Att byta mullåsar

I november byttes de s.k. mullåsarna på Vasslandsboden som ligger i Bergsmansgården.

Vasslandsboden är daterad till 1783 och var ursprungligen en del av Wasslands gård i Västmanland. Den flyttades till Skansen 1943 samtidigt som Greksåsarboden som står bredvid. Innan boden kom till Skansen var boden placerad på en skoltomt där den var omgjord till skyddsrum.

Taket som är ett så kallat pyramidtak är uppbyggd av runda åsar, slanor näver och torv. Mullåsarna är de stockar som ligger nedtill på ett torvtak för att förhindra torven från att glida ner. Det är också den del av taket som först blir dålig och behöver bytas oftast. Nu var det dags igen efter en sådär 25 år.

Skansens snickare Roger Tjernström samt den egna företagaren och timmermannen Mangus Sjöholm utförde arbetet med traditionella material och metoder. Från en rund furustock höggs en fyrkantig och lång stock fram genom ”blockning” med yxa. När fyrkantsvirket var klart var det dags för spräckning, då man börjar med att markera mitten med ett rödfärgat snöre som man spänner uppåt för att sedan slå ned i mitten av stocken. Det röda pigmentet på snöret lämnar ett rakt märke i mitten om man har gjort rätt. Sedan är det dags att ”väcka” timret genom att man slår med en yxa och slägga 2 gånger utmed mittmarkeringen. För att spräcka timret slås träkilar in i ändarna på träet, varpå man spräcker försiktigt utmed hela längden. Till sist huggs stocken av till önskad längd och trekantiga vattenavrinningshål huggs ut i ena kanten. Innan de nya mullåsarna lades på plats ansade man takgräset en aning. Nu håller taket med lite uppsyn i 25 år till!

Boel Melin

Byggnadsantikvarie på Skansen

Vasslandsbodens mullåsar var nästan helt bortruttnade. Torvtaket och dess växtlighet var lite rufsigt och vildväxt.

Vasslandsbodens mullåsar var nästan helt bortruttnade. Torvtaket och dess växtlighet var lite rufsigt och vildväxt.

Mullåsarna är klara för att monteras på taket.

Mullåsarna är klara för att monteras på taket.

Magnus visar Roger, Adrana och två praktikanter från en snickarutbildning hur man spräcker med kilar.

Magnus visar Roger, Adrana och två praktikanter från en snickarutbildning hur man spräcker 

Nya mullåsarna är på plats. Och torven har ansats. Nu håller taket i 20 år till!

Nya mullåsarna är på plats. Och torven har ansats. Nu håller taket i 20 år t

Flytta hus hör till det ovanliga

Större delen av det som utgör friluftsmuseets byggnadsbestånd är äldre kulturhistoriska hus som flyttats till Skansen, de första redan så tidigt som under 1890-talet då museet grundades. Idag är det dock ovanligt att hus flyttas hit till Skansen, framför allt för att det är ont om plats och att många kulturhistoriska byggnader är skyddade idag. De senast hitflyttade husen är två kolonistugor från Tantolunden i Stockholm, -små, behändiga och lätta att placera på området.

Här på Skansen kan det ibland upplevas som om tiden stått still sedan husen flyttats hit. Men väl på museets område har husen flyttats runt flitigt under åren som gått. Allra senast har vi flyttat på kornladan från Nusnäs som står i älghägnet. Älgarna får ett bättre hägn och det kommer byggas en publikplats i anslutning till hägnet, i samband med detta behövde kornladan flyttas något för att ge plats åt nytt staket och nya stolpar. Ladan kommer i fortsättningsvis att fungera som älgstall.

Nusnäsladan, som fungerar som älgstall, på sin nya plats.

Nusnäsladan, som fungerar som älgstall, på sin nya plats.

Det är en ålderdomlig timmerbyggnad, en enkellada med tröskgolv och förvaring för säd och halm. På dörren finns årtalen 1665 och 1671 ristats in och på en dörrgåt 1809. Det finns väldigt lite dokumenterat om Nusnäsladan. I en rapport från 2007 finns det uppgifter om att Sigurd Erixson uppmärksammade ladan 1926 i samband med en fältundersökning ledd av Nordiska museet.

