsade.

Illustration som visar på hur Skogaholm troligen såg ut innan 1790-talet. Det synliga liggtimret var rödfärgat och knutkedjorna var täckta med vitmålade lisenser. Fönstren var mindre och troligen småspröjsade.

Byggnaden har på Skansen ett utsatt läge, vilket gör att fasadputs och färgskikt slits hårt och nu har börjat spricka och ramla ner. Träet i fönster, tak och dörrar är dessutom utarmade av sol, regn och vind. Renovering av fasad och fönster kommer att vara klart under sensommaren 2015.

Vad är det som görs?
Arbetena utförs av tre olika entreprenörer samt av egna hantverkare från Skansen.

Spåntaken på huvudbyggnaden och de två flyglarna lagas där det behövs och sedan tjäras spånen.

Hela den befintliga putsen (som till största delen är s.k. terrasitputs från 1945) knackas ned och putsas sedan med kalkputs som avfärgas i en gul kulör som tidigare, med järnitriol och kalkvatten. Den gamla putsbäraren av panel och nät rivs delvis eller helt och ersätts med ny panel och vassmatta.

Fönsterbågar och karmar kommer att, efter lagning och renovering, att återfå sin 1790-tals kulör i en gul-brun nyans som framställs av ren linolja och obränd terra. Fönstren har tidigare varit röda, med engelskt rött och cinnober som pigment.

Arbetena med kalkputs, tjära och linoljefärg kräver varm väderlek, varför det mesta av jobben kommer att ske senare under våren när värmen kommer.

Ett litet forskningsprojekt
Som putsbärare användes från början (på 1790-talet) s.k. putstegel eller reveteringstegel. Denna metod användes inte bara för att bära putsen utan också för isolering och ett bättre brandskydd. Då herrgården uppfördes på Skansen år 1929 ändrades putsbäraren till dagens stående panel, s.k. spräckpanel, och utanpå det vass och nät. I ett försök att återskapa fasaden lika slutet av 1700-talet, byttes panelen ut mot spiktegel på södra fasaden under 2001-2002. På grund av fel i putssammansättningen, bland annat, har sprickor och skador uppkommit tidigare än väntat.

2001-2002 då spikteglet monterades direkt på liggtimmerstommen. Detta kommer vi nu att göra i det nordvästra hörnet.

2001-2002 då spikteglet monterades direkt på liggtimmerstommen. Detta kommer vi nu att göra i det nordvästra hörnet.

Eftersom vi inte vill ge upp försöket med att se hur det ursprungliga utförandet fungerar, skall vi i årets renovering avsätta det nordvästra hörnet i forskningssyfte för att se hur och om den ursprungliga putsbäraren faktiskt fungerar. Denna del av fasaden kommer att ta längre tid att utföra men blir spännande att följa.

Under arbetena är Skogaholms herrgård stängd och det kan se lite stökigt ut, men det kommer att löna sig, vilket man kan se efter sommaren 2015. Välkommen att se resultatet i höst.

/Boel, byggnadsantikvarie

Ett stycke 1700-tal

IMG_6065Under två veckors tid flyttar Skansen fokus så långt tillbaka som till på 1700-talet.
Program- och evenemangsavdelningen har sammanställt ett fint program, mellan den 12e till 27e juli, som går att läsa om på Skansens hemsida.

Livliga dagar med stämning, doft och smak av livet på 1700-talet runt den vackra Skogaholms herrgård:
musik, kläder, mat och en prunkande trädgård.

Som en naggande munsbit bjuder även jag på ett stycke 1700-tal ur samlingarna.
Johan Tobias Sergels (1740-1814) byst av Gustav III (1746-1792) utförd i gips, troligtvis från 1784. Vi vet väldigt lite om var bysten har funnits innan dess tid på museet. Den skänktes som testamentarisk gåva till Nordiska museet 1918 efter Sophie Granberg.

Klicka på bilden för att komma till bystens post på DigitaltMuseum, där det finns lite mer information och fler bilder.

