Dags att börja tänka på julen?



Det är passande väder för att sitta inomhus med en kopp te. Sommaren känns långt bort och det är perfekt för att börja planera julen!

Ja, så här dags på året är julförberedelserna redan igång på Skansen. Planeringen sträcker sig över hela året och det finns en särskilt tillsatt arbetsgrupp just för detta. I Julgruppens direktiv står det:

Julfirandet på Skansen är en obruten tradition sedan 1891. Skansens jul gestaltar bilder av och levandegör julfirandet från olika tider samt olika geografiska och sociala miljöer. Vi erbjuder en variation av upplevelser av alla sinnen med marknad, berättande och aktiviteter som man kan ta del av eller delta i.

I hus och gårdar förbereds och firas jul från den 29e nov – 6e januari. Vi på antikvariska enheten ansvarar främst för alla de föremål som används i samband med detta, i nära samarbete med övriga enheter på avdelningen. Förra året testade vi att använda äldre julgranfötter i metall i de hus där vi visar julgranar. Det gick förvånansvärt bra och vi bestämde oss för att ta in några julgransfötter i samlingen. Julgransfötterna är nu katalogiserade, fotograferade och publicerade på DigitaltMuseum och redo att användas.

Om jag får säga det själv, så var julgransfötterna snyggare förr! Det här är min favorit. Titta in på de andra julgransfötterna och se vad du tycker.

Julgransfot i plåt, i form av en femuddig stjärna. Cylinderformat fäste med tre skruvar. På en av stjärnans uddar en tratt för påfyllning av vatten. I Åhlén & Holms katalog från år 1917 säljs denna typ av julgransfot till ett pris av 4 kr och 95 öre. Det finns uppgifter om att man kunde köpa stjärnan så sent som 1927.

Julgransfot i plåt, i form av en femuddig stjärna. Cylinderformat fäste med tre skruvar. På en av stjärnans uddar en tratt för påfyllning av vatten. I Åhlén & Holms katalog från år 1917 säljs denna typ av julgransfot till ett pris av 4 kr och 95 öre. Det finns uppgifter om att man kunde köpa stjärnan så sent som 1927. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

/Sandra



Hantverkskväll om tunnbröd



IMG_5730Igår var höstterminens andra hantverkskväll i Tunnbrödsbakning, ett av terminens trevligaste nyhetsinslag. Bagarstugan är en levande kulturhistorisk miljö där tunnbrödsbakning praktiseras och visas under högsäsong. Strax efter att stugan stängde för vanliga besökare öppnade vår bagare och museipedagog Annika stugan igen för kursdeltagarna.

Kvällen bestod olika moment. Först sattes två degar, för både mjukt och hårt tunnbröd. Medan degarna jäste bjöds det på fika, självfallet Bagarstugans egna tunnbröd, och det pratades om tunnbröd- såklart! Bland annat om historia, om kursdeltagarnas egen relation till tunnbröd och bakning och hur fascinerande det är med levande, urgamla, och universella hantverk.IMG_5716_2

Resten av kvällen ägnades åt att förvandla degarna till tunnbröd. Kavla med rundkavel, borsta bort mjöl, nagga med kruskavel, lyfta brödet med spjoelken till bakafjäla, eller fjöla, borsta igen, skjuts in i bakugnen och snurrar runt brödet med gräddspolar. Borsta bort sot och mjöl från det gräddade brödet och lägg åt sidan.

Galleri

För den ovane är det mycket att hålla reda på. Efter ett par nervösa försök vid ugnen blev det många fina bröd! Det blev till och med ett degämne över åt mig som kursvärd så jag fick också ge mig på ett försök. Vad tycker ni?!

IMG_5741

Titta gärna in på blogginlägget om när höstens program släpptes. Där delade vi en kort film som visar hur det kan gå till att lära sig baka tunnbröd på Skansen.

/Sandra

 

Snickarverkstaden på Tottieska gården

Arbetet med snickerierna sker i en för projektet upprättad verkstad på övervåningen i Tottieska gården. Förutom närheten till rummen som ska inredas finns det en annan fördel; avståndet till snickerimaskinerna är långt. Det är inte möjligt att frestas att gå till bandsågen! En följd av det, sa snickaren Philip Duniec, är att man blir lite extra varsam, eftersom ett fel kan bli ödesdigert. Det är inte roligt att flera dagars arbete kanske måste göras om, bara för att man inte tänkte efter ordentligt, eller slarvade med koncentrationen. En ganska intressant erfarenhet som kanske delvis kan förklara den känsla av skicklighet, omsorg och noggrannhet som snickerierna på Tottieska gården ger.

