Uppstartad inventering!

Efter den stora inventeringen av föremålen i Seglora kyrka byter vi nu fokus till ytterligare en unik miljö på Skansen, –Kronbergs ateljé.
Målet är dels att inventera, för det är mycket länge sedan det gjordes, dels att fotografera och registrera samlingen i Primus, så att materialet kan läggas på nätet via DigitaltMuseum.se och vara tillgängligt för besökare över hela världen. Vi räknar med att hinna med ungefär hälften av materialet i år. Arbetet fortsätter in i 2016 och till vår hjälp har vi förstärkt arbetsstyrkan med Annika och Sigrid, två föremålsexperter, som tillsammans besitter nästintill en livstid av erfarenhet av museiarbete. Här ser vi båda i aktion i miljön, i full färd med inventering och katalogisering. För mig som är relativt ny i branschen känns det särskilt förmånligt att få arbete ihop med två så erfarna personer! Snart börjar vår fotograf Tomas arbetet med fotograferingen och då kommer han blogga något utifrån sitt perspektiv som fotograf i projektet, vilket jag också ser framemot!
Skärmklipp

pols_342_bigUnder augusti är ateljén som tidigare år öppen för allmänheten. Då ges återigen möjligheten att lära känna Julius Kronberg och hans konstnärskap bättre och se den vackra miljön som ABBA valde som kuliss till albumomslaget till deras sista studioalbum The Visitors. Enligt wikipedia inspirerades albumdesignern Rune Söderqvist av Kronbergs motiv av änglar och idén om att änglarna kunde representera skivtiteln.

/Sandra

Fira påsk på Skansen och i Seglora Kyrka

Det här året har vi inlett med att inventera och dokumentera Seglora Kyrka, och visst är det passande att vi blev klara just den här veckan lagom till påsk?!
Det har tagits fram en rapport om som beskriver kyrkan och kyrkomiljön och alla föremål har fotats och katalogiserats.

Under påsklovet har kyrkan öppet och det ger bland annat en konsert på söndag med påskmusik. Hade det varit gudtjänst i dag på skärtorsdagen skulle kyrkan prydas med vita färger, i enlighet med det liturgiska färgschemat som följer kyrkoåret.

   Mässhake, formgiven av textilkonstnär Sofia Widén och utförd på Nordiska museets konserveringsateljé 1960. Handvävd i drällvariation, med ränder i satin eller mönstrade. Varp av vitt lingarn, inslag ullgarn i naturvitt samt tre grå toner i olika breda ränder. Kantad runtom med snedremsa av grått tuskaftsvävt linnetyg. Mitt bak och mitt fram brett lodrätt parti med vit satinväv. Enkel tungformad modell med något bredare axelparti och något insvängt i sidorna fram. På bakstyckets vita linrand en korsformad utsmyckning, där korsets fyrkantiga mitt utgörs av en applikation av grått linnetyg (eller band). Korsarmarna utförda med broderi, läggsöm med silver- och guldtrådar (kallade gnister och soutage på ritningen) i ett fyrkantigt mönster. Dessutom "strålar" uppåt och neråt av samma metalltrådar. Ofodrad. Tungorna förstärkta eller lagade på insidan nertill med vanlig grå snedremsa.


Mässhake, formgiven av textilkonstnär Sofia Widén och utförd på Nordiska museets konserveringsateljé 1960. Handvävd i drällvariation, med ränder i satin eller mönstrade. Varp av vitt lingarn, inslag ullgarn i naturvitt samt tre grå toner i olika breda ränder. Kantad runtom med snedremsa av grått tuskaftsvävt linnetyg. Mitt bak och mitt fram brett lodrätt parti med vit satinväv. Enkel tungformad modell med något bredare axelparti och något insvängt i sidorna fram. På bakstyckets vita linrand en korsformad utsmyckning, där korsets fyrkantiga mitt utgörs av en applikation av grått linnetyg (eller band). Korsarmarna utförda med broderi, läggsöm med silver- och guldtrådar (kallade gnister och soutage på ritningen) i ett fyrkantigt mönster. Dessutom ”strålar” uppåt och neråt av samma metalltrådar. Ofodrad. Tungorna förstärkta eller lagade på insidan nertill med vanlig grå snedremsa.

