Med människan i centrum

När vi idag arbetar med att utveckla våra befintliga kulturhistoriska miljöer, som tex Tottieska gården eller Boktryckarbostaden, arbetar vi mycket med vilken upplevelse vi vill att våra gäster ska få när de besöker en kulturhistorisk miljö på Skansen. Vi vill att våra gäster ska möta en människa, inte bara kunna läsa på en skylt, och att de samtal som förs mellan gäster och pedagogen i huset ska utgå från människors livsvillkor i dåtid men att de berättelser och frågeställningar som tas upp ska relatera och ge perspektiv på samtiden och framtiden. Paret Tottie I Totties ska vi prata om tiden 1721 -1830, en tid då förändring växer fram som en positiv möjlighet. I den samhällsklass som Charles Tottie och Maria Arfwedsson tillhörde förväntades man upptäcka vetenskapens möjligheter, göra värdefulla insatser som spridare av kunskap och nya rön för det allmännas bästa. Landets befolkning skulle få hjälp att upplysas av en bildad elit, en modernisering ovanifrån kan man säga. Nyttotänkandet och vikten av god hushållning stod i centrum. Allt har sin plats och betydelse och förväntas vara till nytta. Nyttan hade moraliska dimensioner och var nära kopplad till religion och dygd. Upplysningstiden präglades av synen på människan som samhällsvarelse med rättigheter och skyldigheter, människans mänsklighet låg i förnuftet och språket. De äldre auktoriteterna kung och kyrka behövdes i mindre utsträckning, eftersom Gud utrustat människan med förnuft. Det ansågs givet att människors dygder och goda egenskaper, deras flit och sparsamhet skapade landets välstånd. Det var på dygden samhället byggdes, ett dygdigt beteende var en förutsättning för all god hushållning.

Med utgångspunkt i familjen Tottie kan man t.ex. prata om den tidens globalisering, familjens internationella kontaktnät, de nya rönen som spreds bl.a. genom att vetenskapsmän följde med på handelsfartyg till länder långt borta och de sociala förskjutningar i samhället som pågick under denna period. Det här kan mina kollegor på pedagogiska enheten beskriva på ett väldigt bra sätt. Själv tänkte jag försöka hålla mig till att skriva om byggnaderna, och i det här fallet den fasta inredningen på Tottieska gården. För den fasta inredningen ska fungera som ett stöd i pedagogernas arbete och de aktiviteter som pågår när miljön är öppen.

/Marianne

Kommentera

Din emailadress kommer inte att visas. Obligatoriska fält är märkta *