Klicka på bilden för att komma till bystens post på DigitaltMuseum, där det finns lite mer information och fler bilder.

Sergel var en högt uppskattad och ofta anlitad konstnär vid hovet. Han följde bland annat med Gustav III på dennes resa till Italien, 1783-1784, för att bistå med råd vid inköp av konst och konsthantverk. Under sin verksamma tid tillverkade han ett stort antal porträttmedaljonger och porträttskulpturer. I Georg Göthes bok, Johan Tobias Sergels Skulpturverk från 1921, upptas tre byster föreställande monarken, en från 1779, en från 1784 samt en postumt från 1792-1793. Dessa porträtt sägs vara väldigt porträttlika men är sinsemellan väldigt olika stilmässigt. Den från 1784 visar Gustav III i den svenska hovdräkten med band och kraschan, troligtvis tillhörande Serafimerorden. Nedan anas ett exemplar i marmor i Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong.

Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong på Haga, fotad av Jens Lindhe, 2009. Bilden är hämtad från Svensk Damtidnings hemsida, men är ursprungligen publicerad i bokserien "De kungliga slotten".

Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong på Haga, fotad av Jens Lindhe, 2009. Bilden är hämtad från Svensk Damtidnings hemsida, men är ursprungligen publicerad i bokserien ”De kungliga slotten”.

Jag har fått det berättat för mig, från flera olika håll, att Gustav III inte var allt för förtjust över att resultatet var så realistiskt och porträttlikt. Under de åren som gått sedan den första bysten utfördes, medräknat den långa resan till Italien, så hade kungens utseende förändrats något. Det sägs att kungen inte var alltför nöjd med formen på haka och hals. Men om man får tro en teckning med profilstudier som Sergel ritat under resan så var åtminstone inte han av samma uppfattning som kungen. I nederkanten på pappret står det:

Se, häpna! Se och vet,
Det finns fullkomlighet!

Gustav III, av Johan Tobias Sergel, blyerts på papper, utförd i Rom. Inventarienummer NMH 515/1875 i Nationalmuseums samlingar.

Gustav III, av Johan Tobias Sergel, blyerts på papper, utförd i Rom. Inventarienummer NMH 515/1875 i Nationalmuseums samlingar.

Jag har försökt söka i litteratur och på internet för att se om det kan finnas någon notis om huruvida Gustav III har uttryckt något missnöje med porträttbysten men har gått bet. Du som kan tänkas veta något mer om detta får gärna dela det i en kommentar här nedan. För att se fler av Sergels verk tipsar jag om söksidan Europeana.

Men framför allt så tipsar jag om att uppleva ”Ett 1700-tals stycke” på Skansen. Det kan vara något av det bästa Skansen har att erbjuda på sommaren!

/Sandra

Källor:

Alm, G.  (1998). Signums svenska konsthistoria. [Bd 8], Den gustavianska konsten. Lund: Signum

Antonsson, O.  (1942). Sergels ungdom och romtid. Stockholm: Norstedt.

Brown, J. & Ristell, A.F.  (1829). Svenska hofvet under konungarne Gustaf den tredje och Gustaf den fjerde, Adolph; med en inledning rörande svenska oligarkien. Af John Brown. Öfversättning af Theodor Sundler. Örebro, N.M. Lindh. 1829. Örebro:
(finns på inscannad Google Books)

Johan Tobias Sergel (Sergell), urn:sbl:5865, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magnus Olausson), hämtad 2014-07-09.

Göthe, G.  (1921). Johan Tobias Sergels skulpturverk. Stockholm: Norstedt.

Looström, L.  (1914). Johan Tobias Sergel: en gustaviansk tidsbild. Stockholm: Cederquists grafiska.

 

Städning pågår!

Vi berättar gärna och ofta om de arbeten som pågår i de kulturhistoriska miljöerna på Skansen. Den här veckan vill vi berätta om ett särskilt viktigt arbete -nämligen städningen! Just nu pågår storstädning i köksflygeln på Skogaholm herrgård och jag passade på att besöka mina kunniga kollegor på plats.

