Att sköta om femöringar



En krukväxt som länge funnit på våra fönsterbräden är femöringen,

Femöring tryck

Achimenes longiflora

Achimenes longiflora, även kallad ugglemor. Den beskrevs i litteraturen 1889 och kommer ursprungligen från Guatemala. Eftersom den har en vilotid på vintern och är lätt att föröka med hjälp av rotknölar, passade den bra ihop med våra dåtida bostäder med innanfönster som togs ut på sommaren och sattes in på vintern. Bra och nödvändig isolation men som samtidigt påverkade utrymmet på fönsterbrädan. Det finns för övrigt även ettöringar och tvåöringar, alla namngivna med tanke på blommornas och de forna myntens storlek. De femöringar vi har på Skansen har jag fått från min syster, som har fått dem av en bekant, som har – osv. Men ibland finns den i handeln också.

Tidigt på våren plockar man fram förra sommarens kruka, där femöringen har legat i vila hela vintern. Jorden slås ur krukan, och de små rotknölarna, formellt benämnda rhizomer, letas fram. De sitter i knippen strax under jordytan där de gamla stjälkarna går ner, och ser ut som små vitrosa kottar. De kan vara rätt sköra och gå i bitar, men det gör ingenting. Jord fylls på i den nya krukan, nästan ända upp till kanten. Ett antal rhizomer, 6 – 10 stycken till en krukdiameter på c:a 13 cm, läggs på jorden och lite mer jord ovanpå. Det spelar ingen roll om det är bitar av rhizomer, inte heller behöver man sticka ner dem i jorden. Så vattnar man, ställer krukan på fönsterbrädan och väntar. Det tar helt säkert några veckor innan de första små ludna skotten visar sig, så man får inte glömma att vattna lite då och då fram till dess.

Femöring_5

Till vänster: Rhizomer i knippen i jorden från den gamla krukan. Mitten: Samma rotknölar, rhizomer, urplockade och ihopsamlade inför nyplantering. Till höger: En av de nya krukorna med 6 – 10 stycken rhizomer på ny jord, innan de täckts med lite mer jord.

I fortsättningen går det bra att vattna både uppifrån och på fatet. Den här krukväxten vill hellre ha det lite fuktigt än för torrt. Ljus placering ska det vara, men alltför soligt gör att bladen får brännskador. På Skansen står två krukor i ett stort ljust norrfönster i Järnhandlarens kök och stortrivs. Massor av blå blommor ovanför ett mörkgrönt bladverk blir det. Framemot oktober tycker blomman att det är dags för vila och vissnar ner. De gamla stjälkarna klipps av och hela krukan ställs in i ett skåp. Man behöver inte vattna alls under vilotiden. Frampå vårkanten plockar man fram krukan och börjar om på nytt, helt säkert med ett utökat antal av rhizomer, som räcker till en ytterligare kruka.

Femöring

Järnhandlarens femöringar i bostadens köksfönstret.

/Lillemor



Omplantering av kulturhistoriska krukväxter



Den här tiden på året när allt vaknar till liv igen är det dags att plantera om krukväxterna. Så även de krukväxter som ska visas i de kulturhistoriska miljöerna. Det är omkring 65 växter som ska fixas till så det tar sin rundliga tid! Här tänkte jag nu berätta lite om hur jag gör.

De flesta av växterna är förstås pelargoner. Här köps inga nya sorter varje år, det är enbart gamla sorter som det tas skott på och som får leva vidare på det viset. De skott som visas i bildserien växer alla i Skånegården, och de kommer från två krukväxter som var en gåva för några år sedan. Enligt givaren kommer de från en ort ganska nära Hög i norra Skåne, som är vår Skånegårds ursprungsort. Hur gamla de är, är svårt att veta, men som så många av de äldre sorterna är den lätt att föröka. Detta var troligen en av huvudorsakerna till att vissa pelargoner är så gamla i odling. Inga kinkiga primadonnor där inte!

Jag klipper av ett skott, ungefär 10 cm långt. Bladen plockas bort, enbart två-tre stycken längst upp lämnas kvar. Detta görs för att minimera avdunstningen av vatten. Om man tittar på stjälken ser man små blad eller ränder jämnt placerade utefter den. Det är här som tillväxtkraften är som störst och de nya rötterna helst bryter fram. Så dessa områden ska placeras väl under jord.

Jag klipper av ett skott, ungefär 10 cm långt. Bladen plockas bort, enbart två-tre stycken längst upp lämnas kvar. Detta görs för att minimera avdunstningen av vatten. Om man tittar på stjälken ser man små blad eller ränder jämnt placerade utefter den. Det är här som tillväxtkraften är som störst och de nya rötterna helst bryter fram. Så dessa områden ska placeras väl under jord.

Den rentvättade krukan fylls med jord och stöts i bordet, så att jorden sätter sig. Så vattnar men igenom ordentligt och stoppar ner skotten, tre-fyra stycken per kruka. De ska sättas djupt så att tillväxtzonerna garanterat får kontakt med jorden. Sedan håller man jorden lagom fuktig och låter naturen ha sin gång.

Den rentvättade krukan fylls med jord och stöts i bordet, så att jorden sätter sig. Så vattnar men igenom ordentligt och stoppar ner skotten, tre-fyra stycken per kruka. De ska sättas djupt så att tillväxtzonerna garanterat får kontakt med jorden. Sedan håller man jorden lagom fuktig och låter naturen ha sin gång.

Om man vill hjälpa skottet på traven kan man stjälpa ett glas över det, med en luftspringa ordnad längst ner. Man kan också ställa hela krukan i en plastpåse som ordnas så att det blir som ett växthus upptill. Dock får man inte knyta till så det blir tätt utan man måste lämna lufthål upptill. När skotten ser pigga och glada ut och skjuter nya skott kan man vara säker på att det bildats rötter.

Om man vill hjälpa skottet på traven kan man stjälpa ett glas över det, med en luftspringa ordnad längst ner. Man kan också ställa hela krukan i en plastpåse som ordnas så att det blir som ett växthus upptill. Dock får man inte knyta till så det blir tätt utan man måste lämna lufthål upptill. När skotten ser pigga och glada ut och skjuter nya skott kan man vara säker på att det bildats rötter.

Det går också att sätta skotten i ett glas med vatten och låta rötter utvecklas på det sättet. Fuchsian när nedan har stått i vatten ungefär en månad och utvecklat så här fina rötter. Nu börjar det bli dags att försiktigt sätta ner dem i en kruka med jord.

Det går också att sätta skotten i ett glas med vatten och låta rötter utvecklas på det sättet. Fuchsian när nedan har stått i vatten ungefär en månad och utvecklat så här fina rötter. Nu börjar det bli dags att försiktigt sätta ner dem i en kruka med jord.

/Lillemor

(Hanteringen och skötseln av växter som används inne i Skansens kulturhistoriska byggnaderna sköts idag av antikvariska enheten. Därför hittar ni den här informationen under fliken Antikvariebloggen.)