Olof vid en av bänkarna.

Olof vid en av bänkarna.

För att få en bra arbetsställning har snickarbänkarna sänkts. Dagens snickarbänkar är inte gjorda för handhyvling! De är alldeles för höga, snickarbänkarna på Totties har fått nya underreden, som är 12 cm lägre än de underreden bänkarna hade innan.

Snickarbänkarna är placerade så att det naturliga ljuset kommer in från fönstren. Vi har förstärkt ljuset med moderna bygglampor också, men vi fick några intressanta perspektiv på historiska snickarverkstäder och ljuskällor av snickaren o forskaren Roald Raenmalmo när han var på besök. Snickarbänkarna var historiskt sett, om möjligt, förstås placerade intill ett fönster. Gärna så att ljuset kom in från sidan och arbetsstycket kunde ses i släpljus. Ibland kunde någon ytterligare ljuskälla finnas.

Här finns två intressanta inlägg med bilder på historiska snickarverkstäder. Bloggen heter Hyvelbenk och har snickarbänkar som fokus. Ett tips för den specialintresserade!

/Marianne

 

Även denna vecka tipsar boknörden om böcker som finns tillgängliga på nätet, många med fina bilder och äldre tryck. Oftast är det också upphovsrättfritt material. Bilderna nedan är t.ex. lånade från Peter C. Welshs Woodworking Tools 1600-1900 (2008):

Till vänster: Joseph Moxon, 1703. Mitten: Denis Diderot, 1769. Till höger: Thomas Martin, 1813.

Till vänster: Joseph Moxon, 1703. Mitten: Denis Diderot, 1769. Till höger: Thomas Martin, 1813. Klicka på bilden för att få se en större version.

Joseph Moxons Mechanick exercises : or, The doctrine of handy-works tredje utgåva från 1703 finns digitaliserad av University of Michigan.

Om man gillar fogar av olika saker är ett modernare verk av Willian Fairham Woodwork joints: How they are Set Out, How Made and Where Used från 1927 också ett hett tips.

/Sandra

 

Glömmingekvarnen

Under försommaren blev den fina ölandskvarnen från Glömminge färdigrenoverad av Skansens duktiga snickare Roger Tjernström och Anders Utas. Vi fick även ovärderlig extern hjälp av byggnadsvårdare Joar Nilsson.

Glömmingekvarnen, före och efter arbetet.

Glömmingekvarnen, före och efter arbetet.

Kvarntypen som kallas stolpkvarn eller stubbamölla har en kraftig stubbe (eller stolpe) som bär upp kvarnhuset. Det är inte riktigt sant att det är stubben som bär upp hela kvarnhuset utan dess vikt leds också ner genom stubben till fyra snedsträvor som huggits in i både stubben och fällts in i ett liggande kryss av kraftiga ekstockar nedanför strävorna. De korslagda ekstockarna kallas för jordträn och dessa vilar i sin tur på fyra hörnstenar. Hela kvarnens stabilitet hänger bokstavligen på dessa fyra strävor som så snillrikt fördelar vikten ner till jordträna.

Kvarnen vrids så att vingarna kommer i läge för vinden genom att kvarnhuset är vridbart kring den fasta mittstocken (stubben). Man tar helt enkelt tag i den långt utskjutande stocken (kallas för kvarnhäst) och vrider hela kvarnhuset i det läge man önskar. Glömmingekvarnen är en ursprunglig väderkvarnstyp som har varit vanlig i Sverige sedan medeltiden.

Glömmingekvarnen som är helt uppförd i ek (förutom sidostöttorna som är i gran) och vars ålder inte är klarlagd återuppfördes på Skansen år 1922, samtidigt som den andra ölandskvarnen från Torslunda, som står en bit bort.

Det var i jordträna och i snedsträvorna som vi i vintras upptäckte rötskador. Jordträna böjdes ned mot marken vilket bland annat berodde på att tapparna och hålen på strävorna deformerats. Det innebar i sin tur att kvarnens vikt helt flyttades från strävorna till stubben, vilket medförde att vikten togs upp av jordträna och att stabiliteten försämrades. Ett av jordträna var dessutom knäckt.

