Arbetskläder

Femåringen tittar mig rakt i ögonen och säger ”Bor du här?”. Nej säger jag, jag jobbar här, men jag förstår varför han tänker så. Här står jag i Statarlängan och pratar om livet för nästan hundra år sedan klädd i en blårandig klänning, blommigt förkläde, svarta strumpor och kängor med håret uppsatt i en knut. Jag försöker förklara att när jag kommer till jobbet så byter jag om att det här bara är min arbetskläder. Vi som jobbar som museipedagoger börjar oftast vår arbetsdag i Klädkammaren. Klädkammaren är en riktig skattkammare med både originalkläder från olika tidsperioder och välsydda kopior. När vi ska jobba i en kulturhistorisk miljö så provar vi ut kläder som passar till just den miljön och den tiden.

På morgonen är vi många som byter om, någon sätter på sig en klänning från 1840-talet, en annan klär sig i Delsbodräkt och en tredje har på sig en klänning från 1930-talet. Det är nästan som en liten dräktparad i omklädningsrummet. Att vara klädd i kulturhistoriska kläder hjälper oss i vårt arbete, kläderna blir ett pedagogiskt redskap. Det är lättare att förklara hur man levde, tänk till exempel hur det var att bära vatten upp för den branta trappen i Arbetarbostaden iklädd en lång svepande kjol. Det är ju krångligt nog utan kjol och vattenhink.

Fast ibland när jag får frågan om jag bor här så svarar jag ”Bara på dagtid!”.

Mia, Museipedagog

Alla är ute – damernas omklädningsrum på Klädkammaren

 

Funderingar kring en bomb

Under mitt kontorsfönster i Röda Längan på Skansen ligger en bomb. Den är rätt vacker i sin rostiga skepnad och smälter bra in i miljön. Men varför ligger det en bomb på Skansen?

Under 1900-talets första hälft stod det kanoner uppställda lite här och där på Skansen men de flesta av dessa är idag förvaltade av någon annan institution. Vid Sollidenterrassen finns det dock kvar ett kanonbatteri med fem slätborrade sexpundiga kanoner som var en gåva till Skansen genom Kungliga marinförvaltningen i Karlskrona år 1903. Uppe vid Skogaholms herrgård står två små kanoner.

I Skansens arkiv hittade jag flera bilder på olika kanoner som stått på Skansen. Bland annat hittade jag en bild från 1914 på en kanon som står uppställd, verkligen uppställd med pipan rakt upp mot himlen, utanför mitt nuvarande kontor. Men jag kan inte se om det ligger någon bomb invid. ”Min” bomb kan dock inte skjutas ur en kanon, men det har funnits åtminstone en mörsare på Skansen och de kan skjuta iväg bomber.

Mörsare NM.0039829

Bomben, som är stor som ett bowlingklot, har inga spår av märkning eller annat som går att identifiera den med. Så frågan varför det ligger en bomb under mitt fönster har inte ännu fått sin förklaring.

Vill du se fler bomber i museisamlingar kan du med fördel söka på DigitaltMuseum.se Bomb

/Ulrika, Samlingskoordinator

Kanon utanför intendent Alarik Behms bostad på Skansen år 1914.

 

Samer ett urfolk – skolprogram för mellanstadiet

 

I samband med den samiska nationaldagen erbjuder vi skolklasser ett upplevelsebaserat skolprogram om samisk kultur.

Eleverna får besöka våra kåtor, se och känna på Duoudij, samisk slöjd, lyssna till sagor och smaka på torkat renkött.

Renskötseln är en viktig del av den samiska kulturen och eleverna får pröva på att kasta lasso på en trären. Trärenen är gjord på Skansen efter inspiration av de renar Jon-Paul Persson hade hemma i Hosjöbotten i Jämtland.

 

Vi berättar även om samernas kamp för att få samma rättigheter som andra svenskar när
det gäller utbildning och bostäder.

Anna-Vera, museipedagog

Den fösta föreningen för samer i hela landet, Lapska Centralförbundet, grundades 1904 på Skansen.

Det är Jon-Paul Persson som byggt torvkåtan på Skansen

Från Seglora kyrka till Deutsche Historisches Museum i Berlin

Denna morgon påbörjade vår tavla ”Den breda och den smala vägen” sin turnéresa till Deutsche Historisches Museum i Berlin. Första anhalten är Nordiska museet som har hand om själva lånet och förbereder tavlan för den långa transporten.

