Omplantering av kulturhistoriska krukväxter

Den här tiden på året när allt vaknar till liv igen är det dags att plantera om krukväxterna. Så även de krukväxter som ska visas i de kulturhistoriska miljöerna. Det är omkring 65 växter som ska fixas till så det tar sin rundliga tid! Här tänkte jag nu berätta lite om hur jag gör.

De flesta av växterna är förstås pelargoner. Här köps inga nya sorter varje år, det är enbart gamla sorter som det tas skott på och som får leva vidare på det viset. De skott som visas i bildserien växer alla i Skånegården, och de kommer från två krukväxter som var en gåva för några år sedan. Enligt givaren kommer de från en ort ganska nära Hög i norra Skåne, som är vår Skånegårds ursprungsort. Hur gamla de är, är svårt att veta, men som så många av de äldre sorterna är den lätt att föröka. Detta var troligen en av huvudorsakerna till att vissa pelargoner är så gamla i odling. Inga kinkiga primadonnor där inte!

Jag klipper av ett skott, ungefär 10 cm långt. Bladen plockas bort, enbart två-tre stycken längst upp lämnas kvar. Detta görs för att minimera avdunstningen av vatten. Om man tittar på stjälken ser man små blad eller ränder jämnt placerade utefter den. Det är här som tillväxtkraften är som störst och de nya rötterna helst bryter fram. Så dessa områden ska placeras väl under jord.

Jag klipper av ett skott, ungefär 10 cm långt. Bladen plockas bort, enbart två-tre stycken längst upp lämnas kvar. Detta görs för att minimera avdunstningen av vatten. Om man tittar på stjälken ser man små blad eller ränder jämnt placerade utefter den. Det är här som tillväxtkraften är som störst och de nya rötterna helst bryter fram. Så dessa områden ska placeras väl under jord.

Den rentvättade krukan fylls med jord och stöts i bordet, så att jorden sätter sig. Så vattnar men igenom ordentligt och stoppar ner skotten, tre-fyra stycken per kruka. De ska sättas djupt så att tillväxtzonerna garanterat får kontakt med jorden. Sedan håller man jorden lagom fuktig och låter naturen ha sin gång.

Den rentvättade krukan fylls med jord och stöts i bordet, så att jorden sätter sig. Så vattnar men igenom ordentligt och stoppar ner skotten, tre-fyra stycken per kruka. De ska sättas djupt så att tillväxtzonerna garanterat får kontakt med jorden. Sedan håller man jorden lagom fuktig och låter naturen ha sin gång.

Om man vill hjälpa skottet på traven kan man stjälpa ett glas över det, med en luftspringa ordnad längst ner. Man kan också ställa hela krukan i en plastpåse som ordnas så att det blir som ett växthus upptill. Dock får man inte knyta till så det blir tätt utan man måste lämna lufthål upptill. När skotten ser pigga och glada ut och skjuter nya skott kan man vara säker på att det bildats rötter.

Om man vill hjälpa skottet på traven kan man stjälpa ett glas över det, med en luftspringa ordnad längst ner. Man kan också ställa hela krukan i en plastpåse som ordnas så att det blir som ett växthus upptill. Dock får man inte knyta till så det blir tätt utan man måste lämna lufthål upptill. När skotten ser pigga och glada ut och skjuter nya skott kan man vara säker på att det bildats rötter.

Det går också att sätta skotten i ett glas med vatten och låta rötter utvecklas på det sättet. Fuchsian när nedan har stått i vatten ungefär en månad och utvecklat så här fina rötter. Nu börjar det bli dags att försiktigt sätta ner dem i en kruka med jord.

Det går också att sätta skotten i ett glas med vatten och låta rötter utvecklas på det sättet. Fuchsian när nedan har stått i vatten ungefär en månad och utvecklat så här fina rötter. Nu börjar det bli dags att försiktigt sätta ner dem i en kruka med jord.

/Lillemor

(Hanteringen och skötseln av växter som används inne i Skansens kulturhistoriska byggnaderna sköts idag av antikvariska enheten. Därför hittar ni den här informationen under fliken Antikvariebloggen.)