Välkommen till Skansens Hus & Hantverk!

Återkommande läsare märker säkert att Antikvariebloggen har bytt namn. Det beror på att från och med nu kommer hela Kulturhistoriska avdelningen att bidra med inlägg under rubriken Hus & Hantverk. Du kommer att få följa en del av vårt arbete i den dagliga verksamheten. Vi kommer att berätta om olika projekt, om nytillverkning, underhåll och vård av byggnader och kläder, och vi ska ge dig inblick i pedagogernas arbete.

Kulturhistoriska avdelningen består av Pedagogiska enheten, Skansens Klädkammare och Antikvariska enheten. Pedagogiska enheten arbetar med undervisning och folkbildning. Museets pedagoger befolkar Skansens hus och gårdar och berättar för gäster om hur livet har kunnat te sig. Vi tar emot skolklasser i våra miljöer och gör specialvisningar för olika grupper. När du träffar en pedagog så passa på att fråga om allt du undrar över.

Klädkammaren har ansvar för alla kläder som bärs av de som arbetar i Skansens hus och gårdar. Den textila inredningen i husen, som sängkläder, gardiner och mattor tar Klädkammaren också hand om, och vårdar, lagar och tvättar.

Antikvariska enheten tar hand om Skansens kulturhistoriska byggnader, inredningen och föremålen i husen, och ansvarar även för kursverksamheten inom hantverk och slöjd. Mer information om det kan du hitta på Skansens Hemsida/kurser. Byggnader, möbler och andra föremål vårdas för att de ska kunna visas på Skansen länge till.

Tillsammans är vi Kulturhistoriska avdelningen.

Vi önskar trevlig läsning!

Att byta mullåsar

I november byttes de s.k. mullåsarna på Vasslandsboden som ligger i Bergsmansgården.

Vasslandsboden är daterad till 1783 och var ursprungligen en del av Wasslands gård i Västmanland. Den flyttades till Skansen 1943 samtidigt som Greksåsarboden som står bredvid. Innan boden kom till Skansen var boden placerad på en skoltomt där den var omgjord till skyddsrum.

Taket som är ett så kallat pyramidtak är uppbyggd av runda åsar, slanor näver och torv. Mullåsarna är de stockar som ligger nedtill på ett torvtak för att förhindra torven från att glida ner. Det är också den del av taket som först blir dålig och behöver bytas oftast. Nu var det dags igen efter en sådär 25 år.

Skansens snickare Roger Tjernström samt den egna företagaren och timmermannen Mangus Sjöholm utförde arbetet med traditionella material och metoder. Från en rund furustock höggs en fyrkantig och lång stock fram genom ”blockning” med yxa. När fyrkantsvirket var klart var det dags för spräckning, då man börjar med att markera mitten med ett rödfärgat snöre som man spänner uppåt för att sedan slå ned i mitten av stocken. Det röda pigmentet på snöret lämnar ett rakt märke i mitten om man har gjort rätt. Sedan är det dags att ”väcka” timret genom att man slår med en yxa och slägga 2 gånger utmed mittmarkeringen. För att spräcka timret slås träkilar in i ändarna på träet, varpå man spräcker försiktigt utmed hela längden. Till sist huggs stocken av till önskad längd och trekantiga vattenavrinningshål huggs ut i ena kanten. Innan de nya mullåsarna lades på plats ansade man takgräset en aning. Nu håller taket med lite uppsyn i 25 år till!

Boel Melin

Byggnadsantikvarie på Skansen

Vasslandsbodens mullåsar var nästan helt bortruttnade. Torvtaket och dess växtlighet var lite rufsigt och vildväxt.

Vasslandsbodens mullåsar var nästan helt bortruttnade. Torvtaket och dess växtlighet var lite rufsigt och vildväxt.

Mullåsarna är klara för att monteras på taket.

Mullåsarna är klara för att monteras på taket.

Magnus visar Roger, Adrana och två praktikanter från en snickarutbildning hur man spräcker med kilar.

Magnus visar Roger, Adrana och två praktikanter från en snickarutbildning hur man spräcker 

Nya mullåsarna är på plats. Och torven har ansats. Nu håller taket i 20 år till!

Nya mullåsarna är på plats. Och torven har ansats. Nu håller taket i 20 år t

Renovering av fasader, tak och fönster på Skogaholms Herrgård

Den vackra huvudbyggnaden på Skogaholms Herrgård, som ursprungligen uppfördes på 1680-talet, håller just nu på att renoveras. När Skogaholms herrgård, som tidigare hade en fasad av rödfärgat liggtimmer, på 1790-talet skulle moderniseras, reveterades (kalkputsades) timmerstommen, så att den kom att se ut som idag. Även fönstren förstorades för att släppa in mer ljus i rummen.

Illustration som visar på hur Skogaholm troligen såg ut innan 1790-talet. Det synliga liggtimret var rödfärgat och knutkedjorna var täckta med vitmålade lisenser. Fönstren var mindre och troligen småspröjsade.

