Äntligen är det jul!

Varje år strax efter sommaren börjar arbetet med julen på allvar här på Klädkammaren. Vi går igenom de kläder som använts av pedagogerna som arbetat i Skansens hus och gårdar under sommaren, ser över behovet av varma plagg, räknar vantar och mössor, och planerar logistiken. Det är också nu vi har provningar med de som ska medverka på julmarknadshelgerna och sälja sina produkter.

En av våra inspirationsbilder är från en marknad i Örebro 1907 Bildkälla: Örebro stadsarkiv/ Waldemar Tegner

En av våra inspirationsbilder är från en marknad i Örebro 1907
Bildkälla: Örebro stadsarkiv/ Waldemar Tegner

Vi klär omkring 600 personer inför julen och förutom de som säljer sina varor på marknaden så är det Skansens pedagoger, körer, ölbryggare, volontärer från Skansens och Nordiska Museets vänförening, spelmän och dansare. De bokar en tid och kommer hit på provning där vi plockar fram plagg. De får prova allt och vi ser till att allt sitter och ser ut som det ska. Vi gör ändringar och stryker så de blir fina. Man klädde upp sig när man gick på marknad.

Skansens julmarknad visar tiden kring 1903. Det var året då Skansens första julmarknad ägde rum så det är kläder med sekelskiftessnitt vi erbjuder till jul. Det betyder långa kjolar, insvängda jackor eller cape och hatt på damerna. Herrarna får rock eller ylleväst och kanske kubb eller stickad mössa. Kubb kallas också plommonstop och var väldigt vanlig i slutet av 1800-talet och kring år 1900.

Det gläder oss att julmarknaden växer för varje år, och det betyder även att behovet av kläder växer eftersom vi ska klä fler medverkande. Vi syr nästan alla plagg här, men inför årets marknad har vi tagit hjälp av en sömnadsfabrik i produktionen. Leveransen har kommit och plaggen är väldigt fina.

Nu har vi haft fullt upp med provningar, vi plockat fram vantar, pälshattar och varma halsdukar, gått igenom folkdräkterna och lagat korgar och borstat skor.

Julen är här, förr än man tror. Välkomna till julmarknaden!

Ett vykort från Skansens första (eller andra) julmarknad ger oss en bild av hur det kunde se ut.

Ett vykort från Skansens första (eller andra) julmarknad ger oss en bild av hur det kunde se ut.

 

 

 

Midsommar står för dörren – jo det är sant!

Det var på en av årets stormigaste dagar i höstas som den stora majstången på Orsakullen här på Skansen blåste omkull. Vi hade turen med oss och den föll utan att varken gäster, hus, djur eller personal kom till skada. Själva stången däremot klarade sig sämre, den gick i flera delar och togs om hand av snickarna.

Strax ovanför mitten på stången har den två armar som sticker ut åt varsitt håll. På armarna står ett litet folkdräktsklätt följe med spelmän och en kulla. På andra sidan står ett par smeder vid en slipsten klädda i förkläde och mössa.
När stången föll bröts armarna av och några av dockorna gick sönder. De kläder de bar fick vi kassera helt. De står ute året om i sina små Rättviksdräkts-dräkter och vi brukar byta ungefär vart tredje år, eller vid behov. Nu fick det bli ett tätare ombyte.

När dockorna lagats och målats med linoljefärg kom de ner till oss på Klädkammaren och Birgit som är skräddare här tog sig an dem. Hon har gjort nya dräkter som är sydda med stor noggrannhet och med fina detaljer, och förstås i rätt material. Det är blått kläde i rockarna och breddan ( det som påminner om ett förkläde ) i kullans lilla kjol kommer från en riktig Rättviks-kjol. Hon har också fått en fin underkjol i bomull med spetskant och ett litet vitt strykband under gråhättan, som har röda band med bollar bak i nacken, precis som det ska vara. Masarnas rockar är specialkonstruerade och har ett litet hål fram där fiolen ska fästas mot axeln. Smederna har förskinn i riktigt läder.
nåla rockkullathumbnail_sy strumpor

Nu ska stången tillbaka till sin vanliga plats på Orsakullen där den hör hemma. Glöm inte att kika upp på dockorna när du går förbi!

På midsommarafton reser vi en annan stång, på Tingsvallen. Det är danslaget tillsammans med gästerna som fixar det under vårt stora midsommarfirande. Missa inte det!

Janna, Klädkammaren

Nu är spelmännen och Rättvikskullan är klara att förgylla majstången på Orsakullen några år till.