Maggan som städat i de kulturhistoriska husen sedan 1971 berättar att det hela tiden finns mer att lära!
Maggan som städat i de kulturhistoriska husen sedan 1971 berättar att det hela tiden finns mer att lära!

Städ 2

All städning sliter. Därför är det viktigt att vi använder så varsamma metoder som möjligt. Damning med strutsvippa är den vanligaste metoden och detta görs i stort sett varje vecka i de miljöer som har öppet ofta. Då dammsugas också golv. En rengöring som är helt torr och väldigt skonsam.

Ann visar de engångspappersdukar som används vid damning och torkning när vi storstädar.
Ann visar engångspappersdukarna som används vid damning när vi storstädar.

Städ 4En gång om året utförs storstädning av miljöerna. Då torkas varje föremål av med duk, även detta göra varsamt och försiktigt. Det är ett metodiskt arbete som inte ska stressas eller forceras fram. Här går kvalitét för kvantitet. Städ 5

Under storstädningen görs också en våttorkning av golven. Detta görs med en rotowash med cylindriska borstvalsar. Rent vatten med såpa doseras ut från ena sidan av maskinen och det smutsiga vattnet samlas direkt upp på andra sidan av maskinen. På så sätt utsätts golvet för så lite fukt som möjligt. Endast på de golvytorna med synliga fläckar och mycket smuts, till exempel i förstugor och entréer, skuras golven. På så sätt undviks slitage i onödan.

Städ 6

Städningen i miljöerna är en typ av förebyggande konservering, ett viktigt underhållsarbete som vi måste göra för att förhindra och minska olika typer av skador och nedbrytning. Vid storstädningen, där varje föremål och möbel torkas av, görs en överskådlig besiktning. När något ovanligt upptäckts kan det åtgärdas direkt innan skadorna blir för omfattande. Bilden visar ett gott exempel på den samordnade skadedjurskontrollen som utförs. Här har Ann och Maggan upptäckt ett aktivt angrepp av skadedjur i ett tråg och vidarebefordrar det till oss på Antikvariska enheten, så att vi kan behandla det så fort som möjligt för att undvika ytterligare materialförlust.

Tack Maggan, Ann, Annelie och alla andra på Skansens lokalvårdsenhet för att ni ser efter och tar hand om Skansens kulturhistoriska miljöer!

Tack Maggan, Ann, Annelie och alla andra på Skansens lokalvårdsenhet för att ni ser efter och tar hand om Skansens kulturhistoriska miljöer!

/Sandra

Exotiskt i jul

December månad och jultider förknippar man ofta med rött och guld, men denna vecka har vi något aningen mer exotiskt att erbjuda. Skrivskåpet nedan står i det sk. Kinesiska kabinettet i Skogaholms herrgård, öppet för besökare från mitten av juni till slutet av augusti. Men redan idag kan Du gå in och läsa mer om detta granna skåp och våra andra föremål på Digitalt Museum.

/Zingoalla

Senast ut på Digitalt museum -Porslin!

Som ni har sett här på bloggen har vi under en längre tid lagt mycket krut på att dokumentera våra fina Skansenföremål i ord och bild. Under sommaren fotograferade Tomas samtliga föremål i huvudbyggnaden till Skogaholms herrgård, bilder som nu länkats till Skansens föremålsdatabas Primus. Under hösten har sedan arbetet med datering och beskrivning av föremålen tagit vid, och i takt med att vi blir klara med föremålsposterna läggs de ut på nätet. På Digitalt Museum, www.digitaltmuseum.se, kan man nu gå in och titta på bl.a. det porslin som användes i herrgårdsmiljö under 1700-talet. I våra samlingar finns kinesiskt gods i form av det klassiska vita porslinet med blå dekor, samt den mer färggranna japanska varianten i imariteknik, men naturligtvis är även den svenska 1700-talsfajansen väl representerad här. Som exempel kan nämnas tallrikar och terriner med klassiska Rörstrandsmönster som Nordstjärnan, Fågel på blommande kvist och det Rehnska mönstret. Datering av det svenska godset är ofta både lätt och roligt, eftersom det vanligtvis är märkt på undersidan med ett exakt datum. Härtill kommer priset som ofta, då det gäller tallrikar, avser ett eller ett halvt dussin och är angett i daler kopparmynt. Om man har tur finns även fajansmålarens signatur med.

