Lagning av kontar och korgar

Denna vårvinter har jag ägnat många timmar till att laga korgar och kontar. Det har gjort att det har blivit c:a 40 korgar och 4 kontar som kan användas igen av våra pedagoger. Det är kul att få visa hur man förr lagade när det gick sönder. Så gjorde man förr och så gör vi fortfarande idag på Skansen.

Yvonne, Klädkammaren

Näverkontar slits mycket i vikningen vid locket, så där har den fått nya remsor.

Näverkontar slits mycket i vikningen vid locket, så där har den fått nya remsor.

 

Den här korgen har fått nya spån, även här är det ofta i en vikning de slits mest.

Den här korgen har fått nya spån, även här är det ofta i en vikning de slits mest.

Ibland får hörnen ta rejält med stryk och då kan man laga det med skinnbitar.

Ibland får hörnen ta rejält med stryk och då kan man laga det med skinnbitar.

Ett tydligt tecken på att det snart börjar bli dags att inreda Tottieska gården

Igår skickade vi iväg Tottieska gårdens nya ljuskrona på rengöring och renovering.

Ljuskronan, som är från 1700-talets andra hälft, skänktes förra året till Skansen av vår vänförening Nordiska museet och Skansens vänner som föreningens årliga vängåva. Något vi är mycket glada över då den tidigare ljuskronan som hängde i salen var från 1800-talets början och avvek från tidsepoken vi berättar om i miljön. Med den nya kronan blir miljön komplett och kulturhistorisk korrekt!
Ljuskronan

Så fort den hänger på plats berättar vi mer om denna skönhet!

/Sandra

Glömmingekvarnen

Under försommaren blev den fina ölandskvarnen från Glömminge färdigrenoverad av Skansens duktiga snickare Roger Tjernström och Anders Utas. Vi fick även ovärderlig extern hjälp av byggnadsvårdare Joar Nilsson.

Glömmingekvarnen, före och efter arbetet.

Glömmingekvarnen, före och efter arbetet.

Kvarntypen som kallas stolpkvarn eller stubbamölla har en kraftig stubbe (eller stolpe) som bär upp kvarnhuset. Det är inte riktigt sant att det är stubben som bär upp hela kvarnhuset utan dess vikt leds också ner genom stubben till fyra snedsträvor som huggits in i både stubben och fällts in i ett liggande kryss av kraftiga ekstockar nedanför strävorna. De korslagda ekstockarna kallas för jordträn och dessa vilar i sin tur på fyra hörnstenar. Hela kvarnens stabilitet hänger bokstavligen på dessa fyra strävor som så snillrikt fördelar vikten ner till jordträna.

Kvarnen vrids så att vingarna kommer i läge för vinden genom att kvarnhuset är vridbart kring den fasta mittstocken (stubben). Man tar helt enkelt tag i den långt utskjutande stocken (kallas för kvarnhäst) och vrider hela kvarnhuset i det läge man önskar. Glömmingekvarnen är en ursprunglig väderkvarnstyp som har varit vanlig i Sverige sedan medeltiden.

Glömmingekvarnen som är helt uppförd i ek (förutom sidostöttorna som är i gran) och vars ålder inte är klarlagd återuppfördes på Skansen år 1922, samtidigt som den andra ölandskvarnen från Torslunda, som står en bit bort.

Det var i jordträna och i snedsträvorna som vi i vintras upptäckte rötskador. Jordträna böjdes ned mot marken vilket bland annat berodde på att tapparna och hålen på strävorna deformerats. Det innebar i sin tur att kvarnens vikt helt flyttades från strävorna till stubben, vilket medförde att vikten togs upp av jordträna och att stabiliteten försämrades. Ett av jordträna var dessutom knäckt.

Uttjänt jordträ och snedsträva. Hörnstenen har rullats bort.

Uttjänt jordträ och snedsträva. Hörnstenen har rullats bort.

Det är sällan som ett sådant totalt utbyte av material sker i våra byggnader, då vi gärna låter materialet i sig berätta sin historia. Men på grund av att kvarnen med tiden riskerade att välta valde vi att byta ut båda jordträna och alla snedsträvor utom en till nya. Även de två rörliga sidostöttorna av gran hade börjat murkna och byttes ut mot nya.

En gammal och en ny snedsträva (i vardande). Vi kopierade varje byggnadsdel så noga det gick.

En gammal och en ny snedsträva (i vardande). Vi kopierade varje byggnadsdel så noga det gick.

Vi såg också renoveringen som en möjlighet att lära oss mer om teknik, materialval och äldre kvarnkonstruktioner som annars riskerar att falla i glömska. Därför arbetade snickarna med traditionella metoder och verktyg, vilket är fallet när det gäller åtgärder på alla Skansens museala byggnader.