Nu är spelmännen och Rättvikskullan klara att förgylla majstången på Orsakullen några år till.

smeden och lien

De färdigklädda smederna

Fotografering av 1700-tals fajanser

I vintras invigde vi vår nya kulturhistoriska verkstad som också har plats för en fotostudio. Nu har vår fotograf Thomas en bättre plats för fotografering av våra museiföremål. Fotona är en del av den dokumentation vi gör av föremålen och  de sparas i vår databas. Hela tiden pågår arbetet med att uppdatera databasen och förnya, eller i de flesta fall lägga till foton på för första gången. Delar av våra samlingar går att se på Digitalt museum och där visas också bilderna. Vi jobbar hela tiden med att fler föremål ska kunna visas på webben, ett arbete som sträcker sig många år framåt.
Bilderna är bra för oss för att kunna identifiera föremålen, se hur de ser ut nu eller såg ut tidigare. De är också en inspiration för vem som helst som gillar gamla saker och vill lära sig mer. Digitalt museum och andra museidatabaser på webben gör det möjligt för forskare och allmänhet att på se vad som finns hos museerna. Hela tiden publiceras nya saker från samlingarna.
Vårt senaste fotoprojekt är att gå igenom en stor mängd svenska 1700-tals fajanser. När vi är färdiga kommer de att publiceras på Digitalt museum. De har delvis varit fotograferade tidigare, men inte alla och framför allt fanns inte alla baksidor av fat och tallrikar med. Där oftast de intressanta stämplarna och tecknen som visar varifrån de kommer, när de tillverkades och ibland också vad de kostade.
Några av tallrikarna har inte tillverkarens signatur på baksidan – men genom att vi nu kan jämföra ett stort antal tallrikars handmålade mönster så hoppas vi kunna dra slutsatser även om de anonyma faten. Målarnas handstil gå igen, liksom olika fabrikers varianter av dekor.
Den här fajanssamlingen går i blåvitt och finns i porslinsköket på Skogaholms herrgård. Ett rum där herrgårdens porslin förvarades och visades upp. Vårt porslinskök är inrett med inspiration från ett större sådant på Thureholms slott. Möblerna i rummet kommer också där ifrån. De är målade i vitt och blått med blomsterdekor, precis som fajanserna. Till och med de laggade ämbaren är målade, tillsammans med en yxa och en dammborste!
Johanna, museiassistent
Här ses några av tallrikarna med det så kallade ”humlemotivet” vänta på fotografering. De gröna lapparna är varje tallriks unika id-nummer. Det står också skrivet med liten stil på baksidan.

Här ses några av tallrikarna med det så kallade ”humlemotivet” vänta på fotografering. De gröna lapparna är varje tallriks unika id-nummer. Det står också skrivet med liten stil på baksidan.

Yxan som är målad i vitt och blått som en fajans

Yxan som är målad i vitt och blått som en fajans

Lagning av kontar och korgar

Denna vårvinter har jag ägnat många timmar till att laga korgar och kontar. Det har gjort att det har blivit c:a 40 korgar och 4 kontar som kan användas igen av våra pedagoger. Det är kul att få visa hur man förr lagade när det gick sönder. Så gjorde man förr och så gör vi fortfarande idag på Skansen.

Yvonne, Klädkammaren

Näverkontar slits mycket i vikningen vid locket, så där har den fått nya remsor.

Näverkontar slits mycket i vikningen vid locket, så där har den fått nya remsor.

 

Den här korgen har fått nya spån, även här är det ofta i en vikning de slits mest.

Den här korgen har fått nya spån, även här är det ofta i en vikning de slits mest.

Ibland får hörnen ta rejält med stryk och då kan man laga det med skinnbitar.

Ibland får hörnen ta rejält med stryk och då kan man laga det med skinnbitar.

Den stora salen på Tottieska gården

Gården invigdes på Skansen 1935, och det var då som stora salens inredning iordningställdes. Rummets möblering ställdes samman utifrån uppgifter från två bouppteckningar daterade 1776 och 1791. Rummet möblerades med salsstolar, spegellampetter och en ljuskrona.

Under 2016 gör Skansen en översyn och komplettering av salens möblering. Salsstolarna renoveras med ny stoppning och klädsel. Till rummets möblering tillförs nu ett salsbord i mahogny; nyförvärvet följer uppgifter i bouppteckningen daterad 1791, där ett större bord i mahogny listas. Vidare kompletteras rummet med en nyförvärvad ljuskrona från senare delen av 1700-talet. Sedan 1935 har rummet haft en ljuskrona i senempir som nu byts ut mot en mer tidsenlig modell. I arbetet med att iordningställa rummet ingår även en översyn av spegellampetternas bronsering och förgyllning. Arbetet med salens möbler beräknas vara färdigt till den första oktober 2016.

Johan Schuisky, Antikvariska enheten

Foto: Marie  Andersson

Foto: Marie Andersson

Äntligen skärtorsdag!

Idag börjar påsken här på Skansen och i flera av de kulturhistoriska husen visar vi hur påskfirandet har sett ut från slutet av 1800-talet och till början av 1900-talet. Vi har gjort praktiska förberedelser som koka ägg, köpa sill, klä påskris och tagit fram inläsningsmaterial till de museipedagoger som jobbar i påsk.

