Folkdräktslivet från Skytt/Oxie

Jakten på material börjas i vårt eget förråd. Hittar ett handvävt grönt ylle. Något bjärt i färgen… men jag kan prova att lägga på en annan färg för att dämpa den lite. Jag bestämmer mig för att det får komma till heders. Ett mönstrat band i samma formspråk hittar jag också, något smalare men de är nog så nära det går att komma. Ni där ute som letat mönstrade band vet att det inte finns att finna i någon mångfald nu för tiden. Taftband vill jag ha i äkta siden. Det finns vita i Kalifornien som man får färga in själv och dessa är beställda!

Nina, Skansens Klädkammaregrönt ylle med band

Nu ska Skansens Klädkammare kopiera ett folkdräktsliv från Skytt/Oxie

 

Man brukar dela upp Skåne i fyra dräktdistrikt, nordväst, nordöst, sydöst och sydväst. I Skansens Klädkammares samling finns ett liv från Skytt/Oxie (den sydvästra delen) som vi daterar till 1820-40 . Oxie, Skytt och även Vemmenhögs dräkter är mycket lika och svåra att skilja åt. Här har man övergivit den ålderdomliga livkjolen, som hade livstycket och kjolen hopsytt i midjan, och bar separat liv och kjol.

Utanför städerna så var det sockenskräddaren som sydde alla ylle och sidenplagg. Detta är plagg som kräver tillskärning. Den konsten var en väl bevarad hemlighet som man inte delade med sig av till andra än möjligtvis sin gesäll. I hemmen syddes linneplaggen.

Nu ska vi på Klädkammaren kopiera Liv nr 5776 b. Det är sytt av kyprat grönt ylle, har blommiga band som sytts ihop och syns i sidorna och mitt bak under nacken. Det har även dekor av 5,5 cm brett sidentaftband som täcker det mesta av livet. Nu är det dags att konstruera mönstret och jakten på material börjar. Följ oss på bloggen så får ni se hur det går.

På återseende!

Nina på Skansens Klädkammare

Det som karakteriserar liven från dessa härader är den smala ryggen, tunna axelbanden och bulten som kjolen vilar på.

Det som karakteriserar liven från dessa härader är den smala ryggen, tunna axelbanden och bulten som kjolen vilar på.

 De förekommer i olika material t.ex. sidenbrokad, sammet och ylle som kunde dekoreras med sidenband.

De förekommer i olika material t.ex. sidenbrokad, sammet och ylle som kunde dekoreras med sidenban

 

 

 

 

Detaljbild på det mönstrade bandet som syns i sidan och i nacken.

Detaljbild på det mönstrade bandet som syns i sidan och i nacken.

Tottie får nya kläder

Sedan ett par år har vi, som många av er vet, arbetat med en omfattande renovering av Tottieska gården på Skansen. Målerier i tak och på väggar har återställts till sitt ursprungliga skick och snickerier har delvis bytts ut, allt med gamla hantverkstekniker. När vi öppnar för gäster senare i år kommer vi visa 1780-tal och hur livet kunde se ut för familjen Tottie som bodde där.

Gården ska ju förstås inte bara renoveras utan befolkas också, och pedagogerna som kommer arbeta där ska kläs i enlighet med tiden. När vi klär pedagoger gör vi det alltid utifrån den tid, plats och sociala miljö som de ska arbeta i. Två personer som levde i samma tid kan ha haft helt olika kläder beroende på om de levde i en stad eller på landsbygden. Hur gott ställt de hade det påverkar förstås också vilka kläder de bar.

För att återskapa historiska plagg behövs bra original. Helst vill vi ha originalplagg som vi kan använda som förebild, men från 1700-talet, som det handlar om nu, är mycket lite bevarat. Har vi inget plagg vill vi i alla fall ha bilder, foton eller målningar. Inför varje ny miljö vi ska göra kläder till samlar vi mycket material och sammanställer allt i ett kunskapsunderlag med texter och bilder. Vi strävar efter att ge en så trovärdig bild som möjligt av det förflutna, och har alltid en vetenskaplig grund för våra ställningstaganden. Kläderna är lika viktiga för att förmedla kunskap, stämning och känsla som byggnader och föremål är.

