I sängkammaren fanns endast delar av de fasta snickerierna kvar vid rivningen på Södermalm. Dessa flyttades med och sattes upp på Skansen. För den fasta inredningen i rummet valde man att följa den samtida arkitekturteorin beskriven i en bok skriven av en arkitekt 1752. Nordiska museet fick möjligheten att återanvända en passande tapet från tiden, nedplockad från ett rivningshus på Kungsholmen, också den från en välbärgad köpman med internationellt påbrå, samtida med Charles Tottie.
Originaltapeten räckte till de flesta av väggfälten, men man tvingades att kopiera några. Originaltapeterna retuscherades samtidigt kraftigt, tyvärr med en färg som har gulnat betydligt. Dessutom hade kopiorna fått en mjölkig och grovt krackelerad yta. Tapeterna var helt enkelt i ett bedrövligt skick.
Efter diskussioner med konservatorn beslöt vi att tapeterna skulle rengöras, att gulnade äldre retuscher och skador skulle retuscheras igen och att lösa färgflagor skulle fästas.
Så här fint blev det!