Kurser i slöjd & hantverk våren 2016

Vill du lära dig baka tunnbröd i Bagarstuga eller hur man slå en äng med lie? Vill du slöjda din egen näverburk eller koka din egen ringblomssalva? Vårt program för våren 2016 innehåller detta och mycket mer.

Eller så är det bland vårens kurser du hittar den perfekta julklappen!

Du hittar hela kursprogrammet på Skansens Hemsida/ Kurser, kvällar & föreläsningar

Tampade näverburkar

Följa oss på Instagram

Lästips lagom till helgen

Hej,
det är bråda tider på Skansen. I vårtid, strax innan högsäsongen, är den interna verksamheten som mest intensiv. Det knoppas, planteras, djurungar kommer till världen och vi sjunger in våren med en av stans finaste och största (och säkraste) brasor. Självfallet pågår en febril verksamhet även i hus och gårdar. Innerfönster tas ner, krukväxter ställs ut och det städas inför ett utökat öppethållande.

I Tottieska gården handhyvlas det på de sista snickeriprofilerna till de nya rummen på ovanvåningen. Snickerierna till det minsta rummet har monterats på plats. Kolla in de svängda profilerna i fönsternischen! Wow, det är så man får gåshud, eller hur!?
Snickerierna på bottenvåningen är nymålade, alla tak är klara och förra veckan slutbesiktigades de nya marmoreringarna i trapphuset. Nu väntar vi tålmodigt på att vår målare Björn ska börja sy ihop tapetvåderna som ska in i de nya rummen.
Spännande tider! Vår-status Under tiden medan vi väntar in färdigställandet av profilerna, montering, målning och tapetsering så vill jag tipsa om ett annat spännande kulturhistoriskt hantverksprojekt -Orangeriet på Gunnebo slott.
Bloggtips-orangerietEn mycket trevlig, detaljrik och tilltalande blogg som följer rekonstruktionen av slottets orangeri, ursprungligen uppfört under 1700-talets slut. Även i det här projektet utgår man från äldre förlagor (original ritningar!), traditionella material och metoder. Tidigare i vår arrangerade Gunnebo slott ett seminarium om handhyvling, snickeri- och arkitekturprofiler och hur man återtar en förlorad yrkeskunskap. Där var såklart vår snickare Olof med och föreläste om sitt forskningsprojekt om att handhyvla svängda profiler. Olof fastnade också på en bild på Orangeribloggens inlägg om seminariet.
Gunnebo-filmKolla in deras snygga film om projektet!

Trevlig läsning och trevlig valborg!

/Sandra

Skansen stampar ull på Fårfest i Kil 27 februari – 1 mars

Vi tipsar brett på alla fronter, i pressreleaser och nyhetsbrev, och här på bloggen, om Skansens deltagande på Fårfesten i Kil.

Lillemor sträcker nystampad vadmal i Skansens vadmalsstamp. Foto: Marie Andersson

Lillemor sträcker nystampad vadmal i Skansens vadmalsstamp. Foto: Marie Andersson

Fårfesten arrangeras för nionde året i rad och i år deltar Skansen med tre hantverkskunniga medarbetare. Bland annat deltar antikvariska enhetens textilkunniga museiassistent Lillemor. Hon är inte bara en hejjare på att tolka och beskriva textila föremål, hon är också väldigt skicklig när det gäller hantverksmässig tillverkning av de samma.

 

Tillsammans med museipedagogerna Osva och Ulrika kommer hon att visa fårfestarna hur man tog hand om ull och ylle förr. Det vävda tyget stampades till vadmal och det kunde man göra i en stor vadmalsstamp eller i mindre skala med hjälp av fötterna. De värdefulla textilierna var man rädd om. Det utslitna ylleplagget återanvändes också flera gånger. Först revs det upp för att sen kardas om och spinnas till nytt garn. På plats finns både en balja för fotstampning och kardbänk för yllebearbetning. Den som vill prova på teknikerna är välkommen.

Ett av Skansens alla får som bidrar till vår ullproduktion. Foto: Marie Andersson

Ett av Skansens alla får som bidrar till vår ullproduktion. Foto: Marie Andersson

På Fårfesten är Skansen en av 113 utställare, som tillsammans med kursledare, föredragshållare, samtalspartners, konstutställare, slöjdare, funktionärer och många fler bidrar till årets sammankomst. Det blir en troligtvis en fårfärligt rolig tillställning.

Vadmalsfilm
Om du redan nu längtar efter att få lära dig mer om vadmalsstampning, eller vet med dig att du kanske missar Fårfest i Kil, så tipsar jag om vår senaste hantverksfilm som handlar just om detta.

/Sandra

Följ gästhantverkarstipendiet!

Ni som följer projektet om Tottieska gården kanske minns att vi tidigare berättat om att en av våra snickare, Olof Appelgren, fått stipendium av Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet kopplat till det snickeriarbete som utförs inom projektets ramar och mer specifikt tillverkning av svängda profiler.

Förutom att försöka ta reda på hur de svängda profilerna från 1770-talet är framställda ska Olof också dokumentera hantverksprocessen kring nytillverkningen av de svängda profiler som behövs till de nya rummen på Tottieska gården. Detta kommer Olof göra löpande i en egen blogg.  Där kommer han bland annat redogöra för tankar och idéer om tillverkningsmetod, verktyg och materialval. Självklart kommer vi på Antikvariebloggen följa Olofs bloggande med spänning och skriva om hans arbete här också. Vi kommer länka vidare till Olofs blogg “Svängda profiler” och de inlägg vi skriver som handlar om just gästhantverkarstipendiet hittar du under vår tagg “Svängda profiler“.