I dokumenteringsarbetet om Seglora Kyrka katalogiserades alla de mässhakar som används i kyrkans verksamhet. Läs mer om dem på DigitaltMuseum och kom gärna till Skansen och fira påsk med oss, besök påskmarknaden och upplev påsken i hus och gårdar. Glad Påsk!Alla mässhakar

/Sandra

DigitaltMuseum och Skolan?

DiMu_Skolan Visst låter det som en ”perfect match”? Det finns verkligen mycket potential för skolor att utnyttja DigitaltMuseum som en resurs för kunskap och lärande. Idag har jag och kollegor från Nordiska museet och Armémuseum träffats och planerat en workshop för några av pedagogerna på våra museer. Vi hoppas att vi ska kunna komma på smarta och roliga sätt att använda DigitaltMuseum som ett komplement till de skolmaterial som de erbjuder. Jag uppdaterar här på bloggen och berättar om workshopen och eventuella nya skol-mappar på DigitaltMuseum!

Jag passar på att tipsa om Nordiska museets lärarkväll den 22a april där bland annat DigitaltMuseum kommer att presenteras som ett användbart verktyg oberoende vilket ämne lärarna undervisar i eller för vilken grupp av elever.

Lärarkväll NMSjälvfallet kan alla vara med att skapa kunskap på DigitaltMuseum, även vi som inte är pedagoger och lärare. Skapa en egen profil, logga in, sätt samman ditt personliga digitala museum. Spara dina favoriter, skapa och dela mappar och presentera dig själv!

/Sandra

Ett nedslag bland de senaste nyförvärven

Vi har nyligen förvärvat en bronsförgylld bordspendyl i nyrokoko. Intaget till samlingen motiveras med att den ska stärka berättelsen om tid och social status i borgerliga miljöer från 1800-talets första hälft. Barbro Åstrand beskriver användandet av bordspendyler under 1800-talet i sin ”Gamla ur” på ett talande sätt:

”1800-talet var stilimitationernas tidevarv. Man ansåg, att det fanns en idealstil för varje ändamål. Salongen inreddes vanligtvis i nyrokoko och matsalen i nyrenässans. Bordspendyler i dessa båda stilar förekommer i rik mängd, men de kan också vara präglade av barockens eller nyklassicismens formspråk. /../ Detta gjorde klockan till något av ett utställningsföremål, vilket passade väl i nyrokokon, såsom en stil gjord för representation.”

Foto: Wiedersheim-Paul, Tomas / Skansen CC-BY-SA

Foto: Wiedersheim-Paul, Tomas / Skansen CC-BY-SA

Bordspendyl med pendelgång av förgylld brons. Med rund urtavla av metall med arabiska siffror. Med svarta tim- och minutvisare. Urtavlan är inramad av en sirlig blomstergirland och därtill en skrivande kvinnogestalt. Kvinnogestalten är placerad sittandes i ett landskap, lutandes mot urhuset, iklädd en dräkt med nyrokokoinfluenser. I övrigt består fodret av en arkitektoniskt uppbyggd sockel på fötter i nyrokokostil med en en symmetrisk lambrekäng av musslor och voluter.

I Kulturens samlingar finns en liknande att jämföra med, KM 36305.

Foto: Lars Westerup, Kulturen. Åstrand, B. (1980). Gamla ur: ur Kulturens samlingar. ([Ny utg.]). Lund: Kulturen, s. 148

Foto: Lars Westerup, Kulturen. i: Åstrand, B. 1980

”Den Thomanderska pendylen är en typisk representant för sin sort. Den är helt gjuten i brons och förgylld. Ett massivt podium med en rikedom av symmetriskt ordnade rokokoornament i relief – snäckor, voluter, rocailler och spaljedekor – bär urhuset. Detta är krönt av en druvplockerska vid en vinstock men är samtidigt en del av hela scenen, som innefattar fritt modellerade kvistar, klasar och löv av vin och en korg fylld av druvor.”