Nusnäsladan på sin ursprungliga plats på Bengtsgården i Nusnäs, söder om Mora, Dalarna, 1926. Foto: Ola Bannbers, för Nordiska museet.

Nusnäsladan på sin ursprungliga plats på Bengtsgården i Nusnäs, söder om Mora, Dalarna, 1926. Foto: Ola Bannbers, för Nordiska museet.

Ge det ålderdomliga huset en tanke nästa gång du besöker älgarna!

/Sandra

Renovering av fasader, tak och fönster på Skogaholms Herrgård

Den vackra huvudbyggnaden på Skogaholms Herrgård, som ursprungligen uppfördes på 1680-talet, håller just nu på att renoveras. När Skogaholms herrgård, som tidigare hade en fasad av rödfärgat liggtimmer, på 1790-talet skulle moderniseras, reveterades (kalkputsades) timmerstommen, så att den kom att se ut som idag. Även fönstren förstorades för att släppa in mer ljus i rummen.

Illustration som visar på hur Skogaholm troligen såg ut innan 1790-talet. Det synliga liggtimret var rödfärgat och knutkedjorna var täckta med vitmålade lisenser. Fönstren var mindre och troligen småspröjsade.

Illustration som visar på hur Skogaholm troligen såg ut innan 1790-talet. Det synliga liggtimret var rödfärgat och knutkedjorna var täckta med vitmålade lisenser. Fönstren var mindre och troligen småspröjsade.

Byggnaden har på Skansen ett utsatt läge, vilket gör att fasadputs och färgskikt slits hårt och nu har börjat spricka och ramla ner. Träet i fönster, tak och dörrar är dessutom utarmade av sol, regn och vind. Renovering av fasad och fönster kommer att vara klart under sensommaren 2015.

Vad är det som görs?
Arbetena utförs av tre olika entreprenörer samt av egna hantverkare från Skansen.

Spåntaken på huvudbyggnaden och de två flyglarna lagas där det behövs och sedan tjäras spånen.

Hela den befintliga putsen (som till största delen är s.k. terrasitputs från 1945) knackas ned och putsas sedan med kalkputs som avfärgas i en gul kulör som tidigare, med järnitriol och kalkvatten. Den gamla putsbäraren av panel och nät rivs delvis eller helt och ersätts med ny panel och vassmatta.

Fönsterbågar och karmar kommer att, efter lagning och renovering, att återfå sin 1790-tals kulör i en gul-brun nyans som framställs av ren linolja och obränd terra. Fönstren har tidigare varit röda, med engelskt rött och cinnober som pigment.

Arbetena med kalkputs, tjära och linoljefärg kräver varm väderlek, varför det mesta av jobben kommer att ske senare under våren när värmen kommer.

Ett litet forskningsprojekt
Som putsbärare användes från början (på 1790-talet) s.k. putstegel eller reveteringstegel. Denna metod användes inte bara för att bära putsen utan också för isolering och ett bättre brandskydd. Då herrgården uppfördes på Skansen år 1929 ändrades putsbäraren till dagens stående panel, s.k. spräckpanel, och utanpå det vass och nät. I ett försök att återskapa fasaden lika slutet av 1700-talet, byttes panelen ut mot spiktegel på södra fasaden under 2001-2002. På grund av fel i putssammansättningen, bland annat, har sprickor och skador uppkommit tidigare än väntat.

2001-2002 då spikteglet monterades direkt på liggtimmerstommen. Detta kommer vi nu att göra i det nordvästra hörnet.

2001-2002 då spikteglet monterades direkt på liggtimmerstommen. Detta kommer vi nu att göra i det nordvästra hörnet.

Eftersom vi inte vill ge upp försöket med att se hur det ursprungliga utförandet fungerar, skall vi i årets renovering avsätta det nordvästra hörnet i forskningssyfte för att se hur och om den ursprungliga putsbäraren faktiskt fungerar. Denna del av fasaden kommer att ta längre tid att utföra men blir spännande att följa.

