Ett tydligt tecken på att det snart börjar bli dags att inreda Tottieska gården

Igår skickade vi iväg Tottieska gårdens nya ljuskrona på rengöring och renovering.

Ljuskronan, som är från 1700-talets andra hälft, skänktes förra året till Skansen av vår vänförening Nordiska museet och Skansens vänner som föreningens årliga vängåva. Något vi är mycket glada över då den tidigare ljuskronan som hängde i salen var från 1800-talets början och avvek från tidsepoken vi berättar om i miljön. Med den nya kronan blir miljön komplett och kulturhistorisk korrekt!
Ljuskronan

Så fort den hänger på plats berättar vi mer om denna skönhet!

/Sandra

Lästips lagom till helgen

Hej,
det är bråda tider på Skansen. I vårtid, strax innan högsäsongen, är den interna verksamheten som mest intensiv. Det knoppas, planteras, djurungar kommer till världen och vi sjunger in våren med en av stans finaste och största (och säkraste) brasor. Självfallet pågår en febril verksamhet även i hus och gårdar. Innerfönster tas ner, krukväxter ställs ut och det städas inför ett utökat öppethållande.

I Tottieska gården handhyvlas det på de sista snickeriprofilerna till de nya rummen på ovanvåningen. Snickerierna till det minsta rummet har monterats på plats. Kolla in de svängda profilerna i fönsternischen! Wow, det är så man får gåshud, eller hur!?
Snickerierna på bottenvåningen är nymålade, alla tak är klara och förra veckan slutbesiktigades de nya marmoreringarna i trapphuset. Nu väntar vi tålmodigt på att vår målare Björn ska börja sy ihop tapetvåderna som ska in i de nya rummen.
Spännande tider! Vår-status Under tiden medan vi väntar in färdigställandet av profilerna, montering, målning och tapetsering så vill jag tipsa om ett annat spännande kulturhistoriskt hantverksprojekt -Orangeriet på Gunnebo slott.
Bloggtips-orangerietEn mycket trevlig, detaljrik och tilltalande blogg som följer rekonstruktionen av slottets orangeri, ursprungligen uppfört under 1700-talets slut. Även i det här projektet utgår man från äldre förlagor (original ritningar!), traditionella material och metoder. Tidigare i vår arrangerade Gunnebo slott ett seminarium om handhyvling, snickeri- och arkitekturprofiler och hur man återtar en förlorad yrkeskunskap. Där var såklart vår snickare Olof med och föreläste om sitt forskningsprojekt om att handhyvla svängda profiler. Olof fastnade också på en bild på Orangeribloggens inlägg om seminariet.
Gunnebo-filmKolla in deras snygga film om projektet!

Trevlig läsning och trevlig valborg!

/Sandra

Studiebesök hos våra nya tapeter

I vecka besökte kollegorna som arbetar med projektet på Tottieska gården Mats Qwarfordt på Handtryckta Tapeter på Långholmen. De har fått i uppdrag att trycka nya 1700-tals tapeter som så småningom ska sättas upp i de nya rummen i Tottieska gården. Handtryckta Tapeter kan verkligen sin sak!

På besök hos Mats Qwarfordt på Handtryckta Tapeter på Långholmen i Stockholm.

På besök hos Mats Qwarfordt på Handtryckta tapeter på Långholmen i Stockholm. Foto: Boel Melin

Förra vecka var just historiska väggbeklädnader ämnet som var uppe på tapeten i SVTs Antikmagasinet. Ett intressant avsnitt som både berättade om tapetens historia, men som också reflekterade över trenderna i dagens inredningsmode. I en liten snabb sekvens skymtar Handtryckta Tapeters screentryckmaskin förbi och då trycks tapeterna som de tryckte till utvecklingsprojektet i Boktryckarbostaden!

/Sandra

Beslagsarbeten på Tottieska gården

Just nu arbetar Skansens smed Stefan Beischer med att kopiera och nytillverka smides- och mässingsdetaljer till de nytillverkade snickerierna.

Här mallar han av nyckelskyltarna i mässing som sitter på innerdörrarna i huset.

De nya nyckelskyltarna tillverkas av 3 mm tjock mässingsplåt.

Nyckelskyltarna spikas fast med mässingsnubb. För att skilja originalen från kopiorna kommer kopiorna att märkas på baksidan. Titta så fint det blev!

Här kan du läsa ett tidigare inlägg om beslagen på Tottieska gården.