Barbro Åstrand, Kulturens årsbok 1978, s. 128

Vår pendyl är nu fotograferad, katalogiserad, publicerad på DigitaltMuseum och finns sedan en tid tillbaka i en av våra kulturhistoriska miljöer för beskådan.

/Sandra

Källor:

Kulturens databas Carlotta: http://carl.kulturen.com/webhttp://carl.kulturen.com/web/object/37780

Åstrand, B. (1980). Gamla ur: ur Kulturens samlingar. ([Ny utg.]). Lund: Kulturen.

Svartluva från Delsbo

I Klädkammarens samling av folkliga dräkter döljer sig en riktig skatt, 14 stycken svartluvor från Delsbo socken i Hälsingland. Det är en särskild modell av bindmössa som inte har någon känd motsvarighet i Sverige. Den bars när man gick i kyrkan vintertid, av både gifta och ogifta kvinnor.

Bindmössa, "svartluva", SKAKLK.0006162 A. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul Klicka på bilden för att komma till bindmössans föremålspost på DigitaltMuseum.

Bindmössa, ”svartluva”, SKAKLK.0006162 A. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul Klicka på bilden för att komma till bindmössans föremålspost på DigitaltMuseum.

Mössan är klädd med svart sammet, monterad så att de färgade stadtrådarna på tyget bildar en kant i nacken. Ovanpå sammeten är en c:a 95 mm bred mellanspets monterad, dels en längd från panna till nacke, dels en längd från öra till öra. Spetsen är av en typ som anses vara knypplad av den i Delsbo kända familjen Rudolphi. Det är en uddspets med mönster av stora romber med mindre mönsterfigurer inuti och runtom. Spetsens uddar ligger i mössans ytterkant på den tvärgående längden, men på den bit som går från pannan bakåt är det uddar åt ena hållet bara, något som inte har krävt någon åtgärd. Men det märkvärdigaste med spetsen är att den är svart och stel. Ovanför spetsen sitter ett svart mönstervävt brett sidenband, och detta band används också till dragband i nacken, knutet med stor rosett. Den gifta kvinnan visade sitt civilstånd genom en smal vit list av linnetyg i framkanten, mot vilken den svarta spetsens uddar avtecknade sig. Listen hade också en smal vit uddspets. På insidan av mössan sitter det hårt klistrade linnetyg som utgör mössans stomme.

Bindmössan som modeföreteelse uppkom hos de välbeställda kvinnorna i överklass och rikare borgarklass på kontinenten under 1500-talet. Det finns t.ex. ett flertal porträtt från Tudortiden i England där kvinnorna bär en sådan. Det blev en omtyckt modell av huvudbonad, som modifierades och höll sig med i modebilden under bortåt 200 år, och på den tiden tog den sig också in i den svenska klädedräkten. Det finns många olika modeller i den folkliga klädseln runtom i vårt land. Vad som ligger bakom den speciella utformningen i Delsbo förlorar sig dock i historiens dunkel. Sammeten, sidenbandet och spetsen är alla tre dyrbara beståndsdelar, så den måste räknas som ett plagg av hög rang. Det är möjligt att den fick sin utformning under 1700-talets slut. Den användes sedan under 1800-talet, för att till slut gå ur bruk strax innan 1900-talets ingång.