Vi har valt att visa hur påskfirandet har sett ut olika dagar i olika miljöer. I Väla skola är det skärtorsdag och här skrivs det påskkort och Blåkullepass, som var en skämtsam teckning som man kunde fästa på någons rygg i smyg. Texten till bilden kunde vara Sopa, raka jag dig sänder, och ett gammalt smörjehorn, tag den emot med öppna händer, bruka den till resedon! En retsam uppmaning att man skulle åka till Blåkulla.

Den uppsluppna stämningen i Väla skola står i kontrast mot Oktorpsgården, där det är långfredag. Bibeln ligger uppslagen och det är en dag som inga kringgärningar (aktivitet där något går runt t.ex. att spinna) eller onödigt arbete får utföras utan man ska minnas Jesu lidande på korset. Tystnad och stillhet råder.

I Skånegården är det påskafton, i Sverige har vi som tradition att fira aftnar trots att det egentliga firandet börjar först följande dag. Påskbordet är uppdukat med korv, sylta, revbensspjäll, kavring, sill och potatis och ägg förstås, allt enligt en uppteckning från familjen Åkesson som bodde i huset på 1920-talet.

Hemma hos Järnhandlaren i staden pyntas påskriset med färgglada fjädrar som har köpts i butiken och i köket pågår förberedelser för påskmiddagen. Både tidningen Husmodern och Köksalmanackan ger tips på festliga maträtter som flugsvampar på spenatbädd.

På Skansen visar och berättar vi om påsktraditioner till och med söndag den 3 april.

Mia, museipedag12900048_10207532233638473_13522332_nog

 

 

Folkdräktslivet från Skytt/Oxie

Jakten på material börjas i vårt eget förråd. Hittar ett handvävt grönt ylle. Något bjärt i färgen… men jag kan prova att lägga på en annan färg för att dämpa den lite. Jag bestämmer mig för att det får komma till heders. Ett mönstrat band i samma formspråk hittar jag också, något smalare men de är nog så nära det går att komma. Ni där ute som letat mönstrade band vet att det inte finns att finna i någon mångfald nu för tiden. Taftband vill jag ha i äkta siden. Det finns vita i Kalifornien som man får färga in själv och dessa är beställda!

Nina, Skansens Klädkammaregrönt ylle med band

Nu ska Skansens Klädkammare kopiera ett folkdräktsliv från Skytt/Oxie

 

Man brukar dela upp Skåne i fyra dräktdistrikt, nordväst, nordöst, sydöst och sydväst. I Skansens Klädkammares samling finns ett liv från Skytt/Oxie (den sydvästra delen) som vi daterar till 1820-40 . Oxie, Skytt och även Vemmenhögs dräkter är mycket lika och svåra att skilja åt. Här har man övergivit den ålderdomliga livkjolen, som hade livstycket och kjolen hopsytt i midjan, och bar separat liv och kjol.

Utanför städerna så var det sockenskräddaren som sydde alla ylle och sidenplagg. Detta är plagg som kräver tillskärning. Den konsten var en väl bevarad hemlighet som man inte delade med sig av till andra än möjligtvis sin gesäll. I hemmen syddes linneplaggen.

Nu ska vi på Klädkammaren kopiera Liv nr 5776 b. Det är sytt av kyprat grönt ylle, har blommiga band som sytts ihop och syns i sidorna och mitt bak under nacken. Det har även dekor av 5,5 cm brett sidentaftband som täcker det mesta av livet. Nu är det dags att konstruera mönstret och jakten på material börjar. Följ oss på bloggen så får ni se hur det går.

På återseende!

Nina på Skansens Klädkammare

Det som karakteriserar liven från dessa härader är den smala ryggen, tunna axelbanden och bulten som kjolen vilar på.

Det som karakteriserar liven från dessa härader är den smala ryggen, tunna axelbanden och bulten som kjolen vilar på.

 De förekommer i olika material t.ex. sidenbrokad, sammet och ylle som kunde dekoreras med sidenband.

De förekommer i olika material t.ex. sidenbrokad, sammet och ylle som kunde dekoreras med sidenban

 

 

 

 

Detaljbild på det mönstrade bandet som syns i sidan och i nacken.

Detaljbild på det mönstrade bandet som syns i sidan och i nacken.

Tottie får nya kläder

Sedan ett par år har vi, som många av er vet, arbetat med en omfattande renovering av Tottieska gården på Skansen. Målerier i tak och på väggar har återställts till sitt ursprungliga skick och snickerier har delvis bytts ut, allt med gamla hantverkstekniker. När vi öppnar för gäster senare i år kommer vi visa 1780-tal och hur livet kunde se ut för familjen Tottie som bodde där.

