Artur Hazelius tankar lever vidare -180 år senare!

Artur Hazelius, Skansens och Nordiska museets grundare. Bilden hämtad från https://www.skansen.se/sv/artikel/hazelii-vanner-huvudsponsorer.
Artur Hazelius 1833-1901, Skansens och Nordiska museets grundare. Bilden är hämtad från Skansens hemsida.

Den 30 november år 1833 föddes Artur Hazelius i Stockholm. Efter avslutade studier i nordiska språk arbetade som han som lärare i svenska och svensk litteratur. Hans intresse för den folkliga nordiska kulturen växte sig ständigt starkare. 1863 förlovade han sig med Sofie Grafström från Umeå. Förlovningsringen gjordes av en guldsmed i Umeå 1863, så jag fantiserar om att Artur fick resa upp till Umeå för att be henne far om hennes hand och att han därefter gick till stadens guldsmed för att beställa Sofies ring. Sofie var då 24 år och Artur var 30. Det var ett lyckligt äktenskap och Sofie delade hans intresse för kulturhistoria. De reste mycket tillsammans och upplevde Sverige på nära håll. Resorna, upplevelser, inköp och nedteckningar blev grunden till samlingarna som finns på Nordiska museet och Skansen.

Arturs idé var större än att bara samla på föremål som skulle visas upp i montrar. Han skapade dioramor, uppbyggda rum, med dramaturgiska gestaltningar, som fullskaliga tittskåp.Detta skulle beröra och engagera gästerna. Vid sidan av ett traditionellt museum ville han även visa byggnader, växter och djur från hela Sverige. Hans idé var att det skulle finnas ett levande museum, med människor som representerade den svenska allmogen på plats i hus och gårdar. Dioramorna skulle utvecklas, klädda dockor och statiska scener skulle bytas ut med riktiga människor utförandes vardagssysslor. 1891 fick Hazelius köpa en liten bit mark på Skansenberget. Där grundades världens första friluftsmuseum, ”Skansen”. Sofie gick tyvärr bort redan 1874, kort efter att hon fött parets enda barn, Gunnar, endast 34 år gammal. Artur gick bort 1901, och lämnade över ansvaret över Skansen till sonen Gunnar Hazelius, då 27 år gammal. Förutom att ledda och förvalta Skansen så bodde både Artur och Gunnar på Skansen i Gula huset, en byggnad som idag är kontorslokaler. Rummen används alltså fortfarande av Skansens personal, precis som på Hazelius tid, även om ingen faktiskt bor där idag.

Foto: Tomas Wiedersheim-Paul 2013

Foto: Tomas Wiedersheim-Paul 2013

På lördag är det 180 år sedan Hazelius föddes. Detta uppmärksammar vi på Skansen bland annat genom att visa en del av Hazelius personliga föremål på Digitalt Museum, föremål som vi inte har möjlighet att visa för gäster. Bland annat Hazelius magisterkrage från 1860 för filosofiedoktorer, hans fru Sofies förlovningsring, ett resebestick som han kanske hade med sig på sina resor och lite mer. För att upptäcka och läsa om dessa föremål gå till Digitalt Museum.

Läs mer om Artur, Sofie, Nordiska museet och Skansen på Nordiska museets hemsida. Där beskrivs deras personliga berättelser, museernas berättelser och dåtidens reaktioner på ett lustfyllt sätt både i text men också med vackra bilder. Mycket av det jag har skrivit om här är hämtat därifrån. Och såklart från Skansens egen hemsida!

För den som vill läsa ännu mer om skapande av Skansen rekommenderar jag varmt en bok baserad på Sigrid Millraths nedteckningar. Sigrid var en av Arturs första medarbetare på Skansen som i mångt och mycket kan beskrivas som Skansens första amanuens. Hon började arbeta på Skansen redan som ung 19åring, hon gifte sig så småningom med Alarik Behm, chef för Skansens naturhistoriska avdelning. Paret bosatte sig först i Röda Längan på Skansen, sedan i Gula huset, samma byggnad som familjen Hazelius tidigare bott i. Boken heter ”Tror fröken att det klarnar?” och redigerades av Arne Biörnstad 1993. Den finns tillgänglig på större bibliotek.

