Fotografering av 1700-tals fajanser

I vintras invigde vi vår nya kulturhistoriska verkstad som också har plats för en fotostudio. Nu har vår fotograf Thomas en bättre plats för fotografering av våra museiföremål. Fotona är en del av den dokumentation vi gör av föremålen och  de sparas i vår databas. Hela tiden pågår arbetet med att uppdatera databasen och förnya, eller i de flesta fall lägga till foton på för första gången. Delar av våra samlingar går att se på Digitalt museum och där visas också bilderna. Vi jobbar hela tiden med att fler föremål ska kunna visas på webben, ett arbete som sträcker sig många år framåt.
Bilderna är bra för oss för att kunna identifiera föremålen, se hur de ser ut nu eller såg ut tidigare. De är också en inspiration för vem som helst som gillar gamla saker och vill lära sig mer. Digitalt museum och andra museidatabaser på webben gör det möjligt för forskare och allmänhet att på se vad som finns hos museerna. Hela tiden publiceras nya saker från samlingarna.
Vårt senaste fotoprojekt är att gå igenom en stor mängd svenska 1700-tals fajanser. När vi är färdiga kommer de att publiceras på Digitalt museum. De har delvis varit fotograferade tidigare, men inte alla och framför allt fanns inte alla baksidor av fat och tallrikar med. Där oftast de intressanta stämplarna och tecknen som visar varifrån de kommer, när de tillverkades och ibland också vad de kostade.
Några av tallrikarna har inte tillverkarens signatur på baksidan – men genom att vi nu kan jämföra ett stort antal tallrikars handmålade mönster så hoppas vi kunna dra slutsatser även om de anonyma faten. Målarnas handstil gå igen, liksom olika fabrikers varianter av dekor.
Den här fajanssamlingen går i blåvitt och finns i porslinsköket på Skogaholms herrgård. Ett rum där herrgårdens porslin förvarades och visades upp. Vårt porslinskök är inrett med inspiration från ett större sådant på Thureholms slott. Möblerna i rummet kommer också där ifrån. De är målade i vitt och blått med blomsterdekor, precis som fajanserna. Till och med de laggade ämbaren är målade, tillsammans med en yxa och en dammborste!
Johanna, museiassistent
Här ses några av tallrikarna med det så kallade ”humlemotivet” vänta på fotografering. De gröna lapparna är varje tallriks unika id-nummer. Det står också skrivet med liten stil på baksidan.

Här ses några av tallrikarna med det så kallade ”humlemotivet” vänta på fotografering. De gröna lapparna är varje tallriks unika id-nummer. Det står också skrivet med liten stil på baksidan.

Yxan som är målad i vitt och blått som en fajans

Yxan som är målad i vitt och blått som en fajans

Lagning av kontar och korgar

Denna vårvinter har jag ägnat många timmar till att laga korgar och kontar. Det har gjort att det har blivit c:a 40 korgar och 4 kontar som kan användas igen av våra pedagoger. Det är kul att få visa hur man förr lagade när det gick sönder. Så gjorde man förr och så gör vi fortfarande idag på Skansen.

Yvonne, Klädkammaren

Näverkontar slits mycket i vikningen vid locket, så där har den fått nya remsor.

Näverkontar slits mycket i vikningen vid locket, så där har den fått nya remsor.

 

Den här korgen har fått nya spån, även här är det ofta i en vikning de slits mest.

Den här korgen har fått nya spån, även här är det ofta i en vikning de slits mest.

Ibland får hörnen ta rejält med stryk och då kan man laga det med skinnbitar.

Ibland får hörnen ta rejält med stryk och då kan man laga det med skinnbitar.

Den stora salen på Tottieska gården

Gården invigdes på Skansen 1935, och det var då som stora salens inredning iordningställdes. Rummets möblering ställdes samman utifrån uppgifter från två bouppteckningar daterade 1776 och 1791. Rummet möblerades med salsstolar, spegellampetter och en ljuskrona.

Under 2016 gör Skansen en översyn och komplettering av salens möblering. Salsstolarna renoveras med ny stoppning och klädsel. Till rummets möblering tillförs nu ett salsbord i mahogny; nyförvärvet följer uppgifter i bouppteckningen daterad 1791, där ett större bord i mahogny listas. Vidare kompletteras rummet med en nyförvärvad ljuskrona från senare delen av 1700-talet. Sedan 1935 har rummet haft en ljuskrona i senempir som nu byts ut mot en mer tidsenlig modell. I arbetet med att iordningställa rummet ingår även en översyn av spegellampetternas bronsering och förgyllning. Arbetet med salens möbler beräknas vara färdigt till den första oktober 2016.