Det var inte vemsomhelst som kunde tillverka en ”svarstluvva”, som det heter på Delsbomål. Precis som med andra bindmössor utfördes tillverkningen av specialister, som hade de rätta verktygen, rätta materialen och de rätta greppen i fingrarna. En av de sist levande tillverkarna är känd till namnet, Skrot-mor. Spetsarna kunde som sagt komma från någon medlem i familjen Rudolphi.  Det sägs att spetsen fick det svarta, stela och blanka utseendet genom att doppas i svart oljefärg. Det bruket är unikt för Delsbo här i Sverige, men det lär ha förekommit i danska och nordtyska dräkter. Både sammeten och sidenbanden måste inköpas vid någon stadsresa eller på marknad. Den enda lokalproducerade beståndsdelen är det grova linnetyget i fodret. Sedan är det ännu en sak som är unik med bärandet av såväl svartluvan som andra huvudbonader i Delsbo, och det är att kvinnorna bar den med sitt långa hår fritt hängande, gammal som ung.

/Lillemor

Litteratur:

P.G. Wistrand:  Svenska folkdräkter
B. Hillgren: En bok om Delsbo
B. Jonsson: Delsbodräkterna

Dags att börja tänka på julen?

Det är passande väder för att sitta inomhus med en kopp te. Sommaren känns långt bort och det är perfekt för att börja planera julen!

Ja, så här dags på året är julförberedelserna redan igång på Skansen. Planeringen sträcker sig över hela året och det finns en särskilt tillsatt arbetsgrupp just för detta. I Julgruppens direktiv står det:

Julfirandet på Skansen är en obruten tradition sedan 1891. Skansens jul gestaltar bilder av och levandegör julfirandet från olika tider samt olika geografiska och sociala miljöer. Vi erbjuder en variation av upplevelser av alla sinnen med marknad, berättande och aktiviteter som man kan ta del av eller delta i.

I hus och gårdar förbereds och firas jul från den 29e nov – 6e januari. Vi på antikvariska enheten ansvarar främst för alla de föremål som används i samband med detta, i nära samarbete med övriga enheter på avdelningen. Förra året testade vi att använda äldre julgranfötter i metall i de hus där vi visar julgranar. Det gick förvånansvärt bra och vi bestämde oss för att ta in några julgransfötter i samlingen. Julgransfötterna är nu katalogiserade, fotograferade och publicerade på DigitaltMuseum och redo att användas.

Om jag får säga det själv, så var julgransfötterna snyggare förr! Det här är min favorit. Titta in på de andra julgransfötterna och se vad du tycker.

Julgransfot i plåt, i form av en femuddig stjärna. Cylinderformat fäste med tre skruvar. På en av stjärnans uddar en tratt för påfyllning av vatten. I Åhlén & Holms katalog från år 1917 säljs denna typ av julgransfot till ett pris av 4 kr och 95 öre. Det finns uppgifter om att man kunde köpa stjärnan så sent som 1927.

Julgransfot i plåt, i form av en femuddig stjärna. Cylinderformat fäste med tre skruvar. På en av stjärnans uddar en tratt för påfyllning av vatten. I Åhlén & Holms katalog från år 1917 säljs denna typ av julgransfot till ett pris av 4 kr och 95 öre. Det finns uppgifter om att man kunde köpa stjärnan så sent som 1927. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

/Sandra

Kjolsäckar spräckte 2000-vallen

En rolig och uppmuntrande nyhet är att Skansen numera har mer än 2000 föremålsposter webbpublicerade på DigitaltMuseum!

Det kan vi framför allt tacka Zingoalla, Lillemor och Tomas för, som jobbat intensivt med att fotografera, katalogiserat och tilläggskatalogiserat Skansens alla kjolsäckar. Arbetet har varit lite av ett pilotprojekt. Det är första gången som vi tagit oss an att katalogisera textila föremål på ett sätt som passar för publicering på nätet. Resultatet ser jättebra ut och det är härligt att vi fått ytterligare en kanal att kunna visa upp Skansens klädkammares vackra, intressanta och rika föremålsbestånd i.