 /Sandra

Inget är hugget i sten(?) Än finns det mer att lära!

Ibland händer det att vi på Antikvariska enheten på Skansen får göra avbrott i det vi jobbar med för att svara på frågor från kollegor ”innanför, -och utanför, stängslet”. För ett par veckor sedan fick till exempel vår antikvarie Andreas en fråga om insamlandet och bevarandet av våra runstenar från Norsk Folkemuseum. De arbetar med att undersöka och analysera hur skapandet av kung Oscar II’s samling på Bygdøy Kongsgård i början av 1880-talet gick till. I samlingarna ingick främst byggnader, men även runstenar. Eftersom studieresorna och insamlandet som låg till grund för Skansen pågick ungefär samtidigt som insamlandet av Oscar II’s samling har vi en snarlik historia och kan ofta dra lärdom och paralleller av varandras erfarenheter. Så Andreas fick helt enkelt dyka in i arkivet och leta bland dokument, kartor och texter för att kunna skapa en tydlig överblick över de stenar som flyttats till Skansen. Där hittade han en skrift från 1967 av Sven Jansson ”Skansens runstenar”, som både beskriver hur Hazelius gick till väga för att hitta och samla in stenarna, och information om varje stens historia. Bevarandet av fornminnen, som runstenar klassas som, faller dock under Riksantikvarie ämbetets ansvar. Så om hur man har förhållit sig till vården av stenarna genom tider hänvisar vi till RAÄ.

Ett gammalt vykort från en tidig placering av en Skansens runstenar.

Ett gammalt vykort från en tidig placering av en Skansens runstenar.

Men bara någon vecka innan Andreas fick frågan från Norsk Folkemuseum fick han ett uppdrag att skriva en skylttext om Skansens sliprännor. Något som visade sig vara mycket knivigare. Sliprännor, eller svärdslipningsstenar, har ingen på Skansen skrivit om tidigare. Denna typ av fornlämning vet man dessutom väldigt lite om. Hur har de bildats och varför bara på få platser? I vårt arkiv hittade Andreas endast uppgifter om var ifrån stenarna kom. Men inte mer än så. Så efter lite textstudier skrev han denna sammanfattande text om fenomenet:

Sliprännor
På dessa stenar finns långa fördjupningar som kallas sliprännor eller slipskåror. Hur de tillkommit är inte känt, men en teori är att stenarna använts för att slipa någon typ av föremål, kanske stenyxor eller brynstenar. Förr trodde man att de använts för att slipa svärd, och de har därför kallats ”svärdslipningsstenar”.

Att datera denna typ av fornlämning är mycket svårt men med tanke på fyndplatser och landhöjningen bör de ha tillkommit någon gång under de senaste 1000 åren. Sliprännor finns på flera platser i södra Sverige och förekommer både på stenblock och på fasta berghällar. De flesta återfinns på Gotland och det är därifrån som dessa stenar kommer.

Läs mer om sliprännor i Sven Rosborns artikel i Populärhistoria från 2001.

Vad tror du att det kan vara? Hur har dessa skåror i berget skapats? Dela gärna dina teorier med oss!

/Sandra
(Andreas vikarierade på Antikvariska enheten fram till november i år. Vi vill gärna dela med oss av hans fina arbete hos oss fast än att han slutat.)

Senast ut på Digitalt museum -Porslin!

Som ni har sett här på bloggen har vi under en längre tid lagt mycket krut på att dokumentera våra fina Skansenföremål i ord och bild. Under sommaren fotograferade Tomas samtliga föremål i huvudbyggnaden till Skogaholms herrgård, bilder som nu länkats till Skansens föremålsdatabas Primus. Under hösten har sedan arbetet med datering och beskrivning av föremålen tagit vid, och i takt med att vi blir klara med föremålsposterna läggs de ut på nätet. På Digitalt Museum, www.digitaltmuseum.se, kan man nu gå in och titta på bl.a. det porslin som användes i herrgårdsmiljö under 1700-talet. I våra samlingar finns kinesiskt gods i form av det klassiska vita porslinet med blå dekor, samt den mer färggranna japanska varianten i imariteknik, men naturligtvis är även den svenska 1700-talsfajansen väl representerad här. Som exempel kan nämnas tallrikar och terriner med klassiska Rörstrandsmönster som Nordstjärnan, Fågel på blommande kvist och det Rehnska mönstret. Datering av det svenska godset är ofta både lätt och roligt, eftersom det vanligtvis är märkt på undersidan med ett exakt datum. Härtill kommer priset som ofta, då det gäller tallrikar, avser ett eller ett halvt dussin och är angett i daler kopparmynt. Om man har tur finns även fajansmålarens signatur med.