På bilden ser vi en tallrik med det ovannämnda Rehnska mönstret, signerad Stockh 7/12 58 (dvs. 1758), priset var 21 daler kopparmynt och den som målat tallrikens mönster är sannolikt Lars Sten. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul respektive Teddy Hallingström

Tallrik från Rörstrand. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul respektive Teddy Hallingström

På bilden ser vi en tallrik med det ovannämnda Rehnska mönstret, signerad Stockh 7/12 58 (dvs. 1758), priset var 21 daler kopparmynt och den som målat tallrikens mönster är sannolikt Lars Sten.

Tallrik i imariteknik. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Tallrik i imariteknik. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Läs om porslin från 1700-talet på Digitalt Museum, där vi visar delar ur vår föremålsdatabas.

/Zingoalla

Gustav II Adolfs dag

Gustav Adolfsdag, eller den Svenska dagen, är en högtidsdag som firats länge både i Sverige och i Finland. En dag för att minnas och hylla Gustav II Adolf instiftades redan av Gustav III, då på Gustav II Adolfs födelsedag, för att verka som akademins högtidsdag. Sedan mitten av 1800-talet har vi i Sverige uppmärksammat dagen för hans död, som en nationell högtidsdag, bland annat efter det att 200 års-jubileet för kungens dag firades 1832. Den gamle kungen står staty i Göteborg, där han firandet av hans minnesdag har varit särskilt hedrat, då det var just Gustav II Adolf som bestämde hur Göteborgs nya stadsplan med stadsmur, vallgrav och fortifikationer skulle se ut 1621. I Finland har Svenska dagen firats som en slags nationaldag för finlandssvenskar sedan 1908, alltså innan både Finland och Sverige fått egna officiella nationaldagar. I samband med inventeringen på Skansens herrgård, Skogaholm, har vi katalogiserat ett av Nordiska museets porträtt föreställande Gustav II Adolf. Posten är ännu inte riktigt färdig för webbpublicering på Digitalt museum, men vi vill ändå passa på, dagen till ära, att berätta om den.

Porträtt av Gustav II Adolf, Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Porträtt av Gustav II Adolf, Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Gustav II Adolf på Skogaholms herrgård, är ett porträtt målat i olja under sent 1600-tal, föreställande kungen i ett älghudskyller med guldbroderade band och stärkta spetsmanschetter och spetskrage. Med blå fältherrebindel över höger axel.  Som attribut har han även en värja och en kommandostav.

På 1700-talet fanns det som sagt en viss fascination över Gustav II Adolf, som en föregångs gestalt, en person som man gärna ville bli förknippad med. Därför passar det bra att även Skogaholms herrgårds president, har ett porträtt av den gamle kungen i sitt hem. Just det här porträttet skänktes till Nordiska museet av Oscar II 1889. Porträtten ingick tidigare i Mälsåkerssamlingen, en samling som såldes ut på slutet av 1800-talet, varpå stora delar köptes av Oscar II 1889. Oscar II skänkte flera föremål till bland annat Nordiska museet, Nationalmuseum och till Drottningholms slott.

/Sandra

Noter:

Gustav Adolfsdagen, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-11-06

Gustav II Adolf, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-11-06

Här skulle staden ligga, hämtad 2013-11-06

Mälsåker, i: Nordisk familjebok, band 19, 1913, Th. Westrin, s. 241

Mälåkers slott, hämtad 2013-11-06

Nationalmuseum, i: Nordisk familjebok, band 19, 1913, Th. Westrin, s. 535-536

Svenska dagen, hämtad 2013-11-06

 

Fotograferingen avslutad!

