Inredningssnickeri som på Charles Totties tid

På Skansen jobbar vi med att våra kulturhistoriska miljöer ska vara trovärdiga. Vi ska också på olika sätt arbeta med att bevara kunnandet kring byggnadshantverket. Ett sätt att skapa trovärdiga miljöer, som vi tror, är att hålla en hög ambitionsnivå när det gäller val av metoder och material i de arbeten som ska utföras.

I Totties-projektet har vi valt att jobba med inredningssnickerierna i enlighet med hur man gick tillväga som snickare på 1770-talet. Vi har använt originaldelar från Tottieska malmgården, inredningsdelar som flyttades med till Skansen men som aldrig sattes upp på 1930-talet. Istället lade man upp överblivna bröstningssnickerier, foder och fönsternischinklädningar på vinden. Där har de legat tills vi för något år sedan plockade fram dem för att använda som förlagor till de snickerier som vi idag nytillverkar med handverktyg.

Poängen med att använda handverktyg hela vägen är att våra snickare efter detta projekt kommer att vara väldigt drivna när det gäller att arbeta med handverktyg, de kommer att läsa spåren i originalbyggnadsdelarna efter sina snickarkollegor i äldre tid som andra läser böcker, och förhoppningen är att vi får en inredning på Totties som så långt vi idag kan säga är trovärdig för sin tid. På köpet har vi byggt på och förlängt bevarandet av kunskapen ytterligare en generation om hur man väljer virke till olika snickeridelar, torkar virke, sågar, hugger och hyvlar med handverktyg för att få till ett inredningssnickeri på samma sätt som man gjorde innan mekaniseringen av snickarhantverket tog vid.

Det intressanta är att vi också i projektet ställs inför så många nya frågor, och lär oss så mycket nytt, redan från det att vi satte igång!

/Marianne

Läs mer om hur medlemmarna i FRI, – de svenska friluftsmuseernas samarbetsorganisation, ämnar att jobba med kulturhistoriska byggnader i organisationens gemensamma policy för byggnader.

Golvskurning på Tottieska gården

Golvtvätt

På bilden ser ni Lasse Mäkelä, en av Skansens lokalvårdare med lång erfarenhet av att vårda de kulturhistoriska miljöerna. Golvet skuras med en maskin, ”Rotowash”, med borst som roterar och skurar i träfibrernas riktning i golvet. Vid skurningen används lite vatten och mycket såpa, maskinen suger upp det vatten som används så att det inte blir kvar vatten på golvet. Ett dygns torkning, sedan är golvet klart att användas!

Läs mer om hur lokalvårdarna städar i de kulturhistoriska miljöerna i ett tidigare blogginlägg.

/Marianne

Med människan i centrum

När vi idag arbetar med att utveckla våra befintliga kulturhistoriska miljöer, som tex Tottieska gården eller Boktryckarbostaden, arbetar vi mycket med vilken upplevelse vi vill att våra gäster ska få när de besöker en kulturhistorisk miljö på Skansen. Vi vill att våra gäster ska möta en människa, inte bara kunna läsa på en skylt, och att de samtal som förs mellan gäster och pedagogen i huset ska utgå från människors livsvillkor i dåtid men att de berättelser och frågeställningar som tas upp ska relatera och ge perspektiv på samtiden och framtiden. Paret Tottie I Totties ska vi prata om tiden 1721 -1830, en tid då förändring växer fram som en positiv möjlighet. I den samhällsklass som Charles Tottie och Maria Arfwedsson tillhörde förväntades man upptäcka vetenskapens möjligheter, göra värdefulla insatser som spridare av kunskap och nya rön för det allmännas bästa. Landets befolkning skulle få hjälp att upplysas av en bildad elit, en modernisering ovanifrån kan man säga. Nyttotänkandet och vikten av god hushållning stod i centrum. Allt har sin plats och betydelse och förväntas vara till nytta. Nyttan hade moraliska dimensioner och var nära kopplad till religion och dygd. Upplysningstiden präglades av synen på människan som samhällsvarelse med rättigheter och skyldigheter, människans mänsklighet låg i förnuftet och språket. De äldre auktoriteterna kung och kyrka behövdes i mindre utsträckning, eftersom Gud utrustat människan med förnuft. Det ansågs givet att människors dygder och goda egenskaper, deras flit och sparsamhet skapade landets välstånd. Det var på dygden samhället byggdes, ett dygdigt beteende var en förutsättning för all god hushållning.

Med utgångspunkt i familjen Tottie kan man t.ex. prata om den tidens globalisering, familjens internationella kontaktnät, de nya rönen som spreds bl.a. genom att vetenskapsmän följde med på handelsfartyg till länder långt borta och de sociala förskjutningar i samhället som pågick under denna period. Det här kan mina kollegor på pedagogiska enheten beskriva på ett väldigt bra sätt. Själv tänkte jag försöka hålla mig till att skriva om byggnaderna, och i det här fallet den fasta inredningen på Tottieska gården. För den fasta inredningen ska fungera som ett stöd i pedagogernas arbete och de aktiviteter som pågår när miljön är öppen.