Gården ska ju förstås inte bara renoveras utan befolkas också, och pedagogerna som kommer arbeta där ska kläs i enlighet med tiden. När vi klär pedagoger gör vi det alltid utifrån den tid, plats och sociala miljö som de ska arbeta i. Två personer som levde i samma tid kan ha haft helt olika kläder beroende på om de levde i en stad eller på landsbygden. Hur gott ställt de hade det påverkar förstås också vilka kläder de bar.

För att återskapa historiska plagg behövs bra original. Helst vill vi ha originalplagg som vi kan använda som förebild, men från 1700-talet, som det handlar om nu, är mycket lite bevarat. Har vi inget plagg vill vi i alla fall ha bilder, foton eller målningar. Inför varje ny miljö vi ska göra kläder till samlar vi mycket material och sammanställer allt i ett kunskapsunderlag med texter och bilder. Vi strävar efter att ge en så trovärdig bild som möjligt av det förflutna, och har alltid en vetenskaplig grund för våra ställningstaganden. Kläderna är lika viktiga för att förmedla kunskap, stämning och känsla som byggnader och föremål är.

Vi har varit nere i magasin, rest runt landet och besökt samlingar och granskat gamla plagg från tiden för att se hur de kläder vi nu tillverkar ska vara konstruerade. Symaskinen kom först på 1860-talet, så vid slutet av 1700-talet var alla plagg handsydda. Man bar också helt andra underkläder. Kvinnor bar korsett vilket förstås påverkar hållningen och sättet man rör sig på. För Klädkammaren är material alltid det svåraste när vi ska nytillverka historiska plagg. Varken garn, tråd eller vävda sidentyger ser ut som de gjorde på 1700-talet eftersom tekniker utvecklas och förändras. Vi återanvänder förstås mycket, letar på utförsäljningar och auktioner, på internet och utomlands.

Den skräddare här på Klädkammaren som arbetar med projektet har konstruerat ett mönster till en kjol, en robe och en tröja. En robe är en hellång överklänning som är öppen fram. Den har mycket vidd i nederdelen, ett slags skört som hänger ner bak över kjolen och som kan draperas upp. En tröja, eller caraco, är en sydd kofta. Vi konstruerar även underkläder, och pedagogen kommer bära en särk i tunt linne samt en korsett. Hon får också en specialsydd underkjol, en så kallad stubb.

Pedagogen som kommer arbeta i Tottieska gården har varit på Klädkammaren och blivit mätt, och vi har sytt en toile som hon provat. En toile är ett provplagg man syr i ett enkelt tyg för att kontrollera passformen. Snart beställer vi tyg och börjar sy, och efter ytterligare några provningar under sömnaden är madame Tottie klädd och redo att ta emot i sin gård. Välkommen att följa det fortsatta arbetet med kläderna till familjen Tottie!

"Den här korsetten finns på Löfstad slott, och är förlaga till den vi nu syr."

”Den här korsetten finns på Löfstad slott, och är förlaga till den vi nu syr.”

Här syns tydligt hur korsetten är tillskuren för att forma kroppen.

Här syns tydligt hur korsetten är tillskuren för att forma kroppen.

IMG_1375

Välkommen till Skansens Hus & Hantverk!

Återkommande läsare märker säkert att Antikvariebloggen har bytt namn. Det beror på att från och med nu kommer hela Kulturhistoriska avdelningen att bidra med inlägg under rubriken Hus & Hantverk. Du kommer att få följa en del av vårt arbete i den dagliga verksamheten. Vi kommer att berätta om olika projekt, om nytillverkning, underhåll och vård av byggnader och kläder, och vi ska ge dig inblick i pedagogernas arbete.

Kulturhistoriska avdelningen består av Pedagogiska enheten, Skansens Klädkammare och Antikvariska enheten. Pedagogiska enheten arbetar med undervisning och folkbildning. Museets pedagoger befolkar Skansens hus och gårdar och berättar för gäster om hur livet har kunnat te sig. Vi tar emot skolklasser i våra miljöer och gör specialvisningar för olika grupper. När du träffar en pedagog så passa på att fråga om allt du undrar över.

Klädkammaren har ansvar för alla kläder som bärs av de som arbetar i Skansens hus och gårdar. Den textila inredningen i husen, som sängkläder, gardiner och mattor tar Klädkammaren också hand om, och vårdar, lagar och tvättar.

Antikvariska enheten tar hand om Skansens kulturhistoriska byggnader, inredningen och föremålen i husen, och ansvarar även för kursverksamheten inom hantverk och slöjd. Mer information om det kan du hitta på Skansens Hemsida/kurser. Byggnader, möbler och andra föremål vårdas för att de ska kunna visas på Skansen länge till.

Tillsammans är vi Kulturhistoriska avdelningen.

Vi önskar trevlig läsning!