Johan Schuisky, Antikvariska enheten

Foto: Marie  Andersson

Foto: Marie Andersson

Äntligen skärtorsdag!

Idag börjar påsken här på Skansen och i flera av de kulturhistoriska husen visar vi hur påskfirandet har sett ut från slutet av 1800-talet och till början av 1900-talet. Vi har gjort praktiska förberedelser som koka ägg, köpa sill, klä påskris och tagit fram inläsningsmaterial till de museipedagoger som jobbar i påsk.

Vi har valt att visa hur påskfirandet har sett ut olika dagar i olika miljöer. I Väla skola är det skärtorsdag och här skrivs det påskkort och Blåkullepass, som var en skämtsam teckning som man kunde fästa på någons rygg i smyg. Texten till bilden kunde vara Sopa, raka jag dig sänder, och ett gammalt smörjehorn, tag den emot med öppna händer, bruka den till resedon! En retsam uppmaning att man skulle åka till Blåkulla.

Den uppsluppna stämningen i Väla skola står i kontrast mot Oktorpsgården, där det är långfredag. Bibeln ligger uppslagen och det är en dag som inga kringgärningar (aktivitet där något går runt t.ex. att spinna) eller onödigt arbete får utföras utan man ska minnas Jesu lidande på korset. Tystnad och stillhet råder.

I Skånegården är det påskafton, i Sverige har vi som tradition att fira aftnar trots att det egentliga firandet börjar först följande dag. Påskbordet är uppdukat med korv, sylta, revbensspjäll, kavring, sill och potatis och ägg förstås, allt enligt en uppteckning från familjen Åkesson som bodde i huset på 1920-talet.

Hemma hos Järnhandlaren i staden pyntas påskriset med färgglada fjädrar som har köpts i butiken och i köket pågår förberedelser för påskmiddagen. Både tidningen Husmodern och Köksalmanackan ger tips på festliga maträtter som flugsvampar på spenatbädd.

På Skansen visar och berättar vi om påsktraditioner till och med söndag den 3 april.

Mia, museipedag12900048_10207532233638473_13522332_nog

 

 

Folkdräktslivet från Skytt/Oxie

Jakten på material börjas i vårt eget förråd. Hittar ett handvävt grönt ylle. Något bjärt i färgen… men jag kan prova att lägga på en annan färg för att dämpa den lite. Jag bestämmer mig för att det får komma till heders. Ett mönstrat band i samma formspråk hittar jag också, något smalare men de är nog så nära det går att komma. Ni där ute som letat mönstrade band vet att det inte finns att finna i någon mångfald nu för tiden. Taftband vill jag ha i äkta siden. Det finns vita i Kalifornien som man får färga in själv och dessa är beställda!

Nina, Skansens Klädkammaregrönt ylle med band

Nu ska Skansens Klädkammare kopiera ett folkdräktsliv från Skytt/Oxie

 

Man brukar dela upp Skåne i fyra dräktdistrikt, nordväst, nordöst, sydöst och sydväst. I Skansens Klädkammares samling finns ett liv från Skytt/Oxie (den sydvästra delen) som vi daterar till 1820-40 . Oxie, Skytt och även Vemmenhögs dräkter är mycket lika och svåra att skilja åt. Här har man övergivit den ålderdomliga livkjolen, som hade livstycket och kjolen hopsytt i midjan, och bar separat liv och kjol.

Utanför städerna så var det sockenskräddaren som sydde alla ylle och sidenplagg. Detta är plagg som kräver tillskärning. Den konsten var en väl bevarad hemlighet som man inte delade med sig av till andra än möjligtvis sin gesäll. I hemmen syddes linneplaggen.

Nu ska vi på Klädkammaren kopiera Liv nr 5776 b. Det är sytt av kyprat grönt ylle, har blommiga band som sytts ihop och syns i sidorna och mitt bak under nacken. Det har även dekor av 5,5 cm brett sidentaftband som täcker det mesta av livet. Nu är det dags att konstruera mönstret och jakten på material börjar. Följ oss på bloggen så får ni se hur det går.

På återseende!

Nina på Skansens Klädkammare

Det som karakteriserar liven från dessa härader är den smala ryggen, tunna axelbanden och bulten som kjolen vilar på.

Det som karakteriserar liven från dessa härader är den smala ryggen, tunna axelbanden och bulten som kjolen vilar på.

 De förekommer i olika material t.ex. sidenbrokad, sammet och ylle som kunde dekoreras med sidenband.

De förekommer i olika material t.ex. sidenbrokad, sammet och ylle som kunde dekoreras med sidenban

 

 

 

 

Detaljbild på det mönstrade bandet som syns i sidan och i nacken.

Detaljbild på det mönstrade bandet som syns i sidan och i nacken.

Tottie får nya kläder

Sedan ett par år har vi, som många av er vet, arbetat med en omfattande renovering av Tottieska gården på Skansen. Målerier i tak och på väggar har återställts till sitt ursprungliga skick och snickerier har delvis bytts ut, allt med gamla hantverkstekniker. När vi öppnar för gäster senare i år kommer vi visa 1780-tal och hur livet kunde se ut för familjen Tottie som bodde där.

Gården ska ju förstås inte bara renoveras utan befolkas också, och pedagogerna som kommer arbeta där ska kläs i enlighet med tiden. När vi klär pedagoger gör vi det alltid utifrån den tid, plats och sociala miljö som de ska arbeta i. Två personer som levde i samma tid kan ha haft helt olika kläder beroende på om de levde i en stad eller på landsbygden. Hur gott ställt de hade det påverkar förstås också vilka kläder de bar.

För att återskapa historiska plagg behövs bra original. Helst vill vi ha originalplagg som vi kan använda som förebild, men från 1700-talet, som det handlar om nu, är mycket lite bevarat. Har vi inget plagg vill vi i alla fall ha bilder, foton eller målningar. Inför varje ny miljö vi ska göra kläder till samlar vi mycket material och sammanställer allt i ett kunskapsunderlag med texter och bilder. Vi strävar efter att ge en så trovärdig bild som möjligt av det förflutna, och har alltid en vetenskaplig grund för våra ställningstaganden. Kläderna är lika viktiga för att förmedla kunskap, stämning och känsla som byggnader och föremål är.

Vi har varit nere i magasin, rest runt landet och besökt samlingar och granskat gamla plagg från tiden för att se hur de kläder vi nu tillverkar ska vara konstruerade. Symaskinen kom först på 1860-talet, så vid slutet av 1700-talet var alla plagg handsydda. Man bar också helt andra underkläder. Kvinnor bar korsett vilket förstås påverkar hållningen och sättet man rör sig på. För Klädkammaren är material alltid det svåraste när vi ska nytillverka historiska plagg. Varken garn, tråd eller vävda sidentyger ser ut som de gjorde på 1700-talet eftersom tekniker utvecklas och förändras. Vi återanvänder förstås mycket, letar på utförsäljningar och auktioner, på internet och utomlands.

Den skräddare här på Klädkammaren som arbetar med projektet har konstruerat ett mönster till en kjol, en robe och en tröja. En robe är en hellång överklänning som är öppen fram. Den har mycket vidd i nederdelen, ett slags skört som hänger ner bak över kjolen och som kan draperas upp. En tröja, eller caraco, är en sydd kofta. Vi konstruerar även underkläder, och pedagogen kommer bära en särk i tunt linne samt en korsett. Hon får också en specialsydd underkjol, en så kallad stubb.

Pedagogen som kommer arbeta i Tottieska gården har varit på Klädkammaren och blivit mätt, och vi har sytt en toile som hon provat. En toile är ett provplagg man syr i ett enkelt tyg för att kontrollera passformen. Snart beställer vi tyg och börjar sy, och efter ytterligare några provningar under sömnaden är madame Tottie klädd och redo att ta emot i sin gård. Välkommen att följa det fortsatta arbetet med kläderna till familjen Tottie!

"Den här korsetten finns på Löfstad slott, och är förlaga till den vi nu syr."

”Den här korsetten finns på Löfstad slott, och är förlaga till den vi nu syr.”

Här syns tydligt hur korsetten är tillskuren för att forma kroppen.

Här syns tydligt hur korsetten är tillskuren för att forma kroppen.

IMG_1375

Välkommen till Skansens Hus & Hantverk!

Återkommande läsare märker säkert att Antikvariebloggen har bytt namn. Det beror på att från och med nu kommer hela Kulturhistoriska avdelningen att bidra med inlägg under rubriken Hus & Hantverk. Du kommer att få följa en del av vårt arbete i den dagliga verksamheten. Vi kommer att berätta om olika projekt, om nytillverkning, underhåll och vård av byggnader och kläder, och vi ska ge dig inblick i pedagogernas arbete.

Kulturhistoriska avdelningen består av Pedagogiska enheten, Skansens Klädkammare och Antikvariska enheten. Pedagogiska enheten arbetar med undervisning och folkbildning. Museets pedagoger befolkar Skansens hus och gårdar och berättar för gäster om hur livet har kunnat te sig. Vi tar emot skolklasser i våra miljöer och gör specialvisningar för olika grupper. När du träffar en pedagog så passa på att fråga om allt du undrar över.

Klädkammaren har ansvar för alla kläder som bärs av de som arbetar i Skansens hus och gårdar. Den textila inredningen i husen, som sängkläder, gardiner och mattor tar Klädkammaren också hand om, och vårdar, lagar och tvättar.

Antikvariska enheten tar hand om Skansens kulturhistoriska byggnader, inredningen och föremålen i husen, och ansvarar även för kursverksamheten inom hantverk och slöjd. Mer information om det kan du hitta på Skansens Hemsida/kurser. Byggnader, möbler och andra föremål vårdas för att de ska kunna visas på Skansen länge till.

Tillsammans är vi Kulturhistoriska avdelningen.

Vi önskar trevlig läsning!

Tidiga vårkänslor och sportiga förberedelser

februari2 049Dessa små snödroppar tittar upp redan nu i rabatten utanför Boktryckarbostaden! Samtidigt som vi njuter av lite ljumna vindar här uppe på Skansenberget så pågår också
sportiga och mer snö-förväntansfulla förberedelser i vår verkstad. Alla sparkar ses över för att vara i god form om snön skulle återkomma till sportlovet. Så vi hoppas på den gamla väderspådomen att lärkan ska snöa bort minst tre gånger innan våren har börjat på riktigt. Men det är ändå så underbart när solen börjar värma och de första små vårtecknen kommer!

Några av våra sparkar. På en syns ett orange tillägg på medarna. En modern uppfinning som gör att våra sparkande besökare kan ta sig fram även på mjuk snö om det saknas is att provåka på.

Några av våra sparkar. På en syns ett orange tillägg på medarna. En modern uppfinning som gör att våra sparkande besökare kan ta sig fram även på mjuk snö om det saknas is att provåka på.

Julfix i ficklampans sken

Och så var det över, året sista julmarknadshelg på Skansen. Inget har lämnats åt slumpen. I ficklampans sken arbetar vi moderna hustomtar med att ordna och fixa i Skansens julhus, efter att gästerna har gått hem. Mycket är det som ska ordnas och fixas långt innan december, men också hållas igång under hela vår långa jul på Skansen. Även om marknaden är slut så fortsätter julprogrammet ända in i januari. Det innebär mat på julborden som ska bytas ut, granar att vattna och byta, ljus och ved som ska finnas på plats m.m.

En kväll förra veckan var det julgranen som behövde bytas hos boktryckarparet Beata och Henrik. I Boktryckarbostaden kliver du rakt in i julfirandet på 1840-talet. Efterrätten är precis på väg att avnjutas i salongen. I köket plockas resterna efter middagen undan och det förbereds punch. Den lilla julgranen som står på bordet i salongen är klädd med förgyllda valnötter, vaxljus, torkad frukt och små saffransbröd. Den uppmärksamme noterar att julgransfot med vatten ännu inte är aktuellt. Granen står i sitt träkors och nu såhär halvvägs in i december har den torkat och börjat barra rejält. Vilken tur att jag som nutida ”hustomte” faktiskt har en dammsugare som underlättar! Nu står en frisk gran på bordet, barren är bortstädade och middagen kan fortsätta precis som om ingenting har hänt ända fram till 6 januari. Då är julprogrammet på Skansen slut för denna gång.

Här kan du läsa mer om julmat förr och nu: www.skansen.se/ Evenemang och högtider/ Julen på Skansen

Och så ett filmtips från Nordiska museets arkiv. Julmarknad på Skansen 1931

God Jul!

// Johanna

 

Tack och lov för dammsugare. Efter drygt två veckor utan vatten har granen börjat barra rejält.

Tack och lov för dammsugare. Efter drygt två veckor utan vatten har granen börjat barra rejält.

Nya granen är på plats och väntar nu bara på att kläs med godsaker och vaxljus. Pannlampa är också ett måste för att arbeta i hus utan elektrisk belysning efter kl. 15.00.

Nya granen är på plats och väntar nu bara på att kläs med godsaker och vaxljus. Pannlampa är också ett måste för att arbeta i hus utan elektrisk belysning efter kl. 15.00.