/Marianne

Ett stycke 1700-tal

IMG_6065Under två veckors tid flyttar Skansen fokus så långt tillbaka som till på 1700-talet.
Program- och evenemangsavdelningen har sammanställt ett fint program, mellan den 12e till 27e juli, som går att läsa om på Skansens hemsida.

Livliga dagar med stämning, doft och smak av livet på 1700-talet runt den vackra Skogaholms herrgård:
musik, kläder, mat och en prunkande trädgård.

Som en naggande munsbit bjuder även jag på ett stycke 1700-tal ur samlingarna.
Johan Tobias Sergels (1740-1814) byst av Gustav III (1746-1792) utförd i gips, troligtvis från 1784. Vi vet väldigt lite om var bysten har funnits innan dess tid på museet. Den skänktes som testamentarisk gåva till Nordiska museet 1918 efter Sophie Granberg.

Klicka på bilden för att komma till bystens post på DigitaltMuseum, där det finns lite mer information och fler bilder.

Klicka på bilden för att komma till bystens post på DigitaltMuseum, där det finns lite mer information och fler bilder.

Sergel var en högt uppskattad och ofta anlitad konstnär vid hovet. Han följde bland annat med Gustav III på dennes resa till Italien, 1783-1784, för att bistå med råd vid inköp av konst och konsthantverk. Under sin verksamma tid tillverkade han ett stort antal porträttmedaljonger och porträttskulpturer. I Georg Göthes bok, Johan Tobias Sergels Skulpturverk från 1921, upptas tre byster föreställande monarken, en från 1779, en från 1784 samt en postumt från 1792-1793. Dessa porträtt sägs vara väldigt porträttlika men är sinsemellan väldigt olika stilmässigt. Den från 1784 visar Gustav III i den svenska hovdräkten med band och kraschan, troligtvis tillhörande Serafimerorden. Nedan anas ett exemplar i marmor i Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong.

Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong på Haga, fotad av Jens Lindhe, 2009. Bilden är hämtad från Svensk Damtidnings hemsida, men är ursprungligen publicerad i bokserien "De kungliga slotten".

Spegelsalongen i Gustav III:s paviljong på Haga, fotad av Jens Lindhe, 2009. Bilden är hämtad från Svensk Damtidnings hemsida, men är ursprungligen publicerad i bokserien ”De kungliga slotten”.

Jag har fått det berättat för mig, från flera olika håll, att Gustav III inte var allt för förtjust över att resultatet var så realistiskt och porträttlikt. Under de åren som gått sedan den första bysten utfördes, medräknat den långa resan till Italien, så hade kungens utseende förändrats något. Det sägs att kungen inte var alltför nöjd med formen på haka och hals. Men om man får tro en teckning med profilstudier som Sergel ritat under resan så var åtminstone inte han av samma uppfattning som kungen. I nederkanten på pappret står det:

Se, häpna! Se och vet,
Det finns fullkomlighet!

Gustav III, av Johan Tobias Sergel, blyerts på papper, utförd i Rom. Inventarienummer NMH 515/1875 i Nationalmuseums samlingar.

Gustav III, av Johan Tobias Sergel, blyerts på papper, utförd i Rom. Inventarienummer NMH 515/1875 i Nationalmuseums samlingar.

Jag har försökt söka i litteratur och på internet för att se om det kan finnas någon notis om huruvida Gustav III har uttryckt något missnöje med porträttbysten men har gått bet. Du som kan tänkas veta något mer om detta får gärna dela det i en kommentar här nedan. För att se fler av Sergels verk tipsar jag om söksidan Europeana.

Men framför allt så tipsar jag om att uppleva ”Ett 1700-tals stycke” på Skansen. Det kan vara något av det bästa Skansen har att erbjuda på sommaren!

/Sandra

Källor:

Alm, G.  (1998). Signums svenska konsthistoria. [Bd 8], Den gustavianska konsten. Lund: Signum

Antonsson, O.  (1942). Sergels ungdom och romtid. Stockholm: Norstedt.

Brown, J. & Ristell, A.F.  (1829). Svenska hofvet under konungarne Gustaf den tredje och Gustaf den fjerde, Adolph; med en inledning rörande svenska oligarkien. Af John Brown. Öfversättning af Theodor Sundler. Örebro, N.M. Lindh. 1829. Örebro:
(finns på inscannad Google Books)

Johan Tobias Sergel (Sergell), urn:sbl:5865, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magnus Olausson), hämtad 2014-07-09.

