Den stora salen på Tottieska gården

Gården invigdes på Skansen 1935, och det var då som stora salens inredning iordningställdes. Rummets möblering ställdes samman utifrån uppgifter från två bouppteckningar daterade 1776 och 1791. Rummet möblerades med salsstolar, spegellampetter och en ljuskrona.

Under 2016 gör Skansen en översyn och komplettering av salens möblering. Salsstolarna renoveras med ny stoppning och klädsel. Till rummets möblering tillförs nu ett salsbord i mahogny; nyförvärvet följer uppgifter i bouppteckningen daterad 1791, där ett större bord i mahogny listas. Vidare kompletteras rummet med en nyförvärvad ljuskrona från senare delen av 1700-talet. Sedan 1935 har rummet haft en ljuskrona i senempir som nu byts ut mot en mer tidsenlig modell. I arbetet med att iordningställa rummet ingår även en översyn av spegellampetternas bronsering och förgyllning. Arbetet med salens möbler beräknas vara färdigt till den första oktober 2016.

Johan Schuisky, Antikvariska enheten

Foto: Marie  Andersson

Foto: Marie Andersson

Tottie får nya kläder

Sedan ett par år har vi, som många av er vet, arbetat med en omfattande renovering av Tottieska gården på Skansen. Målerier i tak och på väggar har återställts till sitt ursprungliga skick och snickerier har delvis bytts ut, allt med gamla hantverkstekniker. När vi öppnar för gäster senare i år kommer vi visa 1780-tal och hur livet kunde se ut för familjen Tottie som bodde där.

Gården ska ju förstås inte bara renoveras utan befolkas också, och pedagogerna som kommer arbeta där ska kläs i enlighet med tiden. När vi klär pedagoger gör vi det alltid utifrån den tid, plats och sociala miljö som de ska arbeta i. Två personer som levde i samma tid kan ha haft helt olika kläder beroende på om de levde i en stad eller på landsbygden. Hur gott ställt de hade det påverkar förstås också vilka kläder de bar.

För att återskapa historiska plagg behövs bra original. Helst vill vi ha originalplagg som vi kan använda som förebild, men från 1700-talet, som det handlar om nu, är mycket lite bevarat. Har vi inget plagg vill vi i alla fall ha bilder, foton eller målningar. Inför varje ny miljö vi ska göra kläder till samlar vi mycket material och sammanställer allt i ett kunskapsunderlag med texter och bilder. Vi strävar efter att ge en så trovärdig bild som möjligt av det förflutna, och har alltid en vetenskaplig grund för våra ställningstaganden. Kläderna är lika viktiga för att förmedla kunskap, stämning och känsla som byggnader och föremål är.

Vi har varit nere i magasin, rest runt landet och besökt samlingar och granskat gamla plagg från tiden för att se hur de kläder vi nu tillverkar ska vara konstruerade. Symaskinen kom först på 1860-talet, så vid slutet av 1700-talet var alla plagg handsydda. Man bar också helt andra underkläder. Kvinnor bar korsett vilket förstås påverkar hållningen och sättet man rör sig på. För Klädkammaren är material alltid det svåraste när vi ska nytillverka historiska plagg. Varken garn, tråd eller vävda sidentyger ser ut som de gjorde på 1700-talet eftersom tekniker utvecklas och förändras. Vi återanvänder förstås mycket, letar på utförsäljningar och auktioner, på internet och utomlands.

Den skräddare här på Klädkammaren som arbetar med projektet har konstruerat ett mönster till en kjol, en robe och en tröja. En robe är en hellång överklänning som är öppen fram. Den har mycket vidd i nederdelen, ett slags skört som hänger ner bak över kjolen och som kan draperas upp. En tröja, eller caraco, är en sydd kofta. Vi konstruerar även underkläder, och pedagogen kommer bära en särk i tunt linne samt en korsett. Hon får också en specialsydd underkjol, en så kallad stubb.