På bilden ser vi en tallrik med det ovannämnda Rehnska mönstret, signerad Stockh 7/12 58 (dvs. 1758), priset var 21 daler kopparmynt och den som målat tallrikens mönster är sannolikt Lars Sten. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul respektive Teddy Hallingström

Tallrik från Rörstrand. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul respektive Teddy Hallingström

På bilden ser vi en tallrik med det ovannämnda Rehnska mönstret, signerad Stockh 7/12 58 (dvs. 1758), priset var 21 daler kopparmynt och den som målat tallrikens mönster är sannolikt Lars Sten.

Tallrik i imariteknik. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Tallrik i imariteknik. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Läs om porslin från 1700-talet på Digitalt Museum, där vi visar delar ur vår föremålsdatabas.

/Zingoalla

Gustav II Adolfs dag

Gustav Adolfsdag, eller den Svenska dagen, är en högtidsdag som firats länge både i Sverige och i Finland. En dag för att minnas och hylla Gustav II Adolf instiftades redan av Gustav III, då på Gustav II Adolfs födelsedag, för att verka som akademins högtidsdag. Sedan mitten av 1800-talet har vi i Sverige uppmärksammat dagen för hans död, som en nationell högtidsdag, bland annat efter det att 200 års-jubileet för kungens dag firades 1832. Den gamle kungen står staty i Göteborg, där han firandet av hans minnesdag har varit särskilt hedrat, då det var just Gustav II Adolf som bestämde hur Göteborgs nya stadsplan med stadsmur, vallgrav och fortifikationer skulle se ut 1621. I Finland har Svenska dagen firats som en slags nationaldag för finlandssvenskar sedan 1908, alltså innan både Finland och Sverige fått egna officiella nationaldagar. I samband med inventeringen på Skansens herrgård, Skogaholm, har vi katalogiserat ett av Nordiska museets porträtt föreställande Gustav II Adolf. Posten är ännu inte riktigt färdig för webbpublicering på Digitalt museum, men vi vill ändå passa på, dagen till ära, att berätta om den.

Porträtt av Gustav II Adolf, Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Porträtt av Gustav II Adolf, Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Gustav II Adolf på Skogaholms herrgård, är ett porträtt målat i olja under sent 1600-tal, föreställande kungen i ett älghudskyller med guldbroderade band och stärkta spetsmanschetter och spetskrage. Med blå fältherrebindel över höger axel.  Som attribut har han även en värja och en kommandostav.

På 1700-talet fanns det som sagt en viss fascination över Gustav II Adolf, som en föregångs gestalt, en person som man gärna ville bli förknippad med. Därför passar det bra att även Skogaholms herrgårds president, har ett porträtt av den gamle kungen i sitt hem. Just det här porträttet skänktes till Nordiska museet av Oscar II 1889. Porträtten ingick tidigare i Mälsåkerssamlingen, en samling som såldes ut på slutet av 1800-talet, varpå stora delar köptes av Oscar II 1889. Oscar II skänkte flera föremål till bland annat Nordiska museet, Nationalmuseum och till Drottningholms slott.

/Sandra

Noter:

Gustav Adolfsdagen, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-11-06

Gustav II Adolf, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-11-06

Här skulle staden ligga, hämtad 2013-11-06

Mälsåker, i: Nordisk familjebok, band 19, 1913, Th. Westrin, s. 241

Mälåkers slott, hämtad 2013-11-06

Nationalmuseum, i: Nordisk familjebok, band 19, 1913, Th. Westrin, s. 535-536

Svenska dagen, hämtad 2013-11-06