Fågel Fenix!

Fenixfågel på en kakelugn i Tottieska gården. Charles Tottie var med och grundade Stockholms stads Brandförsäkringsbolag.Jösses! Det tidigare puderfärgade rummet klev fram som ett ljuvligt rosa kabinett, skapat för att dricka det exklusiva kaffet i. Kaffet, som i perioder var förbjudet, fick ge namn åt Charles Tottie och hans frus finaste kabinett. Här lyser familjens internationella bakgrund igenom, i enlighet med deras engelska släktingars vanor döptes kabinettet efter den dryck som skulle drickas där…

Som en fågel fenix träder cafferummet ur askan (smutsen) och visar sin forna färgprakt.

Som en fågel fenix träder cafferummet ur askan (smutsen) och visar sin forna färgprakt. Fenixfågeln uppe till höger återfinns på en av kakelugnarna i huset. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Inte hade vi anat att smutsen var så tjock, och grå!

Dags för nästa steg på Tottieska gården!

Skansens arkitekt som håller i hela byggprojektet kunde på vårvintern 2013 göra en slutbesiktning av arbetena med värmesystem och brandtrappa. När alla dessa dammiga och smutsiga jobb var klara, förutom några till som vi ska berätta om senare, var det dags för fas 2 i projektet – konserveringen och rengöringen av den fasta inredningen!

Vi hade ett åtgärdsförslag och hade handlat upp en konservator som i maj i år drog igång. De fasta snickerierna skulle rengöras, måleriet skulle rengöras och konserveras. Hur såg det egentligen ut under all smuts?!

Finsnickeri på hög nivå

Vid kakelugnen i förmaket stötte vi på problem. De nya rören kunde inte dras genom rökkanalen, så som man tidigare gjort. Där röret måste gå igenom väggen satt en av mahognypanelerna från 1760-talet…

En av Skansens snickare fick i uppdrag att försiktigt demontera panelen. Vi misstänkte att panelerna var lösa och möjliga att skjuta i sidled, om man bara tog bort skruvarna som fäste panelen i väggen. Varsamt petande med morakniven tog bort delar av pluggen, skruven skruvades bort och panelen kunde just skjutas i sidled och försiktigt plockas ned. Hålet i bakomliggande vägg kunde tas upp, rören dras där de skulle och panelen återmonteras. Det svåraste trixet blev att få bort pluggresterna utan att skada panelen. Men med en kloss med ett förborrat hål som styrde borren gick det hela galant.

Höghöjdsarbete när panelerna varsamt monterades ner.

Höghöjdsarbete när panelerna varsamt monterades ner.

Det närgångna arbetet med pluggarna gjorde att vi plötsligt fick upp ögonen för dem. Det spännande var att vi kunde misstänka att några pluggar faktiskt satt kvar som var i original. Att man vid demonteringen inför flytten plockade vissa partier hela, och inte demonterade allt.

En annan positiv sak med att vi fick plocka ned en panel var att vi fick chansen att närstudera hur de förmodligen hade gått till väga vid tillverkningen. Det var spännande! Snacka om finsnickeri… Den som har lust kan ta del av den lilla rapporten om demonteringen här.

Det vi inte har är en liten bit Cuba-mahogny. Vi skulle behöva en bit, max två cm bred och 2 cm tjock, så att vi kan plugga igen hålen med samma typ av mahogny som panelerna är gjorda av. Å andra sidan hade de nog inte det på 1930-talet heller, de skiljer sig en hel del från dem som vi misstänker är från 1760-talet.

/Marianne

Innovativa lösningar som håller än idag

Värmesystemet i huset specialkonstruerades på 1930-talet då Totties byggdes på Skansen. En oljepanna i källaren, vattenburen värme och radiatorer i den övre delen av kakelugnarna gav den jämna temperatur som de känsliga inredningarna kräver. Samtidigt murades en rökkanal så att kakelugnen ändå var eldningsbar.

En principritning för värmesystemet från 1930-talet i Tottieska gården, s. 77 i boken "Skansens handbok i vården av gamla byggnader" (1981).

En principritning över värmesystemet från 1930-talet i Tottieska gården, s. 77 i boken ”Skansens handbok i vården av gamla byggnader” (1981).

Värmen har fungerat utmärkt under alla år. Idag ville ingen riskera ett läckage, vvs-konsulten bedömde att det var dags att byta radiatorer. Så vi gjorde likadant som på 1930-talet! Kakelugnarna har demonterats halvvägs. Installation och montering av nya radiatorer och rör har utförts på samma sätt som tidigare och den övre delen på kakelugnen har satts upp igen.

En av kakelugnarna under återuppbyggnad med nytt element.

En av kakelugnarna under återuppbyggnad med nytt element. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Den enda skillnaden är att vi inte har gjort kakelugnarna eldningsbara. De material som idag används i rörsystemet skulle inte tåla värmen om man någon gång skulle råka elda för hårt. Det ville vi inte riskera.