Uttjänt jordträ och snedsträva. Hörnstenen har rullats bort.

Uttjänt jordträ och snedsträva. Hörnstenen har rullats bort.

Det är sällan som ett sådant totalt utbyte av material sker i våra byggnader, då vi gärna låter materialet i sig berätta sin historia. Men på grund av att kvarnen med tiden riskerade att välta valde vi att byta ut båda jordträna och alla snedsträvor utom en till nya. Även de två rörliga sidostöttorna av gran hade börjat murkna och byttes ut mot nya.

En gammal och en ny snedsträva (i vardande). Vi kopierade varje byggnadsdel så noga det gick.

En gammal och en ny snedsträva (i vardande). Vi kopierade varje byggnadsdel så noga det gick.

Vi såg också renoveringen som en möjlighet att lära oss mer om teknik, materialval och äldre kvarnkonstruktioner som annars riskerar att falla i glömska. Därför arbetade snickarna med traditionella metoder och verktyg, vilket är fallet när det gäller åtgärder på alla Skansens museala byggnader.

Dubbelhuggning är en effektiv metod för att få jordträet i rätt dimension. På bilden Joar och Roger som växelvis hugger in spår i ytveden. ”Skulkarna” mellan spåren huggs sedan lätt bort med yxa.

Dubbelhuggning är en effektiv metod för att få jordträet i rätt dimension. På bilden Joar och Roger som växelvis hugger in spår i ytveden. ”Skulkarna” mellan spåren huggs sedan lätt bort med yxa.

Anders fixar till snedsträvans tapp med stämjärn.

Anders fixar till snedsträvans tapp med stämjärn.

När vi skulle tillverka nya jordträn och snedsträvor användes ek liksom tidigare. Fyrkantsvirke höggs ut ur ekstockar för hand med yxa och sluthöggs sedan med bredbila.

Joar sluthugger jordträet med en saxslipad bredbila.

Joar sluthugger jordträet med en saxslipad bredbila.

Själva lyftet av kvarnen och få ut och sedan passa in jordträn och snedsträvor var ett spännande projekt där förflyttningar av grundstenar och jordträn utfördes på uråldrigt vis med hjälp av järnrullar och spett, medan själva kvarnhusets lyftes med modern domkraft. Att passa in alla delar tog sin lilla tid. Trots stockarnas stora dimensioner var det väldigt små marginaler vid inpassningen på grund av konstruktionens stabiliserande funktion. Men trägen vinner och till slut bara satt allt precis där det skulle.

Inpassning av jordträt.

Inpassning av jordträt.

Idag står Glömmingekvarnen stabilt igen och kommer förhoppningsvis stå så minst en hundra år till.

/Boel

 

Ett boktips från enhetens boknörd för alla er som är intresserade av yxor:
Gränsfors Bruks Yxboken finns tillgänglig som PDF på nätet!

/Sandra

Tottieska gårdens snickeriprojekt i ett internationellt perspektiv

Skansen har blivit inbjudna till Norge för att prata om snickeriprojektet på Tottieska gården! Tillsammans med en rad av norska kulturmiljöinstitutioner har Norsk Folkemuseum samordnat en stor kongress:

Bygningsvernkongressen – en møteplass rundt håndverket

Bygningsvern 2014Bygningsvernkongressen arrangeres ved Norsk Folkemuseum i Oslo fra 3. til 5. september. Vi samler 300 fagfolk for å skape en møteplass hvor håndverkere, forskere, forvaltningen og undervisningen kan dele, lære av hverandre, diskutere, krangle litt og knytte gode kontakter. Vi håper å være med på å utvikle kulturminnevernet og legge til rette for gode samarbeid i fremtiden.

Skansens snickare Olof Appelgren ska prata om projektet, om varför vi gör som vi gör, vilka frågeställningar vi hade från början, vilka erfarenheter vi har dragit och vilka nya frågeställningar som uppstått under arbetets gång. Olofs föredrag är del av ett tema; ”Snekkerfagets utvikling” där de senaste rönen om 1700-talets snickarhantverk ska redovisas. Jätteroligt!

/Marianne