Två gånger om året, en gång innan semestertid och en gång efter semestern, får enheten möjlighet att samlas, umgås och göra något gemensamt. En slags arbetsplatsträff.
I år valde vi att besöka Sturehovs slott där vi fick en visning arrangerad av Stockholms stadsmuseum.

Huvudbyggnaden på Sturehovs slott ritades av Carl Fredrik Adelcrantz och stod färdig 1781. Byggherre var Johan Liljencrantz.
Det var inte en slump att vi valde just den här anläggningen. Den har väldigt mycket gemensamt med vår gårdsanläggning Totteiska gården. Ni som läst vår blogg tidigare känner vid det här laget till att Tottieska gården är det största utvecklingsprojekt som vi jobbar med förtillfället. Sturehovs slott uppfördes 1781 och Tottieska malmgården 1773. De representerar två lantliga sommarboende söder om Stockholm av adlig karaktär. Båda byggnaderna uppfördes av två framgångrika personer: Johan Liljencrantz (1730-1815) respektive Charles Tottie (1703- 1776). Liljencrantz var bland annat Gustav III:s ”finansminister”, ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och ägare av Mariebergs porslinsfabrik.

En detalj på en av slottets cirka tjugo(!) Mariebergskakelugnar.
Under en tid var han även Stockholmsdirektör i Ostindiska Kompaniet (1781-1786), ungefär samtidigt som medlemmar ur handelskontoret Tottie & Arfwedson, med hjälp av Liljencrantz, grundade det Västindiska Kompaniet. Endast sju år efter att Sturehov slott färdigställdes dog Johan Liljencrantz fru Ottiliana Transchiöld. Strax efter att Tottieska malmgården var färdigställd till sitt yttre gick Charles Tottie bort och efterlämnade hans änka Maria Arfwedson till att förvalta gården. Även detta kan ses som en likhet mellan berättelserna på de olika anläggningarna. Detta innebär att det finns bouppteckningar som beskriver de båda anläggningarna och dess lösören vid tiderna strax efter att byggnaderna uppförts.

Ett uppslag ur bouppteckningen efter Ottiliana Liljencrantz. Källa: Svea Hovrätt, Adliga bouppteckningar, SE/RA/420422/01/E IX b/131 (1789 15/1-14/5)
Sturehovs slott tillföll Stockholm stad i slutet på 1800-talet men genom gick en kulturhistorisk renovering och restaurering först på 1950-talet under ledning av Gösta Selling (som även var verksam på Skansen under en längre tid). Tottieska gården flyttades till Skansen på 1930-talet och rekonstruerades och återställdes så som det kunde sett ut under Charles Totties levnadstid i huset. Ett stort projekt där Selling också var involverad. I båda fallen har bouppteckningarna använts som källmaterial, ett oerhört värdefullt material som också ligger till grund för det pågående utvecklingsarbetet. På Skansen finns dock bara en bråkdel av den ursprungliga anläggningen, ett hörn av huvudbyggnaden, medan Sturehovs slott som gårdsmiljö är väldigt komplett, med ekonomibyggnader, vägar, trädgårdar, barockträdgård, alléer och jordbruk. Där finns det stora potential och möjligheter att återskapa en komplett gårdsmiljö från 1700-talets slut.

En del av Sturehovs slottanläggning från en ägomätnings karta från 1792. Tillgänglig på Lantmäteriets tjänst ”Historiska kartor”. Ett ypperligt källmaterial för att rekonstruera och restaurera den yttre miljön.
I väntan på att Tottieska gården blir helt färdigställd så rekommenderar vi varmt ett besök på Sturehovs slott! Stadsmuseet ger bokade visningar med superkunniga guider och i sommar visar Botkyrka kommun slottet varje söndag i juli klockan 12:00 och klockan 14:00 (kostar bara 80 kronor).
/Sandra
För dig som vill lära dig mer om handelskontoren, Ost- och Västindiska kompanien och Skeppsboradeln så finns det en mängd spännande litteratur på ämnet. Bland annat:
Kurt Samuelssons De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815 från 1951, Carl Forsstrands Skeppsbroadeln: minnen och anteckningar från Gustaf III:s Stockholm från 1916, Björn Hallerdts artikel Ostindiefarare och skeppsbroadel i Yppighet och armod i 1700-talets från 1994 och Klas Nybergs och Håkan Jakobssons Borgerskap och grosshandelssocietet i Stockholm: Storköpmän som samhällskraft : 1736-1850, som är färskast på ämnet, från 2012. Om herrgårdar, slott och deras restaureringar har Gösta Selling skrivit oerhört mycket.