En krukväxt som länge funnit på våra fönsterbräden är femöringen,

Achimenes longiflora

Achimenes longiflora, även kallad ugglemor. Den beskrevs i litteraturen 1889 och kommer ursprungligen från Guatemala. Eftersom den har en vilotid på vintern och är lätt att föröka med hjälp av rotknölar, passade den bra ihop med våra dåtida bostäder med innanfönster som togs ut på sommaren och sattes in på vintern. Bra och nödvändig isolation men som samtidigt påverkade utrymmet på fönsterbrädan. Det finns för övrigt även ettöringar och tvåöringar, alla namngivna med tanke på blommornas och de forna myntens storlek. De femöringar vi har på Skansen har jag fått från min syster, som har fått dem av en bekant, som har – osv. Men ibland finns den i handeln också.

Tidigt på våren plockar man fram förra sommarens kruka, där femöringen har legat i vila hela vintern. Jorden slås ur krukan, och de små rotknölarna, formellt benämnda rhizomer, letas fram. De sitter i knippen strax under jordytan där de gamla stjälkarna går ner, och ser ut som små vitrosa kottar. De kan vara rätt sköra och gå i bitar, men det gör ingenting. Jord fylls på i den nya krukan, nästan ända upp till kanten. Ett antal rhizomer, 6 – 10 stycken till en krukdiameter på c:a 13 cm, läggs på jorden och lite mer jord ovanpå. Det spelar ingen roll om det är bitar av rhizomer, inte heller behöver man sticka ner dem i jorden. Så vattnar man, ställer krukan på fönsterbrädan och väntar. Det tar helt säkert några veckor innan de första små ludna skotten visar sig, så man får inte glömma att vattna lite då och då fram till dess.

Till vänster: Rhizomer i knippen i jorden från den gamla krukan. Mitten: Samma rotknölar, rhizomer, urplockade och ihopsamlade inför nyplantering. Till höger: En av de nya krukorna med 6 – 10 stycken rhizomer på ny jord, innan de täckts med lite mer jord.

I fortsättningen går det bra att vattna både uppifrån och på fatet. Den här krukväxten vill hellre ha det lite fuktigt än för torrt. Ljus placering ska det vara, men alltför soligt gör att bladen får brännskador. På Skansen står två krukor i ett stort ljust norrfönster i Järnhandlarens kök och stortrivs. Massor av blå blommor ovanför ett mörkgrönt bladverk blir det. Framemot oktober tycker blomman att det är dags för vila och vissnar ner. De gamla stjälkarna klipps av och hela krukan ställs in i ett skåp. Man behöver inte vattna alls under vilotiden. Frampå vårkanten plockar man fram krukan och börjar om på nytt, helt säkert med ett utökat antal av rhizomer, som räcker till en ytterligare kruka.

Järnhandlarens femöringar i bostadens köksfönstret.

/Lillemor