Välkommen till Skansens Hus & Hantverk!

Återkommande läsare märker säkert att Antikvariebloggen har bytt namn. Det beror på att från och med nu kommer hela Kulturhistoriska avdelningen att bidra med inlägg under rubriken Hus & Hantverk. Du kommer att få följa en del av vårt arbete i den dagliga verksamheten. Vi kommer att berätta om olika projekt, om nytillverkning, underhåll och vård av byggnader och kläder, och vi ska ge dig inblick i pedagogernas arbete.

Kulturhistoriska avdelningen består av Pedagogiska enheten, Skansens Klädkammare och Antikvariska enheten. Pedagogiska enheten arbetar med undervisning och folkbildning. Museets pedagoger befolkar Skansens hus och gårdar och berättar för gäster om hur livet har kunnat te sig. Vi tar emot skolklasser i våra miljöer och gör specialvisningar för olika grupper. När du träffar en pedagog så passa på att fråga om allt du undrar över.

Klädkammaren har ansvar för alla kläder som bärs av de som arbetar i Skansens hus och gårdar. Den textila inredningen i husen, som sängkläder, gardiner och mattor tar Klädkammaren också hand om, och vårdar, lagar och tvättar.

Antikvariska enheten tar hand om Skansens kulturhistoriska byggnader, inredningen och föremålen i husen, och ansvarar även för kursverksamheten inom hantverk och slöjd. Mer information om det kan du hitta på Skansens Hemsida/kurser. Byggnader, möbler och andra föremål vårdas för att de ska kunna visas på Skansen länge till.

Tillsammans är vi Kulturhistoriska avdelningen.

Vi önskar trevlig läsning!

Nyförvärv till Klädkammaren

Skansen klädkammare fick nyligen en stor gåva från Delsbo socken i Hälsingland. Det rör sig om ett större antal textilier och dräkter som tillverkats under 1800-talet som sedan dess att de skapades hållits samman inom släkten. En av Skansens största gårdar visar just en 1800-tals miljö från Delsbo, en miljö fylld av inrednings- och bäddtextilier, främst av linne med röda broderier, där museipedagogerna som arbetar i miljön är klädda i dräkt. Delsbo socken har en lång dräkttradition där socknens säregna dräkt användes till vardags ända in på mitten av 1900-talet. Gåvan tas emot som komplement och som referensmaterial till vårt befintliga textilbestånd från Delsbo.

Gåvan välkomnar all vår personal som jobbar och byter om i Klädkammaren. Våra gäster får ta del av ögonfröjden här på bloggen.

Gåvan välkomnar all vår personal som jobbar och byter om i Klädkammaren över sommaren. Våra gäster får ta del av ögonfröjden här på bloggen.

Gåvan har tagits in i våra samlingar och har registrerats i vår databas. På så sätt kan vi enkelt nå informationen om föremålen i vårt framtida arbete med textilier från Delsbo. Under perfekta förutsättningar hade vi gärna fotograferat dem och publicerat dem på DigitaltMuseum så att fler kunde nå informationen. Men just nu är vår fotograf till fullo engagerad i Tottieprojektet och inventeringen av Kronbergs ateljé. Så det får vänta till senare.

/Sandra

Svartluva från Delsbo

I Klädkammarens samling av folkliga dräkter döljer sig en riktig skatt, 14 stycken svartluvor från Delsbo socken i Hälsingland. Det är en särskild modell av bindmössa som inte har någon känd motsvarighet i Sverige. Den bars när man gick i kyrkan vintertid, av både gifta och ogifta kvinnor.

Bindmössa, "svartluva", SKAKLK.0006162 A. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul Klicka på bilden för att komma till bindmössans föremålspost på DigitaltMuseum.

Bindmössa, “svartluva”, SKAKLK.0006162 A. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul Klicka på bilden för att komma till bindmössans föremålspost på DigitaltMuseum.

Mössan är klädd med svart sammet, monterad så att de färgade stadtrådarna på tyget bildar en kant i nacken. Ovanpå sammeten är en c:a 95 mm bred mellanspets monterad, dels en längd från panna till nacke, dels en längd från öra till öra. Spetsen är av en typ som anses vara knypplad av den i Delsbo kända familjen Rudolphi. Det är en uddspets med mönster av stora romber med mindre mönsterfigurer inuti och runtom. Spetsens uddar ligger i mössans ytterkant på den tvärgående längden, men på den bit som går från pannan bakåt är det uddar åt ena hållet bara, något som inte har krävt någon åtgärd. Men det märkvärdigaste med spetsen är att den är svart och stel. Ovanför spetsen sitter ett svart mönstervävt brett sidenband, och detta band används också till dragband i nacken, knutet med stor rosett. Den gifta kvinnan visade sitt civilstånd genom en smal vit list av linnetyg i framkanten, mot vilken den svarta spetsens uddar avtecknade sig. Listen hade också en smal vit uddspets. På insidan av mössan sitter det hårt klistrade linnetyg som utgör mössans stomme.