Under arbetena är Skogaholms herrgård stängd och det kan se lite stökigt ut, men det kommer att löna sig, vilket man kan se efter sommaren 2015. Välkommen att se resultatet i höst.

/Boel, byggnadsantikvarie

Studiebesök hos våra nya tapeter

I vecka besökte kollegorna som arbetar med projektet på Tottieska gården Mats Qwarfordt på Handtryckta Tapeter på Långholmen. De har fått i uppdrag att trycka nya 1700-tals tapeter som så småningom ska sättas upp i de nya rummen i Tottieska gården. Handtryckta Tapeter kan verkligen sin sak!

På besök hos Mats Qwarfordt på Handtryckta Tapeter på Långholmen i Stockholm.

På besök hos Mats Qwarfordt på Handtryckta tapeter på Långholmen i Stockholm. Foto: Boel Melin

Förra vecka var just historiska väggbeklädnader ämnet som var uppe på tapeten i SVTs Antikmagasinet. Ett intressant avsnitt som både berättade om tapetens historia, men som också reflekterade över trenderna i dagens inredningsmode. I en liten snabb sekvens skymtar Handtryckta Tapeters screentryckmaskin förbi och då trycks tapeterna som de tryckte till utvecklingsprojektet i Boktryckarbostaden!

/Sandra

Beslagsarbeten på Tottieska gården

Just nu arbetar Skansens smed Stefan Beischer med att kopiera och nytillverka smides- och mässingsdetaljer till de nytillverkade snickerierna.

Här mallar han av nyckelskyltarna i mässing som sitter på innerdörrarna i huset.

De nya nyckelskyltarna tillverkas av 3 mm tjock mässingsplåt.

Nyckelskyltarna spikas fast med mässingsnubb. För att skilja originalen från kopiorna kommer kopiorna att märkas på baksidan. Titta så fint det blev!

Här kan du läsa ett tidigare inlägg om beslagen på Tottieska gården.

/Marianne

Ett hantverks-helgtips!

Glad fredag,

så här i slutet av veckan vill jag passa på att dela med mig av ett helgtips till dig som befinner dig i Stockholm imorgon.

I samband med renoveringen av Boktryckarbostaden samarbetade vi tillsammans med två oerhört skickliga hantverkare som förgyllde om de nyförvärvade vägglampetterna som införskaffades till bostaden. Samarbetet var väldigt lyckat och tillsammans gjorde vi två filmer om förgyllning: en kortare om de särskilda lampetterna och en längre film om förgyllning som hantverksmetod med fokus på det något särpräglade uppdraget från Skansen. Den längre filmen var också ett elevarbete som vår fotograf, Tomas Wiedersheim-Paul, gjorde 2013 i samband med en kurs, Dokumentär filmteknik, på Hantverkslaboratoriet i Mariestad, om film som medium för hantverksdokumentation. Jag hoppas att du redan sett dom, -flera gånger!

Här får du ytterligare en chans:Filmbild Förgyllning

Om du inte får nog av förgyllning så finns det möjlighet att lyssna på Christer och Lotta från Stockholms förgyllning och bildhuggeri AB på Bukowskis Öppet hus imorgon, i Stockholm. Kanske vi ses där!

/Sandra

Men vad ska vi göra med innertaken i Tottieska gården?

Innertaken på Tottieska gården har en mycket grov ytstruktur. Efter 80 år var de rejält nedsmutsade. I utvecklingsprojektet visste vi tidigt att vi måste göra något med taken.

Skulle vi försiktigt rengöra dem? Eller tvätta ned dem och vitlimma? Man har ju alltid sagt att man gipsar taken, vad innebar det egentligen?

Tidskrift för Praktisk Byggnadskonst
För att bringa lite klarhet gjorde vi en undersökning om 1700-talets tak i allmänhet, och Tottieska malmgårdens tak i synnerhet.
I de källor vi kunde hitta om tak från
1700-talets slut har författarna enhälligt skrivit att taken i de finare husen, och i synnerhet rum med eldstad, gipsades. Det skrevs ingenting om limning eller limfärgning.
I brandförsäkringshandlingen från Tottieska malmgården från 1774 stod att alla taken uti huset äro gipsade.