Pedagogen som kommer arbeta i Tottieska gården har varit på Klädkammaren och blivit mätt, och vi har sytt en toile som hon provat. En toile är ett provplagg man syr i ett enkelt tyg för att kontrollera passformen. Snart beställer vi tyg och börjar sy, och efter ytterligare några provningar under sömnaden är madame Tottie klädd och redo att ta emot i sin gård. Välkommen att följa det fortsatta arbetet med kläderna till familjen Tottie!

"Den här korsetten finns på Löfstad slott, och är förlaga till den vi nu syr."

“Den här korsetten finns på Löfstad slott, och är förlaga till den vi nu syr.”

Här syns tydligt hur korsetten är tillskuren för att forma kroppen.

Här syns tydligt hur korsetten är tillskuren för att forma kroppen.

IMG_1375

Ett tydligt tecken på att det snart börjar bli dags att inreda Tottieska gården

Igår skickade vi iväg Tottieska gårdens nya ljuskrona på rengöring och renovering.

Ljuskronan, som är från 1700-talets andra hälft, skänktes förra året till Skansen av vår vänförening Nordiska museet och Skansens vänner som föreningens årliga vängåva. Något vi är mycket glada över då den tidigare ljuskronan som hängde i salen var från 1800-talets början och avvek från tidsepoken vi berättar om i miljön. Med den nya kronan blir miljön komplett och kulturhistorisk korrekt!
Ljuskronan

Så fort den hänger på plats berättar vi mer om denna skönhet!

/Sandra

Lästips lagom till helgen

Hej,
det är bråda tider på Skansen. I vårtid, strax innan högsäsongen, är den interna verksamheten som mest intensiv. Det knoppas, planteras, djurungar kommer till världen och vi sjunger in våren med en av stans finaste och största (och säkraste) brasor. Självfallet pågår en febril verksamhet även i hus och gårdar. Innerfönster tas ner, krukväxter ställs ut och det städas inför ett utökat öppethållande.

I Tottieska gården handhyvlas det på de sista snickeriprofilerna till de nya rummen på ovanvåningen. Snickerierna till det minsta rummet har monterats på plats. Kolla in de svängda profilerna i fönsternischen! Wow, det är så man får gåshud, eller hur!?
Snickerierna på bottenvåningen är nymålade, alla tak är klara och förra veckan slutbesiktigades de nya marmoreringarna i trapphuset. Nu väntar vi tålmodigt på att vår målare Björn ska börja sy ihop tapetvåderna som ska in i de nya rummen.
Spännande tider! Vår-status Under tiden medan vi väntar in färdigställandet av profilerna, montering, målning och tapetsering så vill jag tipsa om ett annat spännande kulturhistoriskt hantverksprojekt -Orangeriet på Gunnebo slott.
Bloggtips-orangerietEn mycket trevlig, detaljrik och tilltalande blogg som följer rekonstruktionen av slottets orangeri, ursprungligen uppfört under 1700-talets slut. Även i det här projektet utgår man från äldre förlagor (original ritningar!), traditionella material och metoder. Tidigare i vår arrangerade Gunnebo slott ett seminarium om handhyvling, snickeri- och arkitekturprofiler och hur man återtar en förlorad yrkeskunskap. Där var såklart vår snickare Olof med och föreläste om sitt forskningsprojekt om att handhyvla svängda profiler. Olof fastnade också på en bild på Orangeribloggens inlägg om seminariet.
Gunnebo-filmKolla in deras snygga film om projektet!

Trevlig läsning och trevlig valborg!

/Sandra

Renovering av fasader, tak och fönster på Skogaholms Herrgård

Den vackra huvudbyggnaden på Skogaholms Herrgård, som ursprungligen uppfördes på 1680-talet, håller just nu på att renoveras. När Skogaholms herrgård, som tidigare hade en fasad av rödfärgat liggtimmer, på 1790-talet skulle moderniseras, reveterades (kalkputsades) timmerstommen, så att den kom att se ut som idag. Även fönstren förstorades för att släppa in mer ljus i rummen.