/Marianne

Men vad ska vi göra med innertaken i Tottieska gården?

Innertaken på Tottieska gården har en mycket grov ytstruktur. Efter 80 år var de rejält nedsmutsade. I utvecklingsprojektet visste vi tidigt att vi måste göra något med taken.

Skulle vi försiktigt rengöra dem? Eller tvätta ned dem och vitlimma? Man har ju alltid sagt att man gipsar taken, vad innebar det egentligen?

Tidskrift för Praktisk Byggnadskonst
För att bringa lite klarhet gjorde vi en undersökning om 1700-talets tak i allmänhet, och Tottieska malmgårdens tak i synnerhet.
I de källor vi kunde hitta om tak från
1700-talets slut har författarna enhälligt skrivit att taken i de finare husen, och i synnerhet rum med eldstad, gipsades. Det skrevs ingenting om limning eller limfärgning.
I brandförsäkringshandlingen från Tottieska malmgården från 1774 stod att alla taken uti huset äro gipsade.

 

På 1700-talet var gipsade tak ett sätt att förbättra brandskyddet i en byggnad. Att Charles Tottie, som dessutom var med och grundade Brandkontoret, själv hade gipsade tak i sitt hus kändes som en lämplig anledning för att prioritera att låta gipsa taken på Tottieska gården.

Detalj från originalhandlingen från 1774 som finns digitaliserad via Brandkontorets historiska arkiv.

Detalj från besiktningslistan från 1774 som finns digitaliserad via Brandkontorets historiska arkiv.

Genom de gipsade taken får våra pedagoger en ingång till att prata med våra gäster om förutsättningarna för ljus och värme på 1700-talet, den brandfara det medförde och hur man på olika sätt försökte skydda sig mot brand vid tiden. Och hur Charles Tottie medverkade i det arbetet med att skapa ett brandförsäkringsbolag. Så just nu pågår arbetet med att gipsa taken i Tottieska gården!

 

/Marianne
Källor som användes vid förundersökningen:

Brandkontorets historiska arkiv: http://www.brandkontoret.se/brahistoria/historiskaarkivet

Fogelmarck, S. (1957). Carl Fredrik Adelcrantz: arkitekt. Diss. Stockholm : Högsk.. Stockholm. (Läs texten i fulltext här i: Del 1, Del 2.)

Svenska föreningen för byggnadsvård (1999). Hantverket i gamla hus. (2. uppl.) Stockholm: Byggförl. i samarbete med Svenska fören. för byggnadsvård.

Kreüger, H. (red.) (1920). De tekniska vetenskaperna: bibliotek för teknisk vetenskap och dess tillämpning på svensk industri och byggnadskonst. Avd. byggnadskonst, Bd 1, Byggnadsmaterialier. Stockholm: Bonnier.

Samtal med stuckatören Hans Räthel i Lund, 12 dec 2013.

Skansens  kulturhistoriska arkiv

Tidskrift för praktisk byggnadskonst och mekanik m. m. (1850-1855). Stockholm

 

Tvätta tak..

En förutsättning för ett gott slutresultat är ett väl genomfört förarbete. På Tottieska gården har det bland annat inneburit att all smuts, sot, fett och gammal limfärg i samtliga tak efter ca åttio års nyttjande tvättades ned. Väggar och golv behövde täckas.

Här ser vi Frank som tvättar ett av taken. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Här ser vi Frank som tvättar ett av taken. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Skansens målare Frank Sander, Lasse Stjernberg, Henry Tallberg, Björn Andersson och Stefan Beischer har alla slitit med det arbetet.

Arbetet med taken kommer vi fortsätta att följa de närmaste veckorna här på bloggen, bland annat med en film.

/Marianne

Nya stentrappan på Totties gården är klar

Stentrappen igenDe senaste veckorna har arbetet med att hugga stenen och montera den nya trappan i portgången pågått. I ett tidigare blogginlägg för två veckor sedan berättade vi att arbetet skulle påbörjas och delade en enkel skiss på hur resultatet var tänkt att bli.

Dörr och foder återstår som ni förstår av bilden till höger. Men själva trappen är nu klar och gatstenarna är återplacerade.

Kolla vad fint det blev!

/Marianne

Ny stentrappa på Tottieska gården!

På Tottieska gården har en ny utrymningstrappa installerats. Utrymningstrappan löper från övervåningen ned till bottenvåningen och mynnar i en nyupptagen öppning inne i valvet. Öppningen är placerad på samma plats i valvet som i ursprungshuset på södermalm.

