I Skogaholms herrgård bodde en gång en president. Ja, han var alltså Hovrättspresident, som en ordförande i Göta hovrätt. Men det är därför vi här på Skansen pratar om ”presidentens sängkammare” där ”presidentens” ståtliga säng står. När vi inventerade och fotograferade igenom allt i huset drog vi också ut alla sängkläder. Och det var ett väldigt fint gammalt bolster som låg i presidentens säng.

Det kommer tyvärr inte från just Skogaholm utan från en annan välbeställd gård i Västergötland. Det är handvävt av handspunnet garn och vävt i kypert. Färgsättningen har blå ränder på vit botten. Det är ett upprepat varpat randmönster med smala blå ränder parat med smala vita, och så det roligaste – flamgarnsränder! För att få till sådana ränder måste man först göra ”fläckgarn”. Med det menas att delar av härvan försågs med ett skydd, som hindrade färgen att gå in i garnet då det doppades i färgbadet. När man sedan vävde gällde det att passa på så det blev snygga viggar i mönstret av de två färgerna, vitt och blått. Kanske man måste justera garnet lite i kanterna och kanske det blev lite spill av garn som inte användes. Slöseri med material alltså – då är man lite rik när man har råd med sånt! Tyvärr har jag inte kunnat kontrollera stadkanterna, så jag kan inte berätta hur man gått till väga i just det här fallet.

Den blå färgen är troligen indigo, ett importerat och köpt färgämne, från växten Indigofera tinctoria. Det kommer från Indien bl.a. och började användas i Sverige under 1700-talet, när handeln med varor från fjärran Östern kommit igång. Att färga med indigo kräver sin man, och blåfärgare hade hög status. När lärlingarna och gesällerna gjorde sig fina på lördagskvällen, avslutade de pyntningen med att doppa fingrarnas yttersta leder i färgbadet, så det skulle synas vilka de var. Men färgningen till det här garnet har kanske gjorts av en husmamsell, som läst på i Kajsa Wargs bok, ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber” från 1755. Husmamsellen var arbetsledare för allt som gjordes i kök och linneförråd men också tvätt och annan renhållning.

Bolstret är stoppat med mängder av fjäder, och är jättetungt! Alla höns, gäss, ankor och även vilda hönsfåglar plockades på sina dun och fjädrar, som sedan sorterades och gjordes iordning till stoppningsmaterial. Rengöringen gick till så att dunet och småfjädern värmdes i en stor gryta under omrörning, och det var också på det viset man fräschade upp fyllningen efter en tids användning. Större fjädrar monterades till borstar och penslar, och de riktigt stora blev förstås pennor.

Sammantaget visar allt kring detta bolster på god materialtillgång och hög status.

/Lillemor

Läs om bolstret på Digitalt museum, där vi visar delar ur vår föremålsdatabas.