Sista bilden

Idag tog vår fotograf Tomas Wiedersheim-Paul inventeringens sista bilden i Skogaholms herrgårds köksflygel. Det var med lätta steg som Tomas och jag gick över gårdsplanen i höstsolen när arbetsdagen närmade sig sitt slut.

Nu har vi fotograferat alla föremål i byggnaden, och det var inte lite det. Sist ut blev det gustavianska skänkskåpet i Tjänstefolkets matsal. Det är mycket jobb bakom en sån här stor inventeringsinsats. Först ska allt identifieras, synas, rengöras, fotograferas, ställas tillbaka och sedan beskrivas i föremålsdatabasen. Nedan ser ni några bilder från månaden som gått. Bland annat hur trångt och knepigt det kan vara när man vill fotografera på plats i husen där föremålen finns. Överst till höger står Zingoalla och går igenom föremål från Husmamsellens kammare, identifierar dem, checkar av mot inventarielistor och förser dem med ID-lappar. ID-lapparna syns på bilden där med keramikfat. Här har de precis plockats ned från sin tallrikshylla och identifierats. På lapparna skriver vi föremålets identifikationsnummer, om det ingår i en grupp eller inte, de negativnummer på fotografierna som tas och lite mer. Det är väldigt lärorikt att få komma så här nära föremål och syna dem på nära håll. Det är ett måste för att vi ska kunna beskriva dem så bra som möjligt i vår databas. Märkningen på kakmåttet i koppar ser man till exempel inte när den vanligtvis är fastsurrad på sin plats på köksväggen. Vacker, eller hur?!

Foto: Teddy Hallingström och Sandra Åberg

Foto: Teddy Hallingström och Sandra Åberg

Nu återstår arbetet som sker inne vid våra ordinarie arbetsplatser -framför datorn. Det ska både göras bildbearbetningar, kopplas bilder till föremålsdatabasen och uppdateringar av digitala register och föremålsposter. Det är i god tid, för det börjar bli riktigt kallt i de kulturhistoriska husen utan en levande brasa att värma sig framför. Vi tackar alla som kommit förbi och hälsat på! Det har varit riktigt roligt att träffa våra gäster på plats. Fortsätt besök våra miljöer, hitta till de hus som är öppna och njut av brasorna som brinner både i ugnar och spisar!

/Sandra

 

Höst = Stängt?

Självfallet inte!! Under hösten går Skansen in i en av de roligare perioderna. Det är mycket roliga och lärorika program, särskilt på helger, om höst, mat, och skördetid. Det är också många, väldigt många, skolklasser som gästar oss för att lära sig mer om kultur, historia och natur. Höstens kursprogram för Skansen Hantverk & Slöjd har också startat upp. Vi erbjuder helgkursen, hantverk- och slöjdkvällar och föreläsningar. Utbudet är stort och det finns säkerligen något för alla, titta här! Vem vet, kanske ses vi då. Eftersom Antikvariska enheten är ansvariga för kursverksamheten delar vi på enheten på förmånen att vara kursvärdar. Ingen dålig förmån!

Stängt

Under hösten är det lite färre kulturhistoriska hus öppna, så då kan vi på Antikvariska enheten passa på att jobba i de hus som oftast har öppet under sommarperioden. Nu har vi t.ex. lagt beslag på Skogaholms herrgårds köksflygel för inventering och fotografering. Huset är inte öppet enligt det ordinarie öppethållandet, men dörren står öppen för ströbesök. Vi passar på att ta chansen att visa ett hus som egentligen är stängt och berätta om en del av det arbete Skansen bedriver som våra gäster annars inte märker. Det är hur kul som helst!

Kom och hälsa på, om du har tur är vi där och arbetar och kan visa hur det går till.
/Sandra

Se om ditt hus. Och dina papper.