Vi har varit nere i magasin, rest runt landet och besökt samlingar och granskat gamla plagg från tiden för att se hur de kläder vi nu tillverkar ska vara konstruerade. Symaskinen kom först på 1860-talet, så vid slutet av 1700-talet var alla plagg handsydda. Man bar också helt andra underkläder. Kvinnor bar korsett vilket förstås påverkar hållningen och sättet man rör sig på. För Klädkammaren är material alltid det svåraste när vi ska nytillverka historiska plagg. Varken garn, tråd eller vävda sidentyger ser ut som de gjorde på 1700-talet eftersom tekniker utvecklas och förändras. Vi återanvänder förstås mycket, letar på utförsäljningar och auktioner, på internet och utomlands.

Den skräddare här på Klädkammaren som arbetar med projektet har konstruerat ett mönster till en kjol, en robe och en tröja. En robe är en hellång överklänning som är öppen fram. Den har mycket vidd i nederdelen, ett slags skört som hänger ner bak över kjolen och som kan draperas upp. En tröja, eller caraco, är en sydd kofta. Vi konstruerar även underkläder, och pedagogen kommer bära en särk i tunt linne samt en korsett. Hon får också en specialsydd underkjol, en så kallad stubb.

Pedagogen som kommer arbeta i Tottieska gården har varit på Klädkammaren och blivit mätt, och vi har sytt en toile som hon provat. En toile är ett provplagg man syr i ett enkelt tyg för att kontrollera passformen. Snart beställer vi tyg och börjar sy, och efter ytterligare några provningar under sömnaden är madame Tottie klädd och redo att ta emot i sin gård. Välkommen att följa det fortsatta arbetet med kläderna till familjen Tottie!

"Den här korsetten finns på Löfstad slott, och är förlaga till den vi nu syr."

“Den här korsetten finns på Löfstad slott, och är förlaga till den vi nu syr.”

Här syns tydligt hur korsetten är tillskuren för att forma kroppen.

Här syns tydligt hur korsetten är tillskuren för att forma kroppen.

IMG_1375

Nyförvärv till Klädkammaren

Skansen klädkammare fick nyligen en stor gåva från Delsbo socken i Hälsingland. Det rör sig om ett större antal textilier och dräkter som tillverkats under 1800-talet som sedan dess att de skapades hållits samman inom släkten. En av Skansens största gårdar visar just en 1800-tals miljö från Delsbo, en miljö fylld av inrednings- och bäddtextilier, främst av linne med röda broderier, där museipedagogerna som arbetar i miljön är klädda i dräkt. Delsbo socken har en lång dräkttradition där socknens säregna dräkt användes till vardags ända in på mitten av 1900-talet. Gåvan tas emot som komplement och som referensmaterial till vårt befintliga textilbestånd från Delsbo.

Gåvan välkomnar all vår personal som jobbar och byter om i Klädkammaren. Våra gäster får ta del av ögonfröjden här på bloggen.

Gåvan välkomnar all vår personal som jobbar och byter om i Klädkammaren över sommaren. Våra gäster får ta del av ögonfröjden här på bloggen.

Gåvan har tagits in i våra samlingar och har registrerats i vår databas. På så sätt kan vi enkelt nå informationen om föremålen i vårt framtida arbete med textilier från Delsbo. Under perfekta förutsättningar hade vi gärna fotograferat dem och publicerat dem på DigitaltMuseum så att fler kunde nå informationen. Men just nu är vår fotograf till fullo engagerad i Tottieprojektet och inventeringen av Kronbergs ateljé. Så det får vänta till senare.

/Sandra

Svartluva från Delsbo

I Klädkammarens samling av folkliga dräkter döljer sig en riktig skatt, 14 stycken svartluvor från Delsbo socken i Hälsingland. Det är en särskild modell av bindmössa som inte har någon känd motsvarighet i Sverige. Den bars när man gick i kyrkan vintertid, av både gifta och ogifta kvinnor.

Bindmössa, "svartluva", SKAKLK.0006162 A. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul Klicka på bilden för att komma till bindmössans föremålspost på DigitaltMuseum.

Bindmössa, “svartluva”, SKAKLK.0006162 A. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul Klicka på bilden för att komma till bindmössans föremålspost på DigitaltMuseum.

Mössan är klädd med svart sammet, monterad så att de färgade stadtrådarna på tyget bildar en kant i nacken. Ovanpå sammeten är en c:a 95 mm bred mellanspets monterad, dels en längd från panna till nacke, dels en längd från öra till öra. Spetsen är av en typ som anses vara knypplad av den i Delsbo kända familjen Rudolphi. Det är en uddspets med mönster av stora romber med mindre mönsterfigurer inuti och runtom. Spetsens uddar ligger i mössans ytterkant på den tvärgående längden, men på den bit som går från pannan bakåt är det uddar åt ena hållet bara, något som inte har krävt någon åtgärd. Men det märkvärdigaste med spetsen är att den är svart och stel. Ovanför spetsen sitter ett svart mönstervävt brett sidenband, och detta band används också till dragband i nacken, knutet med stor rosett. Den gifta kvinnan visade sitt civilstånd genom en smal vit list av linnetyg i framkanten, mot vilken den svarta spetsens uddar avtecknade sig. Listen hade också en smal vit uddspets. På insidan av mössan sitter det hårt klistrade linnetyg som utgör mössans stomme.

