I samband med det pågående utvecklingsarbetet i Tottieska gården får vi möjlighet att göra djupdykningar i husets och de tidigare ägarnas historia. Ett av de mest spännande rummen som rengjorts och konserverats är ett av gårdens förmak, helt täckt i mahogny. Johan har ställde sig frågan hur det kommer sig att ett rum i svensk malmgård kom att inredas helt i mahogny strax innan 1700-talets slut. För Skansen är detta ingen ny fråga. Detta frågade vi oss redan på 1930-talet. Men kanske kan frågan idag få ett annat svar, eller åtminstone ett mer nyanserat svar. Så här skriver Johan om mahogny och dess väg till Europa, och i förlängning, till ett förmak i Stockholm:

”På Tottieska gården finns fyra rum med boaseringar utförda i ädelträ, boiserie efter franskans boi (”trä”). Tre av rummen har boaseringar utförda i västindisk ceder och ett rum har boaseringar utförda i så kallad Kubamahogny (Swietenia mahogoni). Om man jämför med andra svenska inredningar från 1700-talets senare del blir man kanske förvånad över den mörka karaktären i rummen på Tottieska gården. Vi har vant oss vid att rumsinteriörer från den tiden präglas av en blond och lätt ton med pärlgrå målning på dörrar och paneler. Men här möter besökaren något helt annat, en inredning som speglar en smaktradition hemmahörande hos en grosshandlarfamilj som hämtar sin inspiration i estetik från de brittiska öarna och material från den nya världen.

Virke från mahognyträd (arten Swietenia) kom troligen först till Europa genom att Spanien började kolonialisera delar av Västindien och Sydamerika under 1500-talet. Phillip II av Spanien lät använda mahognyträ i inredningar på palatset El Escorial utanför Madrid. Träets huvudsakliga användning i det spanska riket kom att bli ett material för skeppsbyggnad.

Efter att Frankrike etablerade en koloni i Saint Domingue (nuvarande Haiti) började mahognyträ att finna sin väg till hemlandet och speciellt till hamnstäder som Saint Malo, Nantes, La Rochelle och Bordeaux. I dessa städer vid tiden kring 1700 hade materialet börjat finna en väg in i snickeriverkstäders olika verksamheter. I de brittiskt kontrollerade kolonierna Jamaica och Bahamas fanns det en stor tillgång på mahognyvirke, men inte förrän efter sekelskiftet 1700 kom materialet att exporteras i stora kvantiteter till Europa.

Under 1700-talet ökar exporten av mahogny till Storbritannien. År 1721 tog det brittiska parlamentet bort skatten på importerat trä från de brittiska kolonierna i Västindien. Denna åtgärd fick en omedelbar effekt och importen och bruket av mahogny ökade i Europa. Den ökade tillgången av mahogny på de brittiska öarna och i de brittiska kolonierna gjorde att materialet snabbt fick en genomslagskraft inte bara som ett material för byggnader eller mindre väggfasta föremål, utan även som ett trä för möbler av högre kvalité.  I Frankrike blir materialet högsta mode för olika möbler och inredningar vid tiden kring det sena 1700-talet. Sittmöbler börjar tillverkas i mahogny under 1780-talet.

I Sverige förekommer materialet sparsamt i möbelsnickerier under första hälften av 1700-talet, men materialets popularitet stiger markant under senare delen av 1700-talet och brukas under hela 1800-talet och 1900-talet för påkostade möbler och inredningar.

I förmaket som utgör en del av bostadsviten på bottenvåningen på den Tottieska gården, är väggarna täckta med paneler som bildare en stram arkitektonisk ram till rummet. Väggarnas ytor är uppdelade i arkitektoniska fält inramade av stiliserade pilastrar som vilar på ett postament. Pilastrarna och postamenten bildar en mindre rörelse i väggytan eftersom de är något framskjutna.

Upp mot hålkärlslisten avslutas pilastrarna med ett kapitäl format som en mussla. Kapitälet är dekorerat med en vertikalt liggande lagerfestong. Över dörrarna finns partier formade som dörröverstycken med avfasade hörn upptill. Dörröverstycket är dekorerat med en festong av stiliserade lagerblad.

Rummet visar upp en säker klassicism som endast avviker i de skulpterade musselformade kapitälen. Inredningens form verkar säkert förankrad i den tidiga gustavianska stilen men visar ändå upp kvardröjande drag från rokokon. Förmakets formspråk och dess förlagor kan säkerligen attribueras till franska inredningar vid tiden medan materialet och dess behandling med all säkerhet har sina förebilder i inredningar från England och brittiska kolonier.

Vid eftersökningar har det visat sig svårt att i första taget finna likvärdiga inredningar från tiden i Europa. Hittills har vi endast kunna spåra ett exempel på boaseringar eller väggpaneler i mahogny från 1700-talet. Inredningen har ursprungligen varit placerad i Nantes och där i en byggnad som brukats av det Franska västindiska kompaniet, Compagnie de Indes Occidentales. Inredningen flyttades senare till Kanada och idag finns den uppförd på Chateau Ramezay i Montreal. Huset fungerade under senare delen av 1700-talet som kontor för det franska västindiska kompaniet.  Inredningen anses vara ett arbete av Germain Boffrand tillverkades troligen vid tiden före 1700-talets första hälft.

Grosshandlarfamiljen Totties hade troligen genom sina handelskontakter i det svenska västindiska kompaniet goda möjligheter att importera ädelträ från Västindien för sitt eget och sina kunders behov.  Möjligen kan dessa inredningar i cederträ och mahogny ifrån den idag rivna Tottieska malmgården ha fungerat som ett sätt att visa upp de handelsvaror som ingick i det svenska västindiska kompaniets sortiment. Rummens boaseringar kan ha fungerat som rena skyltvarorna för materialen mahogny och västindisk ceder.”

Källor:
Wikipedia
Nordiska museet  (1980). Skansens hus och gårdar
Loïc du Boisbaudry (1996), Les meubles de port au XVIIIe siècle