I samband med att genomgången av kategorin kjolsäckar avslutas, slutar också Zingoalla, som fått ett nytt spännande jobb. Därför vill jag rikta ett extra stor tack till henne och önska henne lycka till! Jag framför mitt tack med ett kollage som jag gjorde härom kvällen med bilderna som finns på DigitaltMuseum. Bilderna är licenserade med cc-by-nc-sa, så det är fritt fram att använda, leka, klippa och klistra, sprida, förutsatt att upphovsmannens namn erkänns och det delas vidare på samma sätt. Roligt!!

Ett stort kjolsäcks-tack till Zingoalla, och såklart till Lillemor och Tomas! Kjolsäckar från Skansen samlingar. Foto: Wiedersheim-Paul, Tomas / Skansen. Dessa bilder är licensierade under en Creative Commons 3.0-licens. CC-BY-SA

Ett stort kjolsäcks-tack till Zingoalla, och såklart till Lillemor och Tomas!                                      Foto: Wiedersheim-Paul, Tomas / Skansen. Bearbetning: Åberg, Sandra
Dessa bilder är licensierade under en Creative Commons 3.0-licens. CC-BY-NC-SA

/Sandra

 

 

 

Ett stycke 1700-tal

IMG_6065Under två veckors tid flyttar Skansen fokus så långt tillbaka som till på 1700-talet.
Program- och evenemangsavdelningen har sammanställt ett fint program, mellan den 12e till 27e juli, som går att läsa om på Skansens hemsida.

Livliga dagar med stämning, doft och smak av livet på 1700-talet runt den vackra Skogaholms herrgård:
musik, kläder, mat och en prunkande trädgård.

Som en naggande munsbit bjuder även jag på ett stycke 1700-tal ur samlingarna.
Johan Tobias Sergels (1740-1814) byst av Gustav III (1746-1792) utförd i gips, troligtvis från 1784. Vi vet väldigt lite om var bysten har funnits innan dess tid på museet. Den skänktes som testamentarisk gåva till Nordiska museet 1918 efter Sophie Granberg.

Klicka på bilden för att komma till bystens post på DigitaltMuseum, där det finns lite mer information och fler bilder.

Klicka på bilden för att komma till bystens post på DigitaltMuseum, där det finns lite mer information och fler bilder.

Sergel var en högt uppskattad och ofta anlitad konstnär vid hovet. Han följde bland annat med Gustav III på dennes resa till Italien, 1783-1784, för att bistå med råd vid inköp av konst och konsthantverk. Under sin verksamma tid tillverkade han ett stort antal porträttmedaljonger och porträttskulpturer. I Georg Göthes bok, Johan Tobias Sergels Skulpturverk från 1921, upptas tre byster föreställande monarken, en från 1779, en från 1784 samt en postumt från 1792-1793. Dessa porträtt sägs vara väldigt porträttlika men är sinsemellan väldigt olika stilmässigt. Den från 1784 visar Gustav III i den svenska hovdräkten med band och kraschan, troligtvis tillhörande Serafimerorden. Nedan anas ett exemplar i marmor i Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong.

Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong på Haga, fotad av Jens Lindhe, 2009. Bilden är hämtad från Svensk Damtidnings hemsida, men är ursprungligen publicerad i bokserien "De kungliga slotten".

Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong på Haga, fotad av Jens Lindhe, 2009. Bilden är hämtad från Svensk Damtidnings hemsida, men är ursprungligen publicerad i bokserien ”De kungliga slotten”.

Jag har fått det berättat för mig, från flera olika håll, att Gustav III inte var allt för förtjust över att resultatet var så realistiskt och porträttlikt. Under de åren som gått sedan den första bysten utfördes, medräknat den långa resan till Italien, så hade kungens utseende förändrats något. Det sägs att kungen inte var alltför nöjd med formen på haka och hals. Men om man får tro en teckning med profilstudier som Sergel ritat under resan så var åtminstone inte han av samma uppfattning som kungen. I nederkanten på pappret står det:

Se, häpna! Se och vet,
Det finns fullkomlighet!

Gustav III, av Johan Tobias Sergel, blyerts på papper, utförd i Rom. Inventarienummer NMH 515/1875 i Nationalmuseums samlingar.