Bindmössan som modeföreteelse uppkom hos de välbeställda kvinnorna i överklass och rikare borgarklass på kontinenten under 1500-talet. Det finns t.ex. ett flertal porträtt från Tudortiden i England där kvinnorna bär en sådan. Det blev en omtyckt modell av huvudbonad, som modifierades och höll sig med i modebilden under bortåt 200 år, och på den tiden tog den sig också in i den svenska klädedräkten. Det finns många olika modeller i den folkliga klädseln runtom i vårt land. Vad som ligger bakom den speciella utformningen i Delsbo förlorar sig dock i historiens dunkel. Sammeten, sidenbandet och spetsen är alla tre dyrbara beståndsdelar, så den måste räknas som ett plagg av hög rang. Det är möjligt att den fick sin utformning under 1700-talets slut. Den användes sedan under 1800-talet, för att till slut gå ur bruk strax innan 1900-talets ingång.

Det var inte vemsomhelst som kunde tillverka en ”svarstluvva”, som det heter på Delsbomål. Precis som med andra bindmössor utfördes tillverkningen av specialister, som hade de rätta verktygen, rätta materialen och de rätta greppen i fingrarna. En av de sist levande tillverkarna är känd till namnet, Skrot-mor. Spetsarna kunde som sagt komma från någon medlem i familjen Rudolphi.  Det sägs att spetsen fick det svarta, stela och blanka utseendet genom att doppas i svart oljefärg. Det bruket är unikt för Delsbo här i Sverige, men det lär ha förekommit i danska och nordtyska dräkter. Både sammeten och sidenbanden måste inköpas vid någon stadsresa eller på marknad. Den enda lokalproducerade beståndsdelen är det grova linnetyget i fodret. Sedan är det ännu en sak som är unik med bärandet av såväl svartluvan som andra huvudbonader i Delsbo, och det är att kvinnorna bar den med sitt långa hår fritt hängande, gammal som ung.

/Lillemor

Litteratur:

P.G. Wistrand:  Svenska folkdräkter
B. Hillgren: En bok om Delsbo
B. Jonsson: Delsbodräkterna

Skansen stampar ull på Fårfest i Kil 27 februari – 1 mars

Vi tipsar brett på alla fronter, i pressreleaser och nyhetsbrev, och här på bloggen, om Skansens deltagande på Fårfesten i Kil.

Lillemor sträcker nystampad vadmal i Skansens vadmalsstamp. Foto: Marie Andersson

Lillemor sträcker nystampad vadmal i Skansens vadmalsstamp. Foto: Marie Andersson

Fårfesten arrangeras för nionde året i rad och i år deltar Skansen med tre hantverkskunniga medarbetare. Bland annat deltar antikvariska enhetens textilkunniga museiassistent Lillemor. Hon är inte bara en hejjare på att tolka och beskriva textila föremål, hon är också väldigt skicklig när det gäller hantverksmässig tillverkning av de samma.

 

Tillsammans med museipedagogerna Osva och Ulrika kommer hon att visa fårfestarna hur man tog hand om ull och ylle förr. Det vävda tyget stampades till vadmal och det kunde man göra i en stor vadmalsstamp eller i mindre skala med hjälp av fötterna. De värdefulla textilierna var man rädd om. Det utslitna ylleplagget återanvändes också flera gånger. Först revs det upp för att sen kardas om och spinnas till nytt garn. På plats finns både en balja för fotstampning och kardbänk för yllebearbetning. Den som vill prova på teknikerna är välkommen.

Ett av Skansens alla får som bidrar till vår ullproduktion. Foto: Marie Andersson

Ett av Skansens alla får som bidrar till vår ullproduktion. Foto: Marie Andersson

På Fårfesten är Skansen en av 113 utställare, som tillsammans med kursledare, föredragshållare, samtalspartners, konstutställare, slöjdare, funktionärer och många fler bidrar till årets sammankomst. Det blir en troligtvis en fårfärligt rolig tillställning.

Vadmalsfilm
Om du redan nu längtar efter att få lära dig mer om vadmalsstampning, eller vet med dig att du kanske missar Fårfest i Kil, så tipsar jag om vår senaste hantverksfilm som handlar just om detta.