Målningen ska medverka i den stora utställningen ”The Luther effect – Protestantism – 500 Years in the World” , den 12 april till den 5 november 2017.  Utställningen visar konst från hela välden och är en del i uppmärksammandet av 500 års jubileet för Reformationen. Mer om utställningen går att läsa här: https://www.dhm.de/en

 

 

Tavlan kommer ursprungligen från Umeå landsförsamlingskyrka och skänktes till Nordiska museet redan 1878. Vem konstnären är vet vi inte, men den är troligen målad i Stockholm och motivet har sin förlaga i ett holländskt eller tyskt kopparstick. Motivet föreställer den breda och den smala vägen. Vid Kristi kors sammanstrålar de tre vägarna, den breda som leder till fördömelse, den smala som för sin vandrare till Guds boning, samt den väg som inbjuder betraktaren av tavlan att söka sig fram till korset. Här kan du läsa mer om tavlan på Digitalt museum.

Johan Schuisky och Johanna Krumlinde i Kronbergs ateljé

Förra veckan återkom de skisser och skulpturer av Julius Kronberg som tidigare medverkade i Waldemarsuddes utställning ”Salongsmåleri!?”.  Så det har varit ovanligt mycket arbete för oss
med att montera upp och montera ner konst. Spännande att komma dukar och pannåer nära in på livet! Och lite väl spännande med stegklättring för mig som har svindel.

 

// Johanna, museiassistent

Mormorslöken blommar!

I våra kulturhistoriska miljöer finns inte bara döda ting som berättar om historien. Precis som djuren runt våra gårdar är gamla lantraser, så är också våra krukväxter av gamla historiska sorter. Just nu har ”Mormorslöken” börjat blomma. Det är vår äldsta fönsterkrinum. Exakt hur gammal den är vet vi inte, men enligt tidigare kollegors anteckningar så fanns den här på Skansen och var välväxt redan innan 1990. Så den har åtminstone 30 år på nacken. Mormorslöken har gett flera sidoskott som vi har tagit tillvara för att föröka den med. Den växer långsamt och blommar sällan, så den är sällsynt i blomsterhandeln nu för tiden. Just den här löken är idag så stor att den inte riktigt passar i något av våra hus, så den har fått pensioneras och frodas i ett rum där vi vinterförvarar alla våra krukväxter.

Fönsterkrinum är en lökväxt i amaryllisfamiljen och blomman påminner om en amaryllisstängel. Den är svagt rosa och doftar. Ursprungligen kommer växten från Sydamerika. Det finns flera arter av krinum och även olika sorters fönsterkrinum. Den var en populär rumsväxt under slutet av 1800-talet och kring sekelskiftet 1900.

Tidstypiska krukväxter är en viktig del i hur vi arbetar med gestaltningen av inomhusmiljöerna i våra hus och gårdar. I flera fall har vi arkivmaterial som beskriver precis vilka växter som fanns i huset när det begav sig. När vi inte har det, så utgår vi från populära växter under den tidsperiod och samhällsklass som huset representerar. Idag har Skansen inget ansvar för att bevara gamla krukväxter för framtiden. Det finns hos Sveriges Lantbruksuniversitet SLU i POM – Programmet för odlad mångfald. Är du intresserad av att skaffa äldre krukväxtsorter kan du läsa mer om POM här. De har levande genbanker och fröbanker på olika ställen i landet.

/ Johanna, museassistent

 Mormorslöken - Fönsterkrinum. Blomstängeln skjuter upp direkt ifrån löken. Klockorna öppnas en i taget. När den inte blommar liknar den mer en liten palm.

Mormorslöken – Fönsterkrinum. Blomstängeln skjuter upp direkt ifrån löken. Klockorna öppnas en i taget. När den inte blommar liknar den mer en liten palm.

En julhälsning som på 1700-talet!

I vårt arbete med Tottieska gården har vi också gjort efterforskningar kring hur den Tottieska familjen kan ha firat jul på 1780-talet. I en hushållnings och trädgårdsbok från tiden hittade vi en instruktion på hur man ska gå tillväga för att få körsbärsgrenar att blomma inomhus till jul.