Illustration som visar på hur Skogaholm troligen såg ut innan 1790-talet. Det synliga liggtimret var rödfärgat och knutkedjorna var täckta med vitmålade lisenser. Fönstren var mindre och troligen småspröjsade.

Byggnaden har på Skansen ett utsatt läge, vilket gör att fasadputs och färgskikt slits hårt och nu har börjat spricka och ramla ner. Träet i fönster, tak och dörrar är dessutom utarmade av sol, regn och vind. Renovering av fasad och fönster kommer att vara klart under sensommaren 2015.

Vad är det som görs?
Arbetena utförs av tre olika entreprenörer samt av egna hantverkare från Skansen.

Spåntaken på huvudbyggnaden och de två flyglarna lagas där det behövs och sedan tjäras spånen.

Hela den befintliga putsen (som till största delen är s.k. terrasitputs från 1945) knackas ned och putsas sedan med kalkputs som avfärgas i en gul kulör som tidigare, med järnitriol och kalkvatten. Den gamla putsbäraren av panel och nät rivs delvis eller helt och ersätts med ny panel och vassmatta.

Fönsterbågar och karmar kommer att, efter lagning och renovering, att återfå sin 1790-tals kulör i en gul-brun nyans som framställs av ren linolja och obränd terra. Fönstren har tidigare varit röda, med engelskt rött och cinnober som pigment.

Arbetena med kalkputs, tjära och linoljefärg kräver varm väderlek, varför det mesta av jobben kommer att ske senare under våren när värmen kommer.

Ett litet forskningsprojekt
Som putsbärare användes från början (på 1790-talet) s.k. putstegel eller reveteringstegel. Denna metod användes inte bara för att bära putsen utan också för isolering och ett bättre brandskydd. Då herrgården uppfördes på Skansen år 1929 ändrades putsbäraren till dagens stående panel, s.k. spräckpanel, och utanpå det vass och nät. I ett försök att återskapa fasaden lika slutet av 1700-talet, byttes panelen ut mot spiktegel på södra fasaden under 2001-2002. På grund av fel i putssammansättningen, bland annat, har sprickor och skador uppkommit tidigare än väntat.

2001-2002 då spikteglet monterades direkt på liggtimmerstommen. Detta kommer vi nu att göra i det nordvästra hörnet.

2001-2002 då spikteglet monterades direkt på liggtimmerstommen. Detta kommer vi nu att göra i det nordvästra hörnet.

Eftersom vi inte vill ge upp försöket med att se hur det ursprungliga utförandet fungerar, skall vi i årets renovering avsätta det nordvästra hörnet i forskningssyfte för att se hur och om den ursprungliga putsbäraren faktiskt fungerar. Denna del av fasaden kommer att ta längre tid att utföra men blir spännande att följa.

Under arbetena är Skogaholms herrgård stängd och det kan se lite stökigt ut, men det kommer att löna sig, vilket man kan se efter sommaren 2015. Välkommen att se resultatet i höst.

/Boel, byggnadsantikvarie

Nya stentrappan på Totties gården är klar

Stentrappen igenDe senaste veckorna har arbetet med att hugga stenen och montera den nya trappan i portgången pågått. I ett tidigare blogginlägg för två veckor sedan berättade vi att arbetet skulle påbörjas och delade en enkel skiss på hur resultatet var tänkt att bli.

Dörr och foder återstår som ni förstår av bilden till höger. Men själva trappen är nu klar och gatstenarna är återplacerade.

Kolla vad fint det blev!

/Marianne

Glömmingekvarnen

Under försommaren blev den fina ölandskvarnen från Glömminge färdigrenoverad av Skansens duktiga snickare Roger Tjernström och Anders Utas. Vi fick även ovärderlig extern hjälp av byggnadsvårdare Joar Nilsson.

Glömmingekvarnen, före och efter arbetet.

Glömmingekvarnen, före och efter arbetet.

Kvarntypen som kallas stolpkvarn eller stubbamölla har en kraftig stubbe (eller stolpe) som bär upp kvarnhuset. Det är inte riktigt sant att det är stubben som bär upp hela kvarnhuset utan dess vikt leds också ner genom stubben till fyra snedsträvor som huggits in i både stubben och fällts in i ett liggande kryss av kraftiga ekstockar nedanför strävorna. De korslagda ekstockarna kallas för jordträn och dessa vilar i sin tur på fyra hörnstenar. Hela kvarnens stabilitet hänger bokstavligen på dessa fyra strävor som så snillrikt fördelar vikten ner till jordträna.

Kvarnen vrids så att vingarna kommer i läge för vinden genom att kvarnhuset är vridbart kring den fasta mittstocken (stubben). Man tar helt enkelt tag i den långt utskjutande stocken (kallas för kvarnhäst) och vrider hela kvarnhuset i det läge man önskar. Glömmingekvarnen är en ursprunglig väderkvarnstyp som har varit vanlig i Sverige sedan medeltiden.