Det är full fart på området, högsommar, allsång och sol. På antikvariskas kontor är det dock lite lugnare tempo. De flesta är nämligen på semester. Så nu när många av våra kulturhistoriska miljöer är öppna för våra besökare och så att säga ”off limits” för oss, så gäller det att motivera sig med arbetsuppgifter vid skrivbordet. Vi sommarstädar efter vårens intensivare arbetsuppgifter, röjer undan innan semestern och skriver klart dokument och rapporter. Kanske passar på att läsa den där artikeln som var så spännande och intressant, men som sakta men säkert grävt sig djupare i en pappershög sedan februari eller någon annan vårmånad.

För oss som jobbat med fotografering och inventering i våras så är detta ett utmärkt tillfälle att tag i registervård och omkatalogisering. Det innebär att vi ser över att de föremål vi har inventerat har en post i vår databas, Primus. Att vi dubbelkollar att informationen i posten är korrekt och att vi kompletterar där det saknas uppgifter. Vi stämmer också av med äldre inventarielistor för att se att allt är där det ska, att inget försvunnit eller flyttats på. Det är ett viktigt och tidsödande arbete.
Men det är också väldigt roligt!

Ta en virtuell promenad i Skogaholms herrgårds sal. Titta extra noga på porträtten som vi arbetar med just nu.

Just nu tittar jag t.ex. närmre på en grupp infällda porträtt i Skogaholms herrgårds sal. I början blev jag inte riktigt klok på hur porträttens proveniens, eller historia, hängde ihop. Några var enligt vår äldre dokumentation original, några var kopior och ett såg ut vara en deposition. Jag tror att jag har sprungit upp till herrgården minst 3 eller 4 gånger för att dubbelkolla mina teser. Varje gång har jag blivit lite klokare, men också lite mer frågvis, för jag har kommit på nya frågeställningar varje gång. Herrgården skapades på början av 1930-talet då Skansen var en del av Nordiska museet. De äger fortfarande föremålen även om vi innehar ansvaret för dem. Detta innebär också att de har en del av originaldokumenten i sina arkiv och i sina databaser. Så efter lite hjärngympa bad jag Nordiska museet om hjälp och tillsammans har vi nu luskat ut hur det ligger till. Det visar sig att 8 är original och 4 är kopior.
Tänk att det kan ta 80 år att få rätt nummer och papper!

Lars Persson Hierta (1648-1711) och hans andra maka Maria Christina Hierta, född Bonde (1670-1736).

Lars Persson Hierta (1648-1711) och hans andra maka Maria Christina Hierta (1670-1736).

En bild på ett föremål räcker långt. Men bilden säger inte allt. Det är den fakta som vi skriver in i poster som bidrar till att sätta föremålet i sin historiska och samtida kontext. I våra listor har det t.ex. stått att dessa två porträtt är kopior från 1930-talet. Men ett vant öga kan se att så inte är fallet. Med lite research har jag lyckats dra slutsatsen att givaren till dessa porträtt är de avbildades, Lars Persson och Maria Christina Hiertas, barnbarnsbarnbarns svärdotter. Har porträtten gått i arv i samma led? Nej, för portätten ägdes på 1790-talet av Skogaholm herrgårds ägare, Carl Philip Wennerstedt, barnbarn till ovannämnda porträttsittare. Och hans barnbarn i sin tur, Gustaf Fromhold Armfelt, var den person som en gång i tiden tog porträtten från Skogaholm, någon gång på 1830-talet. Iaf om man ska tro en skrift från 1915 som jag hittat ett scannat exemplar av på runeberg.org. (Tack Projekt Runeberg!) Var porträtten har varit sedan dess, och när de kom till Hiertas släkt, det är fortfarande ett mysterium.

Projekt Runeberg Strokirk 1915Läs artikeln från 1915 och lär er mer om Skogaholms herrgård och släkten Wennerstedt.

Jag ska återgå till resten av porträtten
i salen. Two down, teen more to go.

/Sandra