Illustration som visar på hur Skogaholm troligen såg ut innan 1790-talet. Det synliga liggtimret var rödfärgat och knutkedjorna var täckta med vitmålade lisenser. Fönstren var mindre och troligen småspröjsade.

Illustration som visar på hur Skogaholm troligen såg ut innan 1790-talet. Det synliga liggtimret var rödfärgat och knutkedjorna var täckta med vitmålade lisenser. Fönstren var mindre och troligen småspröjsade.

Byggnaden har på Skansen ett utsatt läge, vilket gör att fasadputs och färgskikt slits hårt och nu har börjat spricka och ramla ner. Träet i fönster, tak och dörrar är dessutom utarmade av sol, regn och vind. Renovering av fasad och fönster kommer att vara klart under sensommaren 2015.

Vad är det som görs?
Arbetena utförs av tre olika entreprenörer samt av egna hantverkare från Skansen.

Spåntaken på huvudbyggnaden och de två flyglarna lagas där det behövs och sedan tjäras spånen.

Hela den befintliga putsen (som till största delen är s.k. terrasitputs från 1945) knackas ned och putsas sedan med kalkputs som avfärgas i en gul kulör som tidigare, med järnitriol och kalkvatten. Den gamla putsbäraren av panel och nät rivs delvis eller helt och ersätts med ny panel och vassmatta.

Fönsterbågar och karmar kommer att, efter lagning och renovering, att återfå sin 1790-tals kulör i en gul-brun nyans som framställs av ren linolja och obränd terra. Fönstren har tidigare varit röda, med engelskt rött och cinnober som pigment.

Arbetena med kalkputs, tjära och linoljefärg kräver varm väderlek, varför det mesta av jobben kommer att ske senare under våren när värmen kommer.

Ett litet forskningsprojekt
Som putsbärare användes från början (på 1790-talet) s.k. putstegel eller reveteringstegel. Denna metod användes inte bara för att bära putsen utan också för isolering och ett bättre brandskydd. Då herrgården uppfördes på Skansen år 1929 ändrades putsbäraren till dagens stående panel, s.k. spräckpanel, och utanpå det vass och nät. I ett försök att återskapa fasaden lika slutet av 1700-talet, byttes panelen ut mot spiktegel på södra fasaden under 2001-2002. På grund av fel i putssammansättningen, bland annat, har sprickor och skador uppkommit tidigare än väntat.

2001-2002 då spikteglet monterades direkt på liggtimmerstommen. Detta kommer vi nu att göra i det nordvästra hörnet.

2001-2002 då spikteglet monterades direkt på liggtimmerstommen. Detta kommer vi nu att göra i det nordvästra hörnet.

Eftersom vi inte vill ge upp försöket med att se hur det ursprungliga utförandet fungerar, skall vi i årets renovering avsätta det nordvästra hörnet i forskningssyfte för att se hur och om den ursprungliga putsbäraren faktiskt fungerar. Denna del av fasaden kommer att ta längre tid att utföra men blir spännande att följa.

Under arbetena är Skogaholms herrgård stängd och det kan se lite stökigt ut, men det kommer att löna sig, vilket man kan se efter sommaren 2015. Välkommen att se resultatet i höst.

/Boel, byggnadsantikvarie

Studiebesök hos våra nya tapeter

I vecka besökte kollegorna som arbetar med projektet på Tottieska gården Mats Qwarfordt på Handtryckta Tapeter på Långholmen. De har fått i uppdrag att trycka nya 1700-tals tapeter som så småningom ska sättas upp i de nya rummen i Tottieska gården. Handtryckta Tapeter kan verkligen sin sak!

På besök hos Mats Qwarfordt på Handtryckta Tapeter på Långholmen i Stockholm.