Gustav III, av Johan Tobias Sergel, blyerts på papper, utförd i Rom. Inventarienummer NMH 515/1875 i Nationalmuseums samlingar.

Jag har försökt söka i litteratur och på internet för att se om det kan finnas någon notis om huruvida Gustav III har uttryckt något missnöje med porträttbysten men har gått bet. Du som kan tänkas veta något mer om detta får gärna dela det i en kommentar här nedan. För att se fler av Sergels verk tipsar jag om söksidan Europeana.

Men framför allt så tipsar jag om att uppleva ”Ett 1700-tals stycke” på Skansen. Det kan vara något av det bästa Skansen har att erbjuda på sommaren!

/Sandra

Källor:

Alm, G.  (1998). Signums svenska konsthistoria. [Bd 8], Den gustavianska konsten. Lund: Signum

Antonsson, O.  (1942). Sergels ungdom och romtid. Stockholm: Norstedt.

Brown, J. & Ristell, A.F.  (1829). Svenska hofvet under konungarne Gustaf den tredje och Gustaf den fjerde, Adolph; med en inledning rörande svenska oligarkien. Af John Brown. Öfversättning af Theodor Sundler. Örebro, N.M. Lindh. 1829. Örebro:
(finns på inscannad Google Books)

Johan Tobias Sergel (Sergell), urn:sbl:5865, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magnus Olausson), hämtad 2014-07-09.

Göthe, G.  (1921). Johan Tobias Sergels skulpturverk. Stockholm: Norstedt.

Looström, L.  (1914). Johan Tobias Sergel: en gustaviansk tidsbild. Stockholm: Cederquists grafiska.

 

Tack för bidrag och tips!

Härligt!
Fredagens blogginlägg spreds av flera på Facebook och tack vare de trådarna har vi fått tips och råd om hur vi kan söka vidare för att hitta fler bilder på Ekstedt & Frankes järnhandel i Strängnäs. Ett stort tack till alla er som engagerat er, kommenterat och delat vidare.

Ett hjälpsamt bidrag från Facebook-gruppen "Du vet att du är från Strängnäs om..": Ett vykort med fontänen "Årstiderna" av O. Ahlberg med Ekstedt & Frankes järnhandel i bakgrunden. Med reservation för att upphovsrätten är okänd.

Ett hjälpsamt bidrag från Facebook-gruppen ”Du vet att du är från Strängnäs om..”: Ett vykort med fontänen ”Årstiderna” av O. Ahlberg med Ekstedt & Frankes järnhandel i bakgrunden. Med reservation för att upphovsrätten är okänd.

Jag har bland annat lärt mig att Strängnäs kommun tillgängliggör Strängnäs museums fotosamling via kommunens bibliotekskatalog. Superkul och väldigt inspirerande!

Läs mer om emaljskyltarna på DigitaltMuseum!

/Sandra

Axplock ur pågående katalogiseringsarbete

Kjolsäck till dräkt för kvinna från Ångermanland. Modell med avskuret framstycke. Framstycket tillverkat av lappar av ylletyger, fyr- och trekantiga,  i rött, grönt, ljusbrunt, mörkblått och vitt. Lapparna är fästa på ett undertyg av mörkrött bomullstyg vävt i satin, genom att en gles flätsöm sytts över kanterna med nertag i undertyget. Flätsömmen är sydd med glansigt garn, troligen märkgarn av bomull, i en gulbrun färgton. Kantad med mörkrött band av bomull, kypertvävt. Baksida av mörkblått ylletyg. På baksidan upptill en fastsydd hake av grov mässingstråd. Dessutom har ett löv broderats på baksidan med grönt märkgarn. Kantbandet är fastsytt på baksidan med ännu en flätsöm, utförd med mörkrött märkgarn.

15310Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Läs mer om den ihop med våra andra kjolsäckar på DigitaltMuseum.

/Lillemor och Zingoalla