Bindmössan som modeföreteelse uppkom hos de välbeställda kvinnorna i överklass och rikare borgarklass på kontinenten under 1500-talet. Det finns t.ex. ett flertal porträtt från Tudortiden i England där kvinnorna bär en sådan. Det blev en omtyckt modell av huvudbonad, som modifierades och höll sig med i modebilden under bortåt 200 år, och på den tiden tog den sig också in i den svenska klädedräkten. Det finns många olika modeller i den folkliga klädseln runtom i vårt land. Vad som ligger bakom den speciella utformningen i Delsbo förlorar sig dock i historiens dunkel. Sammeten, sidenbandet och spetsen är alla tre dyrbara beståndsdelar, så den måste räknas som ett plagg av hög rang. Det är möjligt att den fick sin utformning under 1700-talets slut. Den användes sedan under 1800-talet, för att till slut gå ur bruk strax innan 1900-talets ingång.

Det var inte vemsomhelst som kunde tillverka en ”svarstluvva”, som det heter på Delsbomål. Precis som med andra bindmössor utfördes tillverkningen av specialister, som hade de rätta verktygen, rätta materialen och de rätta greppen i fingrarna. En av de sist levande tillverkarna är känd till namnet, Skrot-mor. Spetsarna kunde som sagt komma från någon medlem i familjen Rudolphi.  Det sägs att spetsen fick det svarta, stela och blanka utseendet genom att doppas i svart oljefärg. Det bruket är unikt för Delsbo här i Sverige, men det lär ha förekommit i danska och nordtyska dräkter. Både sammeten och sidenbanden måste inköpas vid någon stadsresa eller på marknad. Den enda lokalproducerade beståndsdelen är det grova linnetyget i fodret. Sedan är det ännu en sak som är unik med bärandet av såväl svartluvan som andra huvudbonader i Delsbo, och det är att kvinnorna bar den med sitt långa hår fritt hängande, gammal som ung.

/Lillemor

Litteratur:

P.G. Wistrand:  Svenska folkdräkter
B. Hillgren: En bok om Delsbo
B. Jonsson: Delsbodräkterna

Axplock ur pågående katalogiseringsarbete

Kjolsäck till dräkt för kvinna från Ångermanland. Modell med avskuret framstycke. Framstycket tillverkat av lappar av ylletyger, fyr- och trekantiga,  i rött, grönt, ljusbrunt, mörkblått och vitt. Lapparna är fästa på ett undertyg av mörkrött bomullstyg vävt i satin, genom att en gles flätsöm sytts över kanterna med nertag i undertyget. Flätsömmen är sydd med glansigt garn, troligen märkgarn av bomull, i en gulbrun färgton. Kantad med mörkrött band av bomull, kypertvävt. Baksida av mörkblått ylletyg. På baksidan upptill en fastsydd hake av grov mässingstråd. Dessutom har ett löv broderats på baksidan med grönt märkgarn. Kantbandet är fastsytt på baksidan med ännu en flätsöm, utförd med mörkrött märkgarn.

15310Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Läs mer om den ihop med våra andra kjolsäckar på DigitaltMuseum.

/Lillemor och Zingoalla

Klädkammarens stora textila skatt

Ni som har hängt med och läst vår blogg tidigare bör vid det här laget fått ett hum om hur vi på Skansen arbetar med att katalogisera våra föremål och att vi nyligen har påbörjat ett systematiskt arbetssätt för att tillgängliggöra informationen digitalt, på webben, via Digitalt Museum.

Vi vill ha ett strukturerat, långsiktigt och genomtänkt arbetssätt. Det bidrar bland annat till att arbetet går sakta, men säkert, framåt. I vår kommer vi påbörja ett katalogiseringsarbete för att säkra kulturarvsinformationen, eller metadatan, kopplade till föremålen i Skansens textila samling, som Skansens Klädkammare förvaltar. Så att även den föremålskategorin blir representerad på Digitalt Museum och tillgänglig för alla er som är intresserade av äldre textilier, kläder och dräkter.

Till en början kommer vi fokusera på att gå igenom mindre dräktdelar. Här kan ni se ett urval av handskar som kommer att beskrivas i text och bild på Digitalt Museum. Foto: Marie Andersson

Till en början kommer vi fokusera på att gå igenom mindre dräktdelar. Här kan ni se ett urval av handskar som kommer att publiceras på Digitalt Museum. Foto: Marie Andersson

Det ska bli jättekul att se mina kollegors resultat senare i år. Själv kommer jag jobba med katalogisering av de lösa föremålen i Seglora Kyrka, ett annat spännande arbete!

/Sandra