Glömmingekvarnen som är helt uppförd i ek (förutom sidostöttorna som är i gran) och vars ålder inte är klarlagd återuppfördes på Skansen år 1922, samtidigt som den andra ölandskvarnen från Torslunda, som står en bit bort.

Det var i jordträna och i snedsträvorna som vi i vintras upptäckte rötskador. Jordträna böjdes ned mot marken vilket bland annat berodde på att tapparna och hålen på strävorna deformerats. Det innebar i sin tur att kvarnens vikt helt flyttades från strävorna till stubben, vilket medförde att vikten togs upp av jordträna och att stabiliteten försämrades. Ett av jordträna var dessutom knäckt.

Uttjänt jordträ och snedsträva. Hörnstenen har rullats bort.

Uttjänt jordträ och snedsträva. Hörnstenen har rullats bort.

Det är sällan som ett sådant totalt utbyte av material sker i våra byggnader, då vi gärna låter materialet i sig berätta sin historia. Men på grund av att kvarnen med tiden riskerade att välta valde vi att byta ut båda jordträna och alla snedsträvor utom en till nya. Även de två rörliga sidostöttorna av gran hade börjat murkna och byttes ut mot nya.

En gammal och en ny snedsträva (i vardande). Vi kopierade varje byggnadsdel så noga det gick.

En gammal och en ny snedsträva (i vardande). Vi kopierade varje byggnadsdel så noga det gick.

Vi såg också renoveringen som en möjlighet att lära oss mer om teknik, materialval och äldre kvarnkonstruktioner som annars riskerar att falla i glömska. Därför arbetade snickarna med traditionella metoder och verktyg, vilket är fallet när det gäller åtgärder på alla Skansens museala byggnader.

Dubbelhuggning är en effektiv metod för att få jordträet i rätt dimension. På bilden Joar och Roger som växelvis hugger in spår i ytveden. ”Skulkarna” mellan spåren huggs sedan lätt bort med yxa.

Dubbelhuggning är en effektiv metod för att få jordträet i rätt dimension. På bilden Joar och Roger som växelvis hugger in spår i ytveden. ”Skulkarna” mellan spåren huggs sedan lätt bort med yxa.

Anders fixar till snedsträvans tapp med stämjärn.

Anders fixar till snedsträvans tapp med stämjärn.

När vi skulle tillverka nya jordträn och snedsträvor användes ek liksom tidigare. Fyrkantsvirke höggs ut ur ekstockar för hand med yxa och sluthöggs sedan med bredbila.

Joar sluthugger jordträet med en saxslipad bredbila.

Joar sluthugger jordträet med en saxslipad bredbila.

Själva lyftet av kvarnen och få ut och sedan passa in jordträn och snedsträvor var ett spännande projekt där förflyttningar av grundstenar och jordträn utfördes på uråldrigt vis med hjälp av järnrullar och spett, medan själva kvarnhusets lyftes med modern domkraft. Att passa in alla delar tog sin lilla tid. Trots stockarnas stora dimensioner var det väldigt små marginaler vid inpassningen på grund av konstruktionens stabiliserande funktion. Men trägen vinner och till slut bara satt allt precis där det skulle.

Inpassning av jordträt.

Inpassning av jordträt.

Idag står Glömmingekvarnen stabilt igen och kommer förhoppningsvis stå så minst en hundra år till.

/Boel

 

Ett boktips från enhetens boknörd för alla er som är intresserade av yxor:
Gränsfors Bruks Yxboken finns tillgänglig som PDF på nätet!

/Sandra

Besiktning pågår

Under 2014–2015 utför Skansens byggnadsantikvarier och snickare en besiktning av samtliga 195 kulturhistoriska byggnader på Skansen. Syftet är att skaffa oss kunskap om alla byggnaders status och hur vi bäst ska se till att husen mår bra långt in i framtiden. Efter besiktningen tar vi fram ett åtgärdsförslag till varje objekt. Därefter prioriterar vi de mest akuta arbetena. Varje åtgärd utförs sedan med de traditionella material och metoder som byggnaden är uppförd i. Här finns det såklart mycket att göra då flera av husen på Skansen har flera hundra år på nacken.

Marianne och Olof mäter syllramen under härbret från Tjärnmyra vid Delsbogården. Foto: Boel Melin

Marianne och Olof mäter syllramen under härbret från Tjärnmyra vid Delsbogården. Foto: Boel Melin

Roger kollar in konstruktionen i Glömmingekvarnen från Öland. Foto: Boel Melin

Roger kollar in konstruktionen i Glömmingekvarnen från Öland. Foto: Boel Melin

Så ser ni några klängandes, hängandes och mätandes så vet ni vad vilka vi är.
Kom gärna och ställ frågor när ni ser oss!

/Boel och Marianne