Äntligen skärtorsdag!

Idag börjar påsken här på Skansen och i flera av de kulturhistoriska husen visar vi hur påskfirandet har sett ut från slutet av 1800-talet och till början av 1900-talet. Vi har gjort praktiska förberedelser som koka ägg, köpa sill, klä påskris och tagit fram inläsningsmaterial till de museipedagoger som jobbar i påsk.

Vi har valt att visa hur påskfirandet har sett ut olika dagar i olika miljöer. I Väla skola är det skärtorsdag och här skrivs det påskkort och Blåkullepass, som var en skämtsam teckning som man kunde fästa på någons rygg i smyg. Texten till bilden kunde vara Sopa, raka jag dig sänder, och ett gammalt smörjehorn, tag den emot med öppna händer, bruka den till resedon! En retsam uppmaning att man skulle åka till Blåkulla.

Den uppsluppna stämningen i Väla skola står i kontrast mot Oktorpsgården, där det är långfredag. Bibeln ligger uppslagen och det är en dag som inga kringgärningar (aktivitet där något går runt t.ex. att spinna) eller onödigt arbete får utföras utan man ska minnas Jesu lidande på korset. Tystnad och stillhet råder.

I Skånegården är det påskafton, i Sverige har vi som tradition att fira aftnar trots att det egentliga firandet börjar först följande dag. Påskbordet är uppdukat med korv, sylta, revbensspjäll, kavring, sill och potatis och ägg förstås, allt enligt en uppteckning från familjen Åkesson som bodde i huset på 1920-talet.

Hemma hos Järnhandlaren i staden pyntas påskriset med färgglada fjädrar som har köpts i butiken och i köket pågår förberedelser för påskmiddagen. Både tidningen Husmodern och Köksalmanackan ger tips på festliga maträtter som flugsvampar på spenatbädd.

På Skansen visar och berättar vi om påsktraditioner till och med söndag den 3 april.

Mia, museipedag12900048_10207532233638473_13522332_nog

 

 

Omplantering av kulturhistoriska krukväxter

Den här tiden på året när allt vaknar till liv igen är det dags att plantera om krukväxterna. Så även de krukväxter som ska visas i de kulturhistoriska miljöerna. Det är omkring 65 växter som ska fixas till så det tar sin rundliga tid! Här tänkte jag nu berätta lite om hur jag gör.

De flesta av växterna är förstås pelargoner. Här köps inga nya sorter varje år, det är enbart gamla sorter som det tas skott på och som får leva vidare på det viset. De skott som visas i bildserien växer alla i Skånegården, och de kommer från två krukväxter som var en gåva för några år sedan. Enligt givaren kommer de från en ort ganska nära Hög i norra Skåne, som är vår Skånegårds ursprungsort. Hur gamla de är, är svårt att veta, men som så många av de äldre sorterna är den lätt att föröka. Detta var troligen en av huvudorsakerna till att vissa pelargoner är så gamla i odling. Inga kinkiga primadonnor där inte!

Jag klipper av ett skott, ungefär 10 cm långt. Bladen plockas bort, enbart två-tre stycken längst upp lämnas kvar. Detta görs för att minimera avdunstningen av vatten. Om man tittar på stjälken ser man små blad eller ränder jämnt placerade utefter den. Det är här som tillväxtkraften är som störst och de nya rötterna helst bryter fram. Så dessa områden ska placeras väl under jord.

Jag klipper av ett skott, ungefär 10 cm långt. Bladen plockas bort, enbart två-tre stycken längst upp lämnas kvar. Detta görs för att minimera avdunstningen av vatten. Om man tittar på stjälken ser man små blad eller ränder jämnt placerade utefter den. Det är här som tillväxtkraften är som störst och de nya rötterna helst bryter fram. Så dessa områden ska placeras väl under jord.

Den rentvättade krukan fylls med jord och stöts i bordet, så att jorden sätter sig. Så vattnar men igenom ordentligt och stoppar ner skotten, tre-fyra stycken per kruka. De ska sättas djupt så att tillväxtzonerna garanterat får kontakt med jorden. Sedan håller man jorden lagom fuktig och låter naturen ha sin gång.

Den rentvättade krukan fylls med jord och stöts i bordet, så att jorden sätter sig. Så vattnar men igenom ordentligt och stoppar ner skotten, tre-fyra stycken per kruka. De ska sättas djupt så att tillväxtzonerna garanterat får kontakt med jorden. Sedan håller man jorden lagom fuktig och låter naturen ha sin gång.

Om man vill hjälpa skottet på traven kan man stjälpa ett glas över det, med en luftspringa ordnad längst ner. Man kan också ställa hela krukan i en plastpåse som ordnas så att det blir som ett växthus upptill. Dock får man inte knyta till så det blir tätt utan man måste lämna lufthål upptill. När skotten ser pigga och glada ut och skjuter nya skott kan man vara säker på att det bildats rötter.

Om man vill hjälpa skottet på traven kan man stjälpa ett glas över det, med en luftspringa ordnad längst ner. Man kan också ställa hela krukan i en plastpåse som ordnas så att det blir som ett växthus upptill. Dock får man inte knyta till så det blir tätt utan man måste lämna lufthål upptill. När skotten ser pigga och glada ut och skjuter nya skott kan man vara säker på att det bildats rötter.

Det går också att sätta skotten i ett glas med vatten och låta rötter utvecklas på det sättet. Fuchsian när nedan har stått i vatten ungefär en månad och utvecklat så här fina rötter. Nu börjar det bli dags att försiktigt sätta ner dem i en kruka med jord.

Det går också att sätta skotten i ett glas med vatten och låta rötter utvecklas på det sättet. Fuchsian när nedan har stått i vatten ungefär en månad och utvecklat så här fina rötter. Nu börjar det bli dags att försiktigt sätta ner dem i en kruka med jord.

/Lillemor

(Hanteringen och skötseln av växter som används inne i Skansens kulturhistoriska byggnaderna sköts idag av antikvariska enheten. Därför hittar ni den här informationen under fliken Antikvariebloggen.)