Göthe, G.  (1921). Johan Tobias Sergels skulpturverk. Stockholm: Norstedt.

Looström, L.  (1914). Johan Tobias Sergel: en gustaviansk tidsbild. Stockholm: Cederquists grafiska.

 

Nya rum i Tottieska gården

När det gäller de nya rummens funktioner har vi utgått från arkivmaterialet som finns om Tottieska malmgården och gjort på samma sätt på övervåningen som man på 1930-talet gjorde på bottenvåningen. Vi har valt att på övervåningen gestalta de rum som låg på motsvarande plats på övervåningen när Charles Tottie och Maria Arfwedson byggde och inredde sitt hus på 1770-talet.

Nya rummen

Efter gedigna studier av arkivhandlingar har vår kollega på Gävleborgs museum, Ingela Broström, kunnat knyta värderarnas rörelseriktning i huset vid bouppteckningarna, brandförsäkringshandlingen och värderingshandlingen inför försäljningen 1819. På så vis har hon kunnat koppla de olika rummen till planritningarna och också kunnat göra bedömningar kring hur rummens dignitet förändrats över tid. Jättespännande! Och väldigt viktig information när vi nu arbetar med den fasta inredningen.

De rum vi nu gestaltar är delar av Maria Arfwedssons ”petit apartement”, dvs hennes mer privata rum i malmgården. Rummet på bilden kallas ”Rummet öster om Salen” och har funktionen av ett förmak. Det mindre rummet innanför kallas ”Rummet därinnanför, mot gården”, och har funktionen av Maria Arfwedssons privata läskabinett där också fideikommissets bibliotek förvaras. Rummen har uppkallats efter namnen i bouppteckningen efter Maria Arfwedson 1791.

Vill du läsa mer?

Rapport_Tottieska gården-Beslutsunderlag-Ny-och-omgestaltning-Rumfunktioner-och-rumsnamn_2013-10-04

/Marianne

På övervåningen, Tottieska gården

Förutom den fina salen och husets flottaste kabinett, caffe-rummet, finns det ytterligare några rum på övervåningen i Tottieska gården. Dessa rum inrymde på 1930-talet ett Bellman-museum. Under 1950-talet hade Bellmanmuseet flyttat och Nordiska museet fick en stor boksamling i deposition. I de rum som tidigare rymde minnessaker efter Bellman gjordes ett bibliotek. Den platsbyggda hyllinredningen som täckte väggarna ritades av arkitekten Carl-Axel Acking. Materialet var hondurasmahogny.

Det Stenbockska biblioteket så som det tedde sig på 1950-talet i Tottieska gården.

Det Stenbockska biblioteket så som det tedde sig på 1950-talet i Tottieska gården.

Bouppteckning_biblioteketRummets funktion som bibliotek, relaterar till att det omnämns ett bibliotek i bouppteckningen efter Maria Arfwedson, som hörande till fideikommisset i ett av rummen i nära anslutning till salen.

På 1990-talet återlämnades boksamlingen och rummen förlorade sin funktion som bibliotek. De fungerade därefter som förråd. I samband med att Brandkontoret skänkte Skansen en gåva för att göra en ny utrymningsväg, se över värmesystemet och konservera originalinredningarna beslöts att ett arbete med att inreda dessa rum kulturhistoriskt skulle inledas.

/Marianne

 

 

Tips!

Läs mer om Carl-Axel Acking på KulturNav. KulturNav är en webbplats som ingår i ett ekosystem av olika kulturarvsinformationstjänster. I samma ekosystem finns även den databas som Skansen använder och webbplatsen DigitaltMuseum där delar ur databasen publiceras för allmänheten. Än så länge är det en beta-version som håller på att utvecklas. Första färdiga versionen blir klar i höst. Men det går redan nu att se och använda det material som publicerats under testperioden.

KulturNav gör det möjligt att skapa och förvalta gemensamma listor över termer, personer, organisationer, platser och händelser. Dessa listor kan sedan användas vid katalogisering av objekt i samlingarna. Listorna publiceras som länkad öppen data (LOD) i standardiserade format.
http://kulturnav.org/

Artikeln om Carl-Axel Acking är ett bra exempel på publicerad kulturarvsinformation om en person, -i det här fallet en person som finns upptagen i Arkitektur- och Designcentrums arkitektregister. Alla, inte bara museerna, kan fritt hänvisa till just den här unika artikeln när man vill skriva om eller referera till Acking och då vara säker på att det är just arkitekten Acking man syftar till. I artikeln finns även listor över referenser och länkningar till andra webbplatser, så som Wikipedia. Det kan med andra ord användas som uppslagsverk, encyklopedi och ordbok, särskilt om ett par år när listorna utvecklats ännu mer. Det ser vi fram emot!

/Sandra