Trappen 2Just nu pågår arbetet med att tillverka en stentrappa. Stenhuggaren bearbetar stenen på traditionellt vis, stenarna kommer att kramlas med järn. Stensorten heter Postaer gul, kommer från Tyskland, och har levererats från Närkesten AB. Postaer gul används som ersättning istället för roslagssandstenen som man troligen hade använt i Stockholm på 1770-talet. Postaer gul är ganska gul i färgtonen idag, men kommer att ljusna och gråna för att inom några år likna stentrappan intill som leder upp till husets entré och som är tillverkad av roslagssandsten.

/Marianne

Följ gästhantverkarstipendiet!

Ni som följer projektet om Tottieska gården kanske minns att vi tidigare berättat om att en av våra snickare, Olof Appelgren, fått stipendium av Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet kopplat till det snickeriarbete som utförs inom projektets ramar och mer specifikt tillverkning av svängda profiler.

Förutom att försöka ta reda på hur de svängda profilerna från 1770-talet är framställda ska Olof också dokumentera hantverksprocessen kring nytillverkningen av de svängda profiler som behövs till de nya rummen på Tottieska gården. Detta kommer Olof göra löpande i en egen blogg.  Där kommer han bland annat redogöra för tankar och idéer om tillverkningsmetod, verktyg och materialval. Självklart kommer vi på Antikvariebloggen följa Olofs bloggande med spänning och skriva om hans arbete här också. Vi kommer länka vidare till Olofs blogg ”Svängda profiler” och de inlägg vi skriver som handlar om just gästhantverkarstipendiet hittar du under vår tagg ”Svängda profiler”.

/Sandra

Snickarverkstaden på Tottieska gården

Arbetet med snickerierna sker i en för projektet upprättad verkstad på övervåningen i Tottieska gården. Förutom närheten till rummen som ska inredas finns det en annan fördel; avståndet till snickerimaskinerna är långt. Det är inte möjligt att frestas att gå till bandsågen! En följd av det, sa snickaren Philip Duniec, är att man blir lite extra varsam, eftersom ett fel kan bli ödesdigert. Det är inte roligt att flera dagars arbete kanske måste göras om, bara för att man inte tänkte efter ordentligt, eller slarvade med koncentrationen. En ganska intressant erfarenhet som kanske delvis kan förklara den känsla av skicklighet, omsorg och noggrannhet som snickerierna på Tottieska gården ger.

Olof vid en av bänkarna.

Olof vid en av bänkarna.

För att få en bra arbetsställning har snickarbänkarna sänkts. Dagens snickarbänkar är inte gjorda för handhyvling! De är alldeles för höga, snickarbänkarna på Totties har fått nya underreden, som är 12 cm lägre än de underreden bänkarna hade innan.

Snickarbänkarna är placerade så att det naturliga ljuset kommer in från fönstren. Vi har förstärkt ljuset med moderna bygglampor också, men vi fick några intressanta perspektiv på historiska snickarverkstäder och ljuskällor av snickaren o forskaren Roald Raenmalmo när han var på besök. Snickarbänkarna var historiskt sett, om möjligt, förstås placerade intill ett fönster. Gärna så att ljuset kom in från sidan och arbetsstycket kunde ses i släpljus. Ibland kunde någon ytterligare ljuskälla finnas.

Här finns två intressanta inlägg med bilder på historiska snickarverkstäder. Bloggen heter Hyvelbenk och har snickarbänkar som fokus. Ett tips för den specialintresserade!

/Marianne

 

Även denna vecka tipsar boknörden om böcker som finns tillgängliga på nätet, många med fina bilder och äldre tryck. Oftast är det också upphovsrättfritt material. Bilderna nedan är t.ex. lånade från Peter C. Welshs Woodworking Tools 1600-1900 (2008):

Till vänster: Joseph Moxon, 1703. Mitten: Denis Diderot, 1769. Till höger: Thomas Martin, 1813.

Till vänster: Joseph Moxon, 1703. Mitten: Denis Diderot, 1769. Till höger: Thomas Martin, 1813. Klicka på bilden för att få se en större version.

Joseph Moxons Mechanick exercises : or, The doctrine of handy-works tredje utgåva från 1703 finns digitaliserad av University of Michigan.

Om man gillar fogar av olika saker är ett modernare verk av Willian Fairham Woodwork joints: How they are Set Out, How Made and Where Used från 1927 också ett hett tips.

/Sandra