På besök hos Mats Qwarfordt på Handtryckta tapeter på Långholmen i Stockholm. Foto: Boel Melin

Förra vecka var just historiska väggbeklädnader ämnet som var uppe på tapeten i SVTs Antikmagasinet. Ett intressant avsnitt som både berättade om tapetens historia, men som också reflekterade över trenderna i dagens inredningsmode. I en liten snabb sekvens skymtar Handtryckta Tapeters screentryckmaskin förbi och då trycks tapeterna som de tryckte till utvecklingsprojektet i Boktryckarbostaden!

/Sandra

Beslagsarbeten på Tottieska gården

Just nu arbetar Skansens smed Stefan Beischer med att kopiera och nytillverka smides- och mässingsdetaljer till de nytillverkade snickerierna.

Här mallar han av nyckelskyltarna i mässing som sitter på innerdörrarna i huset.

De nya nyckelskyltarna tillverkas av 3 mm tjock mässingsplåt.

Nyckelskyltarna spikas fast med mässingsnubb. För att skilja originalen från kopiorna kommer kopiorna att märkas på baksidan. Titta så fint det blev!

Här kan du läsa ett tidigare inlägg om beslagen på Tottieska gården.

/Marianne

Ny stentrappa på Tottieska gården!

På Tottieska gården har en ny utrymningstrappa installerats. Utrymningstrappan löper från övervåningen ned till bottenvåningen och mynnar i en nyupptagen öppning inne i valvet. Öppningen är placerad på samma plats i valvet som i ursprungshuset på södermalm.

Trappen 2Just nu pågår arbetet med att tillverka en stentrappa. Stenhuggaren bearbetar stenen på traditionellt vis, stenarna kommer att kramlas med järn. Stensorten heter Postaer gul, kommer från Tyskland, och har levererats från Närkesten AB. Postaer gul används som ersättning istället för roslagssandstenen som man troligen hade använt i Stockholm på 1770-talet. Postaer gul är ganska gul i färgtonen idag, men kommer att ljusna och gråna för att inom några år likna stentrappan intill som leder upp till husets entré och som är tillverkad av roslagssandsten.

/Marianne

Ett stycke 1700-tal

IMG_6065Under två veckors tid flyttar Skansen fokus så långt tillbaka som till på 1700-talet.
Program- och evenemangsavdelningen har sammanställt ett fint program, mellan den 12e till 27e juli, som går att läsa om på Skansens hemsida.

Livliga dagar med stämning, doft och smak av livet på 1700-talet runt den vackra Skogaholms herrgård:
musik, kläder, mat och en prunkande trädgård.

Som en naggande munsbit bjuder även jag på ett stycke 1700-tal ur samlingarna.
Johan Tobias Sergels (1740-1814) byst av Gustav III (1746-1792) utförd i gips, troligtvis från 1784. Vi vet väldigt lite om var bysten har funnits innan dess tid på museet. Den skänktes som testamentarisk gåva till Nordiska museet 1918 efter Sophie Granberg.

Klicka på bilden för att komma till bystens post på DigitaltMuseum, där det finns lite mer information och fler bilder.

Klicka på bilden för att komma till bystens post på DigitaltMuseum, där det finns lite mer information och fler bilder.

Sergel var en högt uppskattad och ofta anlitad konstnär vid hovet. Han följde bland annat med Gustav III på dennes resa till Italien, 1783-1784, för att bistå med råd vid inköp av konst och konsthantverk. Under sin verksamma tid tillverkade han ett stort antal porträttmedaljonger och porträttskulpturer. I Georg Göthes bok, Johan Tobias Sergels Skulpturverk från 1921, upptas tre byster föreställande monarken, en från 1779, en från 1784 samt en postumt från 1792-1793. Dessa porträtt sägs vara väldigt porträttlika men är sinsemellan väldigt olika stilmässigt. Den från 1784 visar Gustav III i den svenska hovdräkten med band och kraschan, troligtvis tillhörande Serafimerorden. Nedan anas ett exemplar i marmor i Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong.

Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong på Haga, fotad av Jens Lindhe, 2009. Bilden är hämtad från Svensk Damtidnings hemsida, men är ursprungligen publicerad i bokserien "De kungliga slotten".

Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong på Haga, fotad av Jens Lindhe, 2009. Bilden är hämtad från Svensk Damtidnings hemsida, men är ursprungligen publicerad i bokserien “De kungliga slotten”.

Jag har fått det berättat för mig, från flera olika håll, att Gustav III inte var allt för förtjust över att resultatet var så realistiskt och porträttlikt. Under de åren som gått sedan den första bysten utfördes, medräknat den långa resan till Italien, så hade kungens utseende förändrats något. Det sägs att kungen inte var alltför nöjd med formen på haka och hals. Men om man får tro en teckning med profilstudier som Sergel ritat under resan så var åtminstone inte han av samma uppfattning som kungen. I nederkanten på pappret står det:

Se, häpna! Se och vet,
Det finns fullkomlighet!

Gustav III, av Johan Tobias Sergel, blyerts på papper, utförd i Rom. Inventarienummer NMH 515/1875 i Nationalmuseums samlingar.

Gustav III, av Johan Tobias Sergel, blyerts på papper, utförd i Rom. Inventarienummer NMH 515/1875 i Nationalmuseums samlingar.

Jag har försökt söka i litteratur och på internet för att se om det kan finnas någon notis om huruvida Gustav III har uttryckt något missnöje med porträttbysten men har gått bet. Du som kan tänkas veta något mer om detta får gärna dela det i en kommentar här nedan. För att se fler av Sergels verk tipsar jag om söksidan Europeana.

Men framför allt så tipsar jag om att uppleva “Ett 1700-tals stycke” på Skansen. Det kan vara något av det bästa Skansen har att erbjuda på sommaren!

/Sandra

Källor:

Alm, G.  (1998). Signums svenska konsthistoria. [Bd 8], Den gustavianska konsten. Lund: Signum

Antonsson, O.  (1942). Sergels ungdom och romtid. Stockholm: Norstedt.

Brown, J. & Ristell, A.F.  (1829). Svenska hofvet under konungarne Gustaf den tredje och Gustaf den fjerde, Adolph; med en inledning rörande svenska oligarkien. Af John Brown. Öfversättning af Theodor Sundler. Örebro, N.M. Lindh. 1829. Örebro:
(finns på inscannad Google Books)

Johan Tobias Sergel (Sergell), urn:sbl:5865, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magnus Olausson), hämtad 2014-07-09.

Göthe, G.  (1921). Johan Tobias Sergels skulpturverk. Stockholm: Norstedt.

Looström, L.  (1914). Johan Tobias Sergel: en gustaviansk tidsbild. Stockholm: Cederquists grafiska.

 

Slottsbesök på Sturehov

Två gånger om året, en gång innan semestertid och en gång efter semestern, får enheten möjlighet att samlas, umgås och göra något gemensamt. En slags arbetsplatsträff.
IMG_4734I år valde vi att besöka Sturehovs slott där vi fick en visning arrangerad av Stockholms stadsmuseum.

Huvudbyggnaden på Sturehovs slott ritades av Carl Fredrik Adelcrantz och stod färdig 1781. Byggherre var Johan Liljencrantz.

Huvudbyggnaden på Sturehovs slott ritades av Carl Fredrik Adelcrantz och stod färdig 1781. Byggherre var Johan Liljencrantz.

Det var inte en slump att vi valde just den här anläggningen. Den har väldigt mycket gemensamt med vår gårdsanläggning Totteiska gården. Ni som läst vår blogg tidigare känner vid det här laget till att Tottieska gården är det största utvecklingsprojekt som vi jobbar med förtillfället. Sturehovs slott uppfördes 1781 och Tottieska malmgården 1773. De representerar två lantliga sommarboende söder om Stockholm av adlig karaktär. Båda byggnaderna uppfördes av två framgångrika personer: Johan Liljencrantz (1730-1815) respektive Charles Tottie (1703- 1776). Liljencrantz var bland annat Gustav III:s ”finansminister”, ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och ägare av Mariebergs porslinsfabrik.