Dubbelhuggning är en effektiv metod för att få jordträet i rätt dimension. På bilden Joar och Roger som växelvis hugger in spår i ytveden. ”Skulkarna” mellan spåren huggs sedan lätt bort med yxa.

Dubbelhuggning är en effektiv metod för att få jordträet i rätt dimension. På bilden Joar och Roger som växelvis hugger in spår i ytveden. ”Skulkarna” mellan spåren huggs sedan lätt bort med yxa.

Anders fixar till snedsträvans tapp med stämjärn.

Anders fixar till snedsträvans tapp med stämjärn.

När vi skulle tillverka nya jordträn och snedsträvor användes ek liksom tidigare. Fyrkantsvirke höggs ut ur ekstockar för hand med yxa och sluthöggs sedan med bredbila.

Joar sluthugger jordträet med en saxslipad bredbila.

Joar sluthugger jordträet med en saxslipad bredbila.

Själva lyftet av kvarnen och få ut och sedan passa in jordträn och snedsträvor var ett spännande projekt där förflyttningar av grundstenar och jordträn utfördes på uråldrigt vis med hjälp av järnrullar och spett, medan själva kvarnhusets lyftes med modern domkraft. Att passa in alla delar tog sin lilla tid. Trots stockarnas stora dimensioner var det väldigt små marginaler vid inpassningen på grund av konstruktionens stabiliserande funktion. Men trägen vinner och till slut bara satt allt precis där det skulle.

Inpassning av jordträt.

Inpassning av jordträt.

Idag står Glömmingekvarnen stabilt igen och kommer förhoppningsvis stå så minst en hundra år till.

/Boel

 

Ett boktips från enhetens boknörd för alla er som är intresserade av yxor:
Gränsfors Bruks Yxboken finns tillgänglig som PDF på nätet!

/Sandra

“Rummet öster om salen” -ett nytt rum i den Tottieska gården

Skansen arbetar sedan 2012 med att utveckla den Tottieska gården i stadskvarteret. I arbetet ingår att skapa en ny mindre rumssvit på övervåningen. Rumsviten skapas i de rum som tidigare inte haft en kulturhistorisk inredning. Vid planeringen av inredningen av de nya rummen studeras noga de bouppteckningar som finns från familjen Totties tid i huset. Nedan ses ett avsnitt ur Maria Tottie´s bouppteckning  från år 1791. Förteckningen beskriver lösöret i “Rummet öster om salen”, ett rum som har kommit att bli en förlaga för det nya förmak som Skansen arbetar med att ta fram uppgifter kring under 2014.

Del av bouppteckningen efter Maria Tottie från 1791. Källa: Justitiekollegium 1637-1856, Förmyndarkammaren 1667-1924, Rådhusrättens 1:a avdelning 1850-1924, Bouppteckningar, SE/SSA/0145A/F 1/F 1 A/304 (1791)

Del av bouppteckningen efter Maria Tottie från 1791. Klicka på bilden för att få ett större format!Källa: Justitiekollegium 1637-1856, Förmyndarkammaren 1667-1924, Rådhusrättens 1:a avdelning 1850-1924, Bouppteckningar, SE/SSA/0145A/F 1/F 1 A/304 (1791)

Del av bouppteckningen efter Maria Tottie från 1791. Klicka på bilden för att få ett större format!Källa: Justitiekollegium 1637-1856, Förmyndarkammaren 1667-1924, Rådhusrättens 1:a avdelning 1850-1924, Bouppteckningar, SE/SSA/0145A/F 1/F 1 A/304 (1791)

Del av bouppteckningen efter Maria Tottie från 1791. Klicka på bilden för att få ett större format!Källa: Justitiekollegium 1637-1856, Förmyndarkammaren 1667-1924, Rådhusrättens 1:a avdelning 1850-1924, Bouppteckningar, SE/SSA/0145A/F 1/F 1 A/304 (1791)

Det nya "Rummet öster om salen" under pågående byggnation, sett ifrån dörröppningen mot salen. Elementet kommer att monteras i en kakelugn från tiden. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Det nya förmaket under pågående byggnation, sett ifrån dörröppningen mot salen. Elementet kommer att monteras i en kakelugn från tiden. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Det nya "Rummet öster om salen" under pågående byggnation, sett inifrån rummet. Genom den högra dörröppningen skymtar ytterligare ett nytt rum. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Det nya förmaket under pågående byggnation, sett inifrån rummet. Genom den högra dörröppningen skymtar ytterligare ett nytt rum. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

/Johan och Sandra