/Sandra

Glömmingekvarnen

Under försommaren blev den fina ölandskvarnen från Glömminge färdigrenoverad av Skansens duktiga snickare Roger Tjernström och Anders Utas. Vi fick även ovärderlig extern hjälp av byggnadsvårdare Joar Nilsson.

Glömmingekvarnen, före och efter arbetet.

Glömmingekvarnen, före och efter arbetet.

Kvarntypen som kallas stolpkvarn eller stubbamölla har en kraftig stubbe (eller stolpe) som bär upp kvarnhuset. Det är inte riktigt sant att det är stubben som bär upp hela kvarnhuset utan dess vikt leds också ner genom stubben till fyra snedsträvor som huggits in i både stubben och fällts in i ett liggande kryss av kraftiga ekstockar nedanför strävorna. De korslagda ekstockarna kallas för jordträn och dessa vilar i sin tur på fyra hörnstenar. Hela kvarnens stabilitet hänger bokstavligen på dessa fyra strävor som så snillrikt fördelar vikten ner till jordträna.

Kvarnen vrids så att vingarna kommer i läge för vinden genom att kvarnhuset är vridbart kring den fasta mittstocken (stubben). Man tar helt enkelt tag i den långt utskjutande stocken (kallas för kvarnhäst) och vrider hela kvarnhuset i det läge man önskar. Glömmingekvarnen är en ursprunglig väderkvarnstyp som har varit vanlig i Sverige sedan medeltiden.

Glömmingekvarnen som är helt uppförd i ek (förutom sidostöttorna som är i gran) och vars ålder inte är klarlagd återuppfördes på Skansen år 1922, samtidigt som den andra ölandskvarnen från Torslunda, som står en bit bort.

Det var i jordträna och i snedsträvorna som vi i vintras upptäckte rötskador. Jordträna böjdes ned mot marken vilket bland annat berodde på att tapparna och hålen på strävorna deformerats. Det innebar i sin tur att kvarnens vikt helt flyttades från strävorna till stubben, vilket medförde att vikten togs upp av jordträna och att stabiliteten försämrades. Ett av jordträna var dessutom knäckt.

Uttjänt jordträ och snedsträva. Hörnstenen har rullats bort.

Uttjänt jordträ och snedsträva. Hörnstenen har rullats bort.

Det är sällan som ett sådant totalt utbyte av material sker i våra byggnader, då vi gärna låter materialet i sig berätta sin historia. Men på grund av att kvarnen med tiden riskerade att välta valde vi att byta ut båda jordträna och alla snedsträvor utom en till nya. Även de två rörliga sidostöttorna av gran hade börjat murkna och byttes ut mot nya.

En gammal och en ny snedsträva (i vardande). Vi kopierade varje byggnadsdel så noga det gick.

En gammal och en ny snedsträva (i vardande). Vi kopierade varje byggnadsdel så noga det gick.

Vi såg också renoveringen som en möjlighet att lära oss mer om teknik, materialval och äldre kvarnkonstruktioner som annars riskerar att falla i glömska. Därför arbetade snickarna med traditionella metoder och verktyg, vilket är fallet när det gäller åtgärder på alla Skansens museala byggnader.

Dubbelhuggning är en effektiv metod för att få jordträet i rätt dimension. På bilden Joar och Roger som växelvis hugger in spår i ytveden. ”Skulkarna” mellan spåren huggs sedan lätt bort med yxa.

Dubbelhuggning är en effektiv metod för att få jordträet i rätt dimension. På bilden Joar och Roger som växelvis hugger in spår i ytveden. ”Skulkarna” mellan spåren huggs sedan lätt bort med yxa.

Anders fixar till snedsträvans tapp med stämjärn.

Anders fixar till snedsträvans tapp med stämjärn.

När vi skulle tillverka nya jordträn och snedsträvor användes ek liksom tidigare. Fyrkantsvirke höggs ut ur ekstockar för hand med yxa och sluthöggs sedan med bredbila.

Joar sluthugger jordträet med en saxslipad bredbila.

Joar sluthugger jordträet med en saxslipad bredbila.

Själva lyftet av kvarnen och få ut och sedan passa in jordträn och snedsträvor var ett spännande projekt där förflyttningar av grundstenar och jordträn utfördes på uråldrigt vis med hjälp av järnrullar och spett, medan själva kvarnhusets lyftes med modern domkraft. Att passa in alla delar tog sin lilla tid. Trots stockarnas stora dimensioner var det väldigt små marginaler vid inpassningen på grund av konstruktionens stabiliserande funktion. Men trägen vinner och till slut bara satt allt precis där det skulle.

Inpassning av jordträt.

Inpassning av jordträt.

Idag står Glömmingekvarnen stabilt igen och kommer förhoppningsvis stå så minst en hundra år till.

/Boel

 

Ett boktips från enhetens boknörd för alla er som är intresserade av yxor:
Gränsfors Bruks Yxboken finns tillgänglig som PDF på nätet!

/Sandra