/Sandra

Kjolsäckar spräckte 2000-vallen

En rolig och uppmuntrande nyhet är att Skansen numera har mer än 2000 föremålsposter webbpublicerade på DigitaltMuseum!

Det kan vi framför allt tacka Zingoalla, Lillemor och Tomas för, som jobbat intensivt med att fotografera, katalogiserat och tilläggskatalogiserat Skansens alla kjolsäckar. Arbetet har varit lite av ett pilotprojekt. Det är första gången som vi tagit oss an att katalogisera textila föremål på ett sätt som passar för publicering på nätet. Resultatet ser jättebra ut och det är härligt att vi fått ytterligare en kanal att kunna visa upp Skansens klädkammares vackra, intressanta och rika föremålsbestånd i.

I samband med att genomgången av kategorin kjolsäckar avslutas, slutar också Zingoalla, som fått ett nytt spännande jobb. Därför vill jag rikta ett extra stor tack till henne och önska henne lycka till! Jag framför mitt tack med ett kollage som jag gjorde härom kvällen med bilderna som finns på DigitaltMuseum. Bilderna är licenserade med cc-by-nc-sa, så det är fritt fram att använda, leka, klippa och klistra, sprida, förutsatt att upphovsmannens namn erkänns och det delas vidare på samma sätt. Roligt!!

Ett stort kjolsäcks-tack till Zingoalla, och såklart till Lillemor och Tomas! Kjolsäckar från Skansen samlingar. Foto: Wiedersheim-Paul, Tomas / Skansen. Dessa bilder är licensierade under en Creative Commons 3.0-licens. CC-BY-SA

Ett stort kjolsäcks-tack till Zingoalla, och såklart till Lillemor och Tomas!                                      Foto: Wiedersheim-Paul, Tomas / Skansen. Bearbetning: Åberg, Sandra
Dessa bilder är licensierade under en Creative Commons 3.0-licens. CC-BY-NC-SA

/Sandra

 

 

 

Axplock ur pågående katalogiseringsarbete

Kjolsäck till dräkt för kvinna från Ångermanland. Modell med avskuret framstycke. Framstycket tillverkat av lappar av ylletyger, fyr- och trekantiga,  i rött, grönt, ljusbrunt, mörkblått och vitt. Lapparna är fästa på ett undertyg av mörkrött bomullstyg vävt i satin, genom att en gles flätsöm sytts över kanterna med nertag i undertyget. Flätsömmen är sydd med glansigt garn, troligen märkgarn av bomull, i en gulbrun färgton. Kantad med mörkrött band av bomull, kypertvävt. Baksida av mörkblått ylletyg. På baksidan upptill en fastsydd hake av grov mässingstråd. Dessutom har ett löv broderats på baksidan med grönt märkgarn. Kantbandet är fastsytt på baksidan med ännu en flätsöm, utförd med mörkrött märkgarn.

15310Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Läs mer om den ihop med våra andra kjolsäckar på DigitaltMuseum.

/Lillemor och Zingoalla

Klädkammarens stora textila skatt

Ni som har hängt med och läst vår blogg tidigare bör vid det här laget fått ett hum om hur vi på Skansen arbetar med att katalogisera våra föremål och att vi nyligen har påbörjat ett systematiskt arbetssätt för att tillgängliggöra informationen digitalt, på webben, via Digitalt Museum.

Vi vill ha ett strukturerat, långsiktigt och genomtänkt arbetssätt. Det bidrar bland annat till att arbetet går sakta, men säkert, framåt. I vår kommer vi påbörja ett katalogiseringsarbete för att säkra kulturarvsinformationen, eller metadatan, kopplade till föremålen i Skansens textila samling, som Skansens Klädkammare förvaltar. Så att även den föremålskategorin blir representerad på Digitalt Museum och tillgänglig för alla er som är intresserade av äldre textilier, kläder och dräkter.

Till en början kommer vi fokusera på att gå igenom mindre dräktdelar. Här kan ni se ett urval av handskar som kommer att beskrivas i text och bild på Digitalt Museum. Foto: Marie Andersson

Till en början kommer vi fokusera på att gå igenom mindre dräktdelar. Här kan ni se ett urval av handskar som kommer att publiceras på Digitalt Museum. Foto: Marie Andersson

Det ska bli jättekul att se mina kollegors resultat senare i år. Själv kommer jag jobba med katalogisering av de lösa föremålen i Seglora Kyrka, ett annat spännande arbete!

/Sandra