Nyårsvaka á la 1930-tal

Jag dröjer mig kvar i 1930-talet den här veckan också. Det finns så många föremål i miljöerna från 1930-talet som ger fina och lustfyllda ingångar till historien. I Järnhandlarbostadens kök finns till exempel en rar kokbok, husmoderns presentbok: 100 Bjudningar – Matsedlar och recept för få och många gäster.
Nyårsvaka_ny

Boken avslöjar direkt att man, liksom idag som på 1930-talet, roade sig med att tänka tillbaka på äldre tiders traditoner och seder. Här står det att “I ett gammalt borgarhem var det sed att varje nyårsafton samla släkt och vänner till ett nyårskalas, där de flesta voro utklädda. Även värdfolket, som föreställde krögarfar och krögarmor i ett värdshus, voro lämpligen skrudade, där de från en disk försågo alla gästerna, när dessa uppvaktade med sina tallrikar.” Och så uppmanar boken till att “bjuda på kall supé /…/julmaten ska lysa med sin frånvaro”. Istället föreslås kalkon som bjudrätt.
Det låter väl inte helt fel?

Jag följer Husmoderns presentboks uppmaning och råder även dig till att liva upp nyårsvakan med lekar, dans och charader. Och varför inte -lite maskerad? Och så hoppas jag att Skansen får vara en del av ditt firande via SVTs sändning “Tolvslaget på Skansen” med Loa Falkman.

Oavsett hur du väljer att vaka in det nya året så önskar vi på Antikvariska enheten dig ett riktigt gott nytt år!

 

/Sandra,

Johan, Lillemor, Karin, Boel, Tomas, Teddy, Sarah och Marianne

Snickarverkstaden på Tottieska gården

Arbetet med snickerierna sker i en för projektet upprättad verkstad på övervåningen i Tottieska gården. Förutom närheten till rummen som ska inredas finns det en annan fördel; avståndet till snickerimaskinerna är långt. Det är inte möjligt att frestas att gå till bandsågen! En följd av det, sa snickaren Philip Duniec, är att man blir lite extra varsam, eftersom ett fel kan bli ödesdigert. Det är inte roligt att flera dagars arbete kanske måste göras om, bara för att man inte tänkte efter ordentligt, eller slarvade med koncentrationen. En ganska intressant erfarenhet som kanske delvis kan förklara den känsla av skicklighet, omsorg och noggrannhet som snickerierna på Tottieska gården ger.

Olof vid en av bänkarna.

Olof vid en av bänkarna.

För att få en bra arbetsställning har snickarbänkarna sänkts. Dagens snickarbänkar är inte gjorda för handhyvling! De är alldeles för höga, snickarbänkarna på Totties har fått nya underreden, som är 12 cm lägre än de underreden bänkarna hade innan.

Snickarbänkarna är placerade så att det naturliga ljuset kommer in från fönstren. Vi har förstärkt ljuset med moderna bygglampor också, men vi fick några intressanta perspektiv på historiska snickarverkstäder och ljuskällor av snickaren o forskaren Roald Raenmalmo när han var på besök. Snickarbänkarna var historiskt sett, om möjligt, förstås placerade intill ett fönster. Gärna så att ljuset kom in från sidan och arbetsstycket kunde ses i släpljus. Ibland kunde någon ytterligare ljuskälla finnas.

Här finns två intressanta inlägg med bilder på historiska snickarverkstäder. Bloggen heter Hyvelbenk och har snickarbänkar som fokus. Ett tips för den specialintresserade!

/Marianne

 

Även denna vecka tipsar boknörden om böcker som finns tillgängliga på nätet, många med fina bilder och äldre tryck. Oftast är det också upphovsrättfritt material. Bilderna nedan är t.ex. lånade från Peter C. Welshs Woodworking Tools 1600-1900 (2008):

Till vänster: Joseph Moxon, 1703. Mitten: Denis Diderot, 1769. Till höger: Thomas Martin, 1813.

Till vänster: Joseph Moxon, 1703. Mitten: Denis Diderot, 1769. Till höger: Thomas Martin, 1813. Klicka på bilden för att få se en större version.

Joseph Moxons Mechanick exercises : or, The doctrine of handy-works tredje utgåva från 1703 finns digitaliserad av University of Michigan.

Om man gillar fogar av olika saker är ett modernare verk av Willian Fairham Woodwork joints: How they are Set Out, How Made and Where Used från 1927 också ett hett tips.

/Sandra