En detalj på en av slottets cirka tjugo(!) Mariebergskakelugnar.

En detalj på en av slottets cirka tjugo(!) Mariebergskakelugnar.

Under en tid var han även Stockholmsdirektör i Ostindiska Kompaniet (1781-1786), ungefär samtidigt som medlemmar ur handelskontoret Tottie & Arfwedson, med hjälp av Liljencrantz, grundade det Västindiska Kompaniet. Endast sju år efter att Sturehov slott färdigställdes dog Johan Liljencrantz fru Ottiliana Transchiöld. Strax efter att Tottieska malmgården var färdigställd till sitt yttre gick Charles Tottie bort och efterlämnade hans änka Maria Arfwedson till att förvalta gården. Även detta kan ses som en likhet mellan berättelserna på de olika anläggningarna. Detta innebär att det finns bouppteckningar som beskriver de båda anläggningarna och dess lösören vid tiderna strax efter att byggnaderna uppförts.

Ett uppslag ur bouppteckningen efter Ottiliana Liljencrantz. Källa: Svea Hovrätt, Adliga bouppteckningar, SE/RA/420422/01/E IX b/131 (1789 15/1-14/5)

Ett uppslag ur bouppteckningen efter Ottiliana Liljencrantz. Källa: Svea Hovrätt, Adliga bouppteckningar, SE/RA/420422/01/E IX b/131 (1789 15/1-14/5)

Sturehovs slott tillföll Stockholm stad i slutet på 1800-talet men genom gick en kulturhistorisk renovering och restaurering först på 1950-talet under ledning av Gösta Selling (som även var verksam på Skansen under en längre tid). Tottieska gården flyttades till Skansen på 1930-talet och rekonstruerades och återställdes så som det kunde sett ut under Charles Totties levnadstid i huset. Ett stort projekt där Selling också var involverad. I båda fallen har bouppteckningarna använts som källmaterial, ett oerhört värdefullt material som också ligger till grund för det pågående utvecklingsarbetet. På Skansen finns dock bara en bråkdel av den ursprungliga anläggningen, ett hörn av huvudbyggnaden, medan Sturehovs slott som gårdsmiljö är väldigt komplett, med ekonomibyggnader, vägar, trädgårdar, barockträdgård, alléer och jordbruk. Där finns det stora potential och möjligheter att återskapa en komplett gårdsmiljö från 1700-talets slut.

En del av Sturehovs slottanläggning från en ägomätnings karta från 1792. Tillgänglig på Lantmäteriets tjänst "Historiska kartor". Ett ypperligt källmaterial för att rekonstruera och restaurera den yttre miljön.

En del av Sturehovs slottanläggning från en ägomätnings karta från 1792. Tillgänglig på Lantmäteriets tjänst “Historiska kartor”. Ett ypperligt källmaterial för att rekonstruera och restaurera den yttre miljön.

I väntan på att Tottieska gården blir helt färdigställd så rekommenderar vi varmt ett besök på Sturehovs slott! Stadsmuseet ger bokade visningar med superkunniga guider och i sommar visar Botkyrka kommun slottet varje söndag i juli klockan 12:00 och klockan 14:00 (kostar bara 80 kronor).

/Sandra

För dig som vill lära dig mer om handelskontoren, Ost- och Västindiska kompanien och Skeppsboradeln så finns det en mängd spännande litteratur på ämnet. Bland annat:
Kurt Samuelssons De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815 från 1951, Carl Forsstrands Skeppsbroadeln: minnen och anteckningar från Gustaf III:s Stockholm från 1916, Björn Hallerdts artikel Ostindiefarare och skeppsbroadel i Yppighet och armod i 1700-talets från 1994 och Klas Nybergs och Håkan Jakobssons Borgerskap och grosshandelssocietet i Stockholm: Storköpmän som samhällskraft : 1736-1850, som är färskast på ämnet, från 2012. Om herrgårdar, slott och deras restaureringar har Gösta Selling skrivit oerhört mycket.