 

På 1700-talet var gipsade tak ett sätt att förbättra brandskyddet i en byggnad. Att Charles Tottie, som dessutom var med och grundade Brandkontoret, själv hade gipsade tak i sitt hus kändes som en lämplig anledning för att prioritera att låta gipsa taken på Tottieska gården.

Detalj från originalhandlingen från 1774 som finns digitaliserad via Brandkontorets historiska arkiv.

Detalj från besiktningslistan från 1774 som finns digitaliserad via Brandkontorets historiska arkiv.

Genom de gipsade taken får våra pedagoger en ingång till att prata med våra gäster om förutsättningarna för ljus och värme på 1700-talet, den brandfara det medförde och hur man på olika sätt försökte skydda sig mot brand vid tiden. Och hur Charles Tottie medverkade i det arbetet med att skapa ett brandförsäkringsbolag. Så just nu pågår arbetet med att gipsa taken i Tottieska gården!

 

/Marianne
Källor som användes vid förundersökningen:

Brandkontorets historiska arkiv: http://www.brandkontoret.se/brahistoria/historiskaarkivet

Fogelmarck, S. (1957). Carl Fredrik Adelcrantz: arkitekt. Diss. Stockholm : Högsk.. Stockholm. (Läs texten i fulltext här i: Del 1, Del 2.)

Svenska föreningen för byggnadsvård (1999). Hantverket i gamla hus. (2. uppl.) Stockholm: Byggförl. i samarbete med Svenska fören. för byggnadsvård.

Kreüger, H. (red.) (1920). De tekniska vetenskaperna: bibliotek för teknisk vetenskap och dess tillämpning på svensk industri och byggnadskonst. Avd. byggnadskonst, Bd 1, Byggnadsmaterialier. Stockholm: Bonnier.

Samtal med stuckatören Hans Räthel i Lund, 12 dec 2013.

Skansens  kulturhistoriska arkiv

Tidskrift för praktisk byggnadskonst och mekanik m. m. (1850-1855). Stockholm

 

Tvätta tak..

En förutsättning för ett gott slutresultat är ett väl genomfört förarbete. På Tottieska gården har det bland annat inneburit att all smuts, sot, fett och gammal limfärg i samtliga tak efter ca åttio års nyttjande tvättades ned. Väggar och golv behövde täckas.

Här ser vi Frank som tvättar ett av taken. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Här ser vi Frank som tvättar ett av taken. Foto: Tomas Wiedersheim-Paul

Skansens målare Frank Sander, Lasse Stjernberg, Henry Tallberg, Björn Andersson och Stefan Beischer har alla slitit med det arbetet.

Arbetet med taken kommer vi fortsätta att följa de närmaste veckorna här på bloggen, bland annat med en film.

/Marianne

Nya stentrappan på Totties gården är klar

Stentrappen igenDe senaste veckorna har arbetet med att hugga stenen och montera den nya trappan i portgången pågått. I ett tidigare blogginlägg för två veckor sedan berättade vi att arbetet skulle påbörjas och delade en enkel skiss på hur resultatet var tänkt att bli.

Dörr och foder återstår som ni förstår av bilden till höger. Men själva trappen är nu klar och gatstenarna är återplacerade.

Kolla vad fint det blev!

/Marianne

Ny stentrappa på Tottieska gården!

På Tottieska gården har en ny utrymningstrappa installerats. Utrymningstrappan löper från övervåningen ned till bottenvåningen och mynnar i en nyupptagen öppning inne i valvet. Öppningen är placerad på samma plats i valvet som i ursprungshuset på södermalm.

Trappen 2Just nu pågår arbetet med att tillverka en stentrappa. Stenhuggaren bearbetar stenen på traditionellt vis, stenarna kommer att kramlas med järn. Stensorten heter Postaer gul, kommer från Tyskland, och har levererats från Närkesten AB. Postaer gul används som ersättning istället för roslagssandstenen som man troligen hade använt i Stockholm på 1770-talet. Postaer gul är ganska gul i färgtonen idag, men kommer att ljusna och gråna för att inom några år likna stentrappan intill som leder upp till husets entré och som är tillverkad av roslagssandsten.

/Marianne