De ska plockas in på St Andréaftonen, Anders-dagen den 30 november. Då ska de enligt boken blomma till jul. Och de första knopparna har redan slagit ut!
God Jul önskar vi på Skansen

Äntligen är det jul!

Varje år strax efter sommaren börjar arbetet med julen på allvar här på Klädkammaren. Vi går igenom de kläder som använts av pedagogerna som arbetat i Skansens hus och gårdar under sommaren, ser över behovet av varma plagg, räknar vantar och mössor, och planerar logistiken. Det är också nu vi har provningar med de som ska medverka på julmarknadshelgerna och sälja sina produkter.

En av våra inspirationsbilder är från en marknad i Örebro 1907 Bildkälla: Örebro stadsarkiv/ Waldemar Tegner

En av våra inspirationsbilder är från en marknad i Örebro 1907
Bildkälla: Örebro stadsarkiv/ Waldemar Tegner

Vi klär omkring 600 personer inför julen och förutom de som säljer sina varor på marknaden så är det Skansens pedagoger, körer, ölbryggare, volontärer från Skansens och Nordiska Museets vänförening, spelmän och dansare. De bokar en tid och kommer hit på provning där vi plockar fram plagg. De får prova allt och vi ser till att allt sitter och ser ut som det ska. Vi gör ändringar och stryker så de blir fina. Man klädde upp sig när man gick på marknad.

Skansens julmarknad visar tiden kring 1903. Det var året då Skansens första julmarknad ägde rum så det är kläder med sekelskiftessnitt vi erbjuder till jul. Det betyder långa kjolar, insvängda jackor eller cape och hatt på damerna. Herrarna får rock eller ylleväst och kanske kubb eller stickad mössa. Kubb kallas också plommonstop och var väldigt vanlig i slutet av 1800-talet och kring år 1900.

Det gläder oss att julmarknaden växer för varje år, och det betyder även att behovet av kläder växer eftersom vi ska klä fler medverkande. Vi syr nästan alla plagg här, men inför årets marknad har vi tagit hjälp av en sömnadsfabrik i produktionen. Leveransen har kommit och plaggen är väldigt fina.

Nu har vi haft fullt upp med provningar, vi plockat fram vantar, pälshattar och varma halsdukar, gått igenom folkdräkterna och lagat korgar och borstat skor.

Julen är här, förr än man tror. Välkomna till julmarknaden!

Ett vykort från Skansens första (eller andra) julmarknad ger oss en bild av hur det kunde se ut.

Ett vykort från Skansens första (eller andra) julmarknad ger oss en bild av hur det kunde se ut.

 

 

 

Midsommar står för dörren – jo det är sant!

Det var på en av årets stormigaste dagar i höstas som den stora majstången på Orsakullen här på Skansen blåste omkull. Vi hade turen med oss och den föll utan att varken gäster, hus, djur eller personal kom till skada. Själva stången däremot klarade sig sämre, den gick i flera delar och togs om hand av snickarna.

Strax ovanför mitten på stången har den två armar som sticker ut åt varsitt håll. På armarna står ett litet folkdräktsklätt följe med spelmän och en kulla. På andra sidan står ett par smeder vid en slipsten klädda i förkläde och mössa.
När stången föll bröts armarna av och några av dockorna gick sönder. De kläder de bar fick vi kassera helt. De står ute året om i sina små Rättviksdräkts-dräkter och vi brukar byta ungefär vart tredje år, eller vid behov. Nu fick det bli ett tätare ombyte.

När dockorna lagats och målats med linoljefärg kom de ner till oss på Klädkammaren och Birgit som är skräddare här tog sig an dem. Hon har gjort nya dräkter som är sydda med stor noggrannhet och med fina detaljer, och förstås i rätt material. Det är blått kläde i rockarna och breddan ( det som påminner om ett förkläde ) i kullans lilla kjol kommer från en riktig Rättviks-kjol. Hon har också fått en fin underkjol i bomull med spetskant och ett litet vitt strykband under gråhättan, som har röda band med bollar bak i nacken, precis som det ska vara. Masarnas rockar är specialkonstruerade och har ett litet hål fram där fiolen ska fästas mot axeln. Smederna har förskinn i riktigt läder.
nåla rockkullathumbnail_sy strumpor

Nu ska stången tillbaka till sin vanliga plats på Orsakullen där den hör hemma. Glöm inte att kika upp på dockorna när du går förbi!

