Äntligen skärtorsdag!

Idag börjar påsken här på Skansen och i flera av de kulturhistoriska husen visar vi hur påskfirandet har sett ut från slutet av 1800-talet och till början av 1900-talet. Vi har gjort praktiska förberedelser som koka ägg, köpa sill, klä påskris och tagit fram inläsningsmaterial till de museipedagoger som jobbar i påsk.

Vi har valt att visa hur påskfirandet har sett ut olika dagar i olika miljöer. I Väla skola är det skärtorsdag och här skrivs det påskkort och Blåkullepass, som var en skämtsam teckning som man kunde fästa på någons rygg i smyg. Texten till bilden kunde vara Sopa, raka jag dig sänder, och ett gammalt smörjehorn, tag den emot med öppna händer, bruka den till resedon! En retsam uppmaning att man skulle åka till Blåkulla.

Den uppsluppna stämningen i Väla skola står i kontrast mot Oktorpsgården, där det är långfredag. Bibeln ligger uppslagen och det är en dag som inga kringgärningar (aktivitet där något går runt t.ex. att spinna) eller onödigt arbete får utföras utan man ska minnas Jesu lidande på korset. Tystnad och stillhet råder.

I Skånegården är det påskafton, i Sverige har vi som tradition att fira aftnar trots att det egentliga firandet börjar först följande dag. Påskbordet är uppdukat med korv, sylta, revbensspjäll, kavring, sill och potatis och ägg förstås, allt enligt en uppteckning från familjen Åkesson som bodde i huset på 1920-talet.

Hemma hos Järnhandlaren i staden pyntas påskriset med färgglada fjädrar som har köpts i butiken och i köket pågår förberedelser för påskmiddagen. Både tidningen Husmodern och Köksalmanackan ger tips på festliga maträtter som flugsvampar på spenatbädd.

På Skansen visar och berättar vi om påsktraditioner till och med söndag den 3 april.

Mia, museipedag12900048_10207532233638473_13522332_nog

 

 

Att sköta om femöringar

En krukväxt som länge funnit på våra fönsterbräden är femöringen,

Femöring tryck

Achimenes longiflora

Achimenes longiflora, även kallad ugglemor. Den beskrevs i litteraturen 1889 och kommer ursprungligen från Guatemala. Eftersom den har en vilotid på vintern och är lätt att föröka med hjälp av rotknölar, passade den bra ihop med våra dåtida bostäder med innanfönster som togs ut på sommaren och sattes in på vintern. Bra och nödvändig isolation men som samtidigt påverkade utrymmet på fönsterbrädan. Det finns för övrigt även ettöringar och tvåöringar, alla namngivna med tanke på blommornas och de forna myntens storlek. De femöringar vi har på Skansen har jag fått från min syster, som har fått dem av en bekant, som har – osv. Men ibland finns den i handeln också.

Tidigt på våren plockar man fram förra sommarens kruka, där femöringen har legat i vila hela vintern. Jorden slås ur krukan, och de små rotknölarna, formellt benämnda rhizomer, letas fram. De sitter i knippen strax under jordytan där de gamla stjälkarna går ner, och ser ut som små vitrosa kottar. De kan vara rätt sköra och gå i bitar, men det gör ingenting. Jord fylls på i den nya krukan, nästan ända upp till kanten. Ett antal rhizomer, 6 – 10 stycken till en krukdiameter på c:a 13 cm, läggs på jorden och lite mer jord ovanpå. Det spelar ingen roll om det är bitar av rhizomer, inte heller behöver man sticka ner dem i jorden. Så vattnar man, ställer krukan på fönsterbrädan och väntar. Det tar helt säkert några veckor innan de första små ludna skotten visar sig, så man får inte glömma att vattna lite då och då fram till dess.

Femöring_5

Till vänster: Rhizomer i knippen i jorden från den gamla krukan. Mitten: Samma rotknölar, rhizomer, urplockade och ihopsamlade inför nyplantering. Till höger: En av de nya krukorna med 6 – 10 stycken rhizomer på ny jord, innan de täckts med lite mer jord.

I fortsättningen går det bra att vattna både uppifrån och på fatet. Den här krukväxten vill hellre ha det lite fuktigt än för torrt. Ljus placering ska det vara, men alltför soligt gör att bladen får brännskador. På Skansen står två krukor i ett stort ljust norrfönster i Järnhandlarens kök och stortrivs. Massor av blå blommor ovanför ett mörkgrönt bladverk blir det. Framemot oktober tycker blomman att det är dags för vila och vissnar ner. De gamla stjälkarna klipps av och hela krukan ställs in i ett skåp. Man behöver inte vattna alls under vilotiden. Frampå vårkanten plockar man fram krukan och börjar om på nytt, helt säkert med ett utökat antal av rhizomer, som räcker till en ytterligare kruka.

Femöring

Järnhandlarens femöringar i bostadens köksfönstret.

/Lillemor

Nyårsvaka á la 1930-tal

Jag dröjer mig kvar i 1930-talet den här veckan också. Det finns så många föremål i miljöerna från 1930-talet som ger fina och lustfyllda ingångar till historien. I Järnhandlarbostadens kök finns till exempel en rar kokbok, husmoderns presentbok: 100 Bjudningar – Matsedlar och recept för få och många gäster.
Nyårsvaka_ny

Boken avslöjar direkt att man, liksom idag som på 1930-talet, roade sig med att tänka tillbaka på äldre tiders traditoner och seder. Här står det att “I ett gammalt borgarhem var det sed att varje nyårsafton samla släkt och vänner till ett nyårskalas, där de flesta voro utklädda. Även värdfolket, som föreställde krögarfar och krögarmor i ett värdshus, voro lämpligen skrudade, där de från en disk försågo alla gästerna, när dessa uppvaktade med sina tallrikar.” Och så uppmanar boken till att “bjuda på kall supé /…/julmaten ska lysa med sin frånvaro”. Istället föreslås kalkon som bjudrätt.
Det låter väl inte helt fel?

Jag följer Husmoderns presentboks uppmaning och råder även dig till att liva upp nyårsvakan med lekar, dans och charader. Och varför inte -lite maskerad? Och så hoppas jag att Skansen får vara en del av ditt firande via SVTs sändning “Tolvslaget på Skansen” med Loa Falkman.

Oavsett hur du väljer att vaka in det nya året så önskar vi på Antikvariska enheten dig ett riktigt gott nytt år!

 

/Sandra,

Johan, Lillemor, Karin, Boel, Tomas, Teddy, Sarah och Marianne

Ytterligare en julgransklädsel!

I Järnhandlarbostaden från 1930-talet pågår julstöket för fullt. Här berättar vi om hur hushållets förberedelser inför julhögtiden kunde gå till. Det bakas, stryks, städas, putsas och fejas. De här dagarna närmast julafton så tas granen in och kläs, gärna samtidigt som Järnhandlaren eller hans fru samtalar med våra besökande gäster.
Jag hoppas att många passade på att besöka miljön under helgens julmarknad. För här råder det verkligen julstämning.

Järnhandelns gran Den här granen kommer främst att kläs med pynt gjorda utav papper och halm, så som smällkarameller, bokmärken på kristyr, girlander och flaggor. Den kläs också med stearinljus. Elektrisk julgransbelysning fanns förvisso redan på 1930-talet, den kunde till exempel funnits till salu i Järnhandeln, men kanske var det så att levande ljus i granen ändå kändes mer traditionsenligt. Vad tror du själv?

Oavsett vad du tycker är vackrast eller skapar mest julstämning, -gammalt, traditionellt eller modernt, så hoppas jag att du blir nöjd med din gran i år, och att vi lyckats inspirera dig med våra kulturhistoriska granar på Skansen. God jul!

/Sandra

Fotografering av julen i Järnhandlarbostaden

Att arbeta som fotograf på Antikvariska enheten på Skansen innebär att man dokumenterar både föremål, byggnader, inre och yttre miljöer. Även äldre hantverkstekniker och olika traditioner dokumenteras med foto eller video. Här är ett exempel på interiörer från Järnhandlarbostaden på Skansen där det ställs i ordning inför julen.

Utanför entrén står granen i väntan på att tas in för att kläs. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Utanför entrén står granen i väntan på att tas in för att kläs. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

I huset arbetar far med att göra i ordning grandekorationerna. På vevgrammofonen av märket His Masters Voice från 1930 spelas julmusik på stenkakorna. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

I huset arbetar far med att göra i ordning grandekorationerna. På vevgrammofonen av märket His Masters Voice från 1930 spelas julmusik på stenkakorna. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Tomten har redan kommit med inslagna presenter. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Tomten har redan kommit med inslagna presenter. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

I köket klipper frun ut julmotiv från julklappspapper för att sedan fästa det på kaklet med lim av kokt potatismjöl. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

I köket klipper frun ut julmotiv från julklappspapper för att sedan fästa det på kaklet med lim av kokt potatismjöl. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

 

Hon stryker julduken med det moderna elektriska strykjärnet. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Hon stryker julduken med det moderna elektriska strykjärnet. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

 Julporslinet är framplockat och nydiskat. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul


Julporslinet är framplockat och nydiskat. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

På den elektriska spisen från 1934 står dopp i grytan färdig att serveras. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

På den elektriska spisen från 1934 står dopp i grytan färdig att serveras. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

/Tomas