På midsommarafton reser vi en annan stång, på Tingsvallen. Det är danslaget tillsammans med gästerna som fixar det under vårt stora midsommarfirande. Missa inte det!

Janna, Klädkammaren

Nu är spelmännen och Rättvikskullan är klara att förgylla majstången på Orsakullen några år till.

Nu är spelmännen och Rättvikskullan klara att förgylla majstången på Orsakullen några år till.

smeden och lien

De färdigklädda smederna

Fotografering av 1700-tals fajanser

I vintras invigde vi vår nya kulturhistoriska verkstad som också har plats för en fotostudio. Nu har vår fotograf Thomas en bättre plats för fotografering av våra museiföremål. Fotona är en del av den dokumentation vi gör av föremålen och  de sparas i vår databas. Hela tiden pågår arbetet med att uppdatera databasen och förnya, eller i de flesta fall lägga till foton på för första gången. Delar av våra samlingar går att se på Digitalt museum och där visas också bilderna. Vi jobbar hela tiden med att fler föremål ska kunna visas på webben, ett arbete som sträcker sig många år framåt.
Bilderna är bra för oss för att kunna identifiera föremålen, se hur de ser ut nu eller såg ut tidigare. De är också en inspiration för vem som helst som gillar gamla saker och vill lära sig mer. Digitalt museum och andra museidatabaser på webben gör det möjligt för forskare och allmänhet att på se vad som finns hos museerna. Hela tiden publiceras nya saker från samlingarna.
Vårt senaste fotoprojekt är att gå igenom en stor mängd svenska 1700-tals fajanser. När vi är färdiga kommer de att publiceras på Digitalt museum. De har delvis varit fotograferade tidigare, men inte alla och framför allt fanns inte alla baksidor av fat och tallrikar med. Där oftast de intressanta stämplarna och tecknen som visar varifrån de kommer, när de tillverkades och ibland också vad de kostade.
Några av tallrikarna har inte tillverkarens signatur på baksidan – men genom att vi nu kan jämföra ett stort antal tallrikars handmålade mönster så hoppas vi kunna dra slutsatser även om de anonyma faten. Målarnas handstil gå igen, liksom olika fabrikers varianter av dekor.
Den här fajanssamlingen går i blåvitt och finns i porslinsköket på Skogaholms herrgård. Ett rum där herrgårdens porslin förvarades och visades upp. Vårt porslinskök är inrett med inspiration från ett större sådant på Thureholms slott. Möblerna i rummet kommer också där ifrån. De är målade i vitt och blått med blomsterdekor, precis som fajanserna. Till och med de laggade ämbaren är målade, tillsammans med en yxa och en dammborste!
Johanna, museiassistent
Här ses några av tallrikarna med det så kallade ”humlemotivet” vänta på fotografering. De gröna lapparna är varje tallriks unika id-nummer. Det står också skrivet med liten stil på baksidan.

Här ses några av tallrikarna med det så kallade ”humlemotivet” vänta på fotografering. De gröna lapparna är varje tallriks unika id-nummer. Det står också skrivet med liten stil på baksidan.

Yxan som är målad i vitt och blått som en fajans

Yxan som är målad i vitt och blått som en fajans

Lagning av kontar och korgar

Denna vårvinter har jag ägnat många timmar till att laga korgar och kontar. Det har gjort att det har blivit c:a 40 korgar och 4 kontar som kan användas igen av våra pedagoger. Det är kul att få visa hur man förr lagade när det gick sönder. Så gjorde man förr och så gör vi fortfarande idag på Skansen.

Yvonne, Klädkammaren

Näverkontar slits mycket i vikningen vid locket, så där har den fått nya remsor.

Näverkontar slits mycket i vikningen vid locket, så där har den fått nya remsor.

 

Den här korgen har fått nya spån, även här är det ofta i en vikning de slits mest.

Den här korgen har fått nya spån, även här är det ofta i en vikning de slits mest.

Ibland får hörnen ta rejält med stryk och då kan man laga det med skinnbitar.

Ibland får hörnen ta rejält med